Parallella förtalsprocesser enligt skilda regelverk
Inom kort hålls förhandlingar i hovrätten i förtalsmålet mot en känd medieprofil. Hovrätten ska pröva den fällande tingsrättsdomen för grovt förtal i skenet av att medieprofilen friades för anklagelse i ett tryckfrihetsmål. Med tanke på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens så kallade paraplyeffekt skulle det förvåna om hovrätten inte friar henne. I denna analys behandlar JP Infonets medierättsexpert Nils Funcke gällande reglering, domar och hur lagstiftningen hänger ihop.
INLEDNING
Stockholms tingsrätt fällde en medieprofil för grovt förtal av en journalist. Enligt dom avkunnad i december 2019 hade det inte varit försvarligt att utpeka journalisten som våldtäktsman (Stockholms tingsrätt 2019-12-09, mål nr B 1755-18). Anklagelsen och namngivningen av journalisten framfördes på Instagram och fick stor spridning på sociala medier. Även etablerade massmedier beskrev i samband med den så kallade me too-rörelsen 2017–2019 anklagelserna. Våldtäkten som skulle ha ägt rum 2006 utreddes men ledde inte till något åtal och förundersökningen lades ned i brist på bevis.
Namngivningen av journalisten ledde till en omfattande diskussion mer generellt men även det enskilda fallet fick stor uppmärksamhet och journalisten deltog själv i debatter, gav intervjuer samt publicerade boken Utan nåd (2019). Även medieprofilen gav ut en bok, Allt som var mitt (2020), där hon hänvisade till händelsen. Namngivningen blev också föremål för en prövning av Allmänhetens Medieombudsman och Mediernas Etiknämnd.
Journalisten nekade till anklagelserna och ansåg sig grovt förtalad. Normalt brukar den som anser sig förtalad få väcka enskilt åtal. Undantagsvis kan åklagare enligt 5 kap. 5 § brottsbalken (BrB) väcka allmänt åtal om det anses ”påkallat från allmän synpunkt”. Uttrycket ”allmän synpunkt” ska förstås som att det ska finnas ett starkt samhällsintresse av att det allmänna träder in och tar parti för en enskild mot en annan enskild. I medieetiska sammanhang används begreppet ”allmänintresse”. Ytterligare en annan förutsättning för allmänt åtal är att den som anser sig förtalad vill ha en prövning. Journalisten fick gehör för sin anmälan mot medieprofilen och en åklagare valde att väcka allmänt åtal för namngivningen på Instagram.
FÖRTALSPROCESSEN STEG FÖR STEG
Bestämmelserna om förtal finns i 5 kap. 1 § BrB. Förtal utgör också ett tryck- och yttrandefrihetsbrott enligt 7 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen (TF).
Ett förtalsmål prövas i flera steg. Gången är densamma oavsett om det rör sig om ett tryckfrihetsmål eller ett brottmål och oavsett om det har väckts ett allmänt åtal eller ett enskilt åtal.
I det första steget prövas om någon ska vara utpekad. Det behöver inte ske genom en namngivning eller bildpublicering utan det räcker med att det lämnas tillräckliga uppgifter för att en större krets av personer ska kunna förstå vem som avses.
I det andra steget ställs frågan om de uppgifter som lämnas i objektiv mening utgör förtal. Bestämmelsen är formulerad som ”utpekar någon annan som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar en uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning”. Vid denna prövning ska rätten utgå från att uppgifterna som lämnas är sanna. Noterbart är att det ska röra sig om uppgifter som är kontrollerbara och inte enbart allmänna eller mer svepande omdömen som är nedsättande för en enskild.
Först om det finns en person utpekad och om uppgifterna utgör förtal i teknisk mening prövas i det tredje steget ”om det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken” och ”att den som lämnat uppgiften visar att den var sann eller att han eller hon hade skälig grund för den”.
Det är ett antal bedömningar som måste göras vid försvarlighetsprövningen. Vilken offentlig ställning eller roll i offentligheten har personen? Vilken samhällelig betydelse har sakfrågan? Finns det en koppling mellan personens offentliga roll och sakfrågan? När det gäller det sista ledet ligger det på den som offentliggjort uppgifterna att visa att de är sanna eller att personen hade skälig grund för att tro att de var sanna.
