Kommun får inte vägra anställning för personer som av religiösa skäl inte vill hälsa på det motsatta könet
En kommun beslutade att personer som av religiösa eller kulturella skäl vägrar hälsa på det motsatta könet genom traditionell handhälsning inte ska anställas av kommunen. Förvaltningsrätten river upp beslutet eftersom det strider mot religionsfriheten och utgör diskriminering.
Bakgrund
En kommunfullmäktige beslutade att anta en motion om att kommunen inte ska anställa personer som av religiösa eller kulturella skäl vägrar hälsa på det motsatta könet genom traditionell handhälsning då detta kan upplevas som kränkande och diskriminerande. Flera personer överklagade beslutet till förvaltningsrätten och menade att det stred mot religionsfriheten och diskrimineringsförbudet samt att beslutet inte innehöll en klargörande motivering.
FÖRVALTNINGSRÄTTENS BEDÖMNING
Laglighetsprövning
Förvaltningsrätten prövar överklagandet enligt reglerna i 13 kap. kommunallagen (KL), alltså genom så kallad laglighetsprövning. Detta innebär dels att det endast är beslutets laglighet som kan prövas och inte dess lämplighet, dels att prövningen endast omfattar om beslutet ska upphävas eller inte. Enligt 13 kap. 8 § KL ska ett kommunalt beslut upphävas om det till exempel strider mot lag eller annan författning (fjärde punkten).
Strider beslutet mot 32 § förvaltningslagen?
Ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt ska innehålla en klargörande motivering, om det inte är uppenbart obehövligt (32 § förvaltningslagen, FL). Av 2 § FL framgår dock att bestämmelsen inte ska tillämpas på beslut som kan överklagas genom laglighetsprövning. Beslutet strider därför inte mot 32 § FL.
Strider beslutet mot regeringsformen, Europakonventionen och diskrimineringslagen?
Religionsfriheten framgår av 2 kap. 1 § första stycket punkt 6 regeringsformen (RF) och artikel 9 Europakonventionen. Religionsfriheten får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.
Förbudet mot diskriminering framgår av artikel 14 i Europakonventionen och 1 kap. 1 § diskrimineringslagen (DL). Religion är en av diskrimineringsgrunderna som anges i bestämmelserna. Av 2 kap. 1 § DL framgår att en arbetsgivare inte får diskriminera den som hos arbetsgivaren bland annat är arbetstagare eller gör en förfrågan om eller söker arbete.
Förvaltningsrätten konstaterar att det överklagade beslutet innebär att kommunen inte ska anställa personer som vägrar hälsa på det motsatta könet genom att ta i hand, om det är föranlett av religiösa eller kulturella skäl. En sådan vägran har en direkt eller nära koppling till en religiös trosuppfattning och skyddas av religionsfriheten. Beslutet är därför en otillåten inskränkning av religionsfriheten enligt RF och Europakonventionen, och utgör diskriminering. Beslutet strider därför mot lag och ska upphävas enligt 13 kap. 8 § KL.
Av Sonya Friberg, redaktör och jurist på JP Infonet.
Ursprungligen publicerad i JP Arbetsrättsnet.
Publicerad 8 apr 2022
Redaktör, jurist