Varje fall är unikt och handlar främst om kombinationen av vad uppgifterna gäller och vem som berörs. En offentlig person får normalt anses tåla en tuffare och hårdare granskning om uppgifterna berör personens roll i det offentliga livet än en icke offentlig person.
TINGSRÄTTENS PRÖVNING OCH DOM
Stockholms tingsrätt dömde medieprofilen för grovt förtal till villkorlig dom och dagsböter samt utdömde ett skadestånd till journalisten på 90 000 kronor.
Enligt tingsrätten har medieprofilen ”utmålat” journalisten som brottslig och klandervärd i sitt beteende. Det har handlat om anklagelser av synnerligt allvarlig karaktär och i vissa fall väldigt detaljerade uppgifter.
Domstolen menar att journalisten visserligen, i egenskap av ”erfaren journalist på en av Sveriges största rikstäckande dagstidningar”, har ”haft viss betydelse som opinionsbildare”. Han måste därför enligt tingsrätten räkna med att hans åsikter och handlingar utsätts för en närgående och kritisk granskning. Men hans ställning i ”offentligheten kan dock inte anses ha varit lika stark som till exempel ledande politiker” och uppgifterna som lämnats har inte ”haft någon egentlig koppling till hans yrkesroll”.
Tingsrätten ifrågasätter inte försvarets uppfattning att namngivningen av enskilda män kan ha bidragit till att me too-rörelsen fick sådant enormt genomslag. Men det innebär inte att det är försvarligt att peka ut enskilda. Varje fall måste bedömas för sig och enligt domstolen hade medieprofilen kunnat dela sin berättelse med andra utan att peka ut journalisten.
Vid en samlad bedömning anser tingsrätten att uppgifterna varit av mycket allvarligt slag, avsett en händelse som skett långt tillbaka i tiden och fått stor spridning även med beaktande av journalistens ställning i offentligheten samt att syftet med att lämna uppgifterna inte har gjort det försvarligt att peka ut journalisten som våldtäktsman.
Vid denna slutsats hade domstolen inte att pröva sanningshalten i uppgifterna.
Medieprofilen har överklagat tingsrättens fällande dom.
TRYCKFRIHETSÅTALET
Åtalet mot medieprofilen väcktes av Justitiekanslern (JK) för att medieprofilen i sin bok, Allt som var mitt, pekade ut journalisten som våldtäktsman. Trots att han inte namngavs i boken rörde det sig om ett utpekande med tanke på hur omskrivet fallet var.
Att JK valde att väcka allmänt åtal motiverades med att medieprofilen överskridit gränserna för yttrandefriheten. Före och under första rättegångsdagen förklarade JK i intervjuer att åtalet var motiverat med tanke på att medieprofilen ”tidigare har dömts i ett allmänt åtal för grovt förtal, just beträffande samma uppgifter som hon då valt att publicera i den här boken” (se bland annat https://sverigesradio.se/artikel/wallin-och-virtanen-ses-i-ratten-igen).
Argumentationen under tryckfrihetsmålet var till stor del en upprepning av det som framförts i brottmålet. Försvaret lade extra vikt vid att göra gällande att journalisten var en offentlig person och att uppgifterna hade bärighet på att han profilerat sig i Aftonbladet i feministiska frågor. Boken tar också upp en angelägen samhällsfråga. Åklagaren å sin sida framhöll att det rörde sig om allvarliga anklagelser och att det inte ska vara möjligt att efter en fällande dom upprepa dem och gå fri om det sker i en bok.
Åtalet gällde sju citat ur boken som juryn hade att ta ställning till. Bland annat ”Jag sitter mitt emot mannen som drogade och våldtog mig” och ”Det börjar med att jag skriver ut hans namn och att han är den mäktiga medieman som drogade och våldtog mig 2006, när jag var 21 år gammal”.
Skillnaden mellan prövningarna i ett brottmål och ett tryckfrihetsmål är stor. Inte minst genom att det i tryckfrihetsmål är en jury som fäller avgörandet. För fällande dom krävs att sex eller fler av de nio juryledamöterna anser att ett eller flera av citaten ur boken är brottsliga. Ett friande juryutslag kan rätten inte överpröva och går heller inte att överklaga.
Under slutpläderingen lyfte försvaret fram den så kallade instruktionen i TF. 1 kap. 10 § TF anger att ”Den som ska döma över missbruk av tryckfriheten eller på annat sätt vaka över att denna grundlag efterlevs bör alltid ha i åtanke att tryckfriheten är en grundval för ett fritt samhällsskick, alltid uppmärksamma ämnet och tanken mera än uttrycket, liksom syftet mera än framställningssättet samt i tveksamma fall hellre fria än fälla”.
Försvaret menade också att de sju citat JK valt att bygga åtalet på måste ses i sitt sammanhang. Boken är en skildring av en självupplevd händelse, närmare bestämt en kvinnas upplevelser av att åtalas för förtal när hon anser att det är hon som är offret.
Åklagaren yrkade på att medieprofilen skulle dömas till villkorlig dom och att de uppgivna 800 exemplar av boken som är avsedda för försäljning skulle konfiskeras. En konfiskation innebär att exemplaren destrueras.
Efter huvudförhandlingens slut överlade juryn. Juryn fann (Stockholms tingsrätt 2022-03-17, mål nr B 568-21) att brott inte förelegat och medieprofilen frikändes därför. Med hänsyn till utgången i skuldfrågan avslogs målsägandens skadeståndsyrkande och åklagarens yrkande om att boken skulle konfiskeras.
HOVRÄTTENS KOMMANDE PRÖVNING
Hovrätten har nu ett friande utslag i ett tryckfrihetsmål att ta hänsyn till vid prövningen av tingsrättens fällande utslag i brottmålet. Hovrättsförhandlingarna kommer att hållas i oktober i år.
I bägge fallen har det väckts ett allmänt åtal. Men prövningarna sker enligt två separata förfaranden. I det ena fallet enligt reglerna i TF med jurymedverkan och i det andra enligt vanliga processregler. Även om det inte gäller två identiska publiceringar som därtill inte skett samtidigt är kärnfrågan densamma: Var det försvarligt att peka ut journalisten som våldtäktsman?
En lika intressant som delikat juridisk fråga inför hovrättsförhandlingen är i vad mån domstolen kommer att beakta, och i så fall med vilken tyngd, det friande utslaget i tryckfrihetsmålet?
YTTRANDEFRIHETSGRUNDLAGARNA ETT PARAPLY
En uppfattning som kommit till uttryck i såväl parlamentariska utredningar som propositioner, doktrinen och även i praxis är att yttrandefrihetsgrundlagarna fungerar som ett skydd även för yttranden som faller utanför TF:s och yttrandefrihetsgrundlagens (YGL) tillämpningsområde.
Enligt yttrandefrihetsutredningen (SOU 1983:70), som låg till grund för införandet av YGL 1992, är ”det alltjämt bara det tryckta ordet som har ett väl utvecklat grundlagsskydd genom TF. I övrigt består grundlagsskyddet för yttrandefriheten endast av vissa allmänt hållna bestämmelser i RF. Den skillnaden i villkoren ter sig som en eftersläpning. Det är naturligt att undersöka om inte det skydd som ges det tryckta ordet kan utsträckas till att omfatta också andra offentliga yttranden”.
Men TF har samtidigt ”kommit att erbjuda ett visst skydd även åt andra uttrycksformer. Det är till exempel meningslöst att förbjuda uppförande av en teaterpjäs, om dess innehåll straffritt kan spridas genom tryck. De värderingar som kommer till uttryck i TF kan också påverka myndigheterna i deras inställning till andra uttrycksmedel. TF tjänstgör med andra ord som ett slags paraply” (SOU 1983:70 s. 79).
Utredningen skrev under rubriken Toleransens princip att ”yttrandefriheten är en tillgång för medborgarna i deras kontroll av de styrande. Ytterst har dock yttrandefriheten karaktär av en restriktion som en majoritet ålägger sig i förhållandet till växlande minoriteter och enskilda människor. Majoriteten åtar sig att tolerera hot mot den egna värdegemenskapen. Det är mycket begärt. Det är exakt vad som begärs. Ty i det åtagandet konstituerar sig det fria samhället. Där finns också dess möjligheter till förnyelse och växt”.
Synen på TF och senare också YGL som ett paraply för alla uttrycksformer har upprepats av olika utredningar sedan yttrandefrihetsutredningen. Den senaste parlamentariska kommittén, 2018 års tryck- och yttrandefrihetskommitté (SOU 2020:45), skriver att ”I vissa lagstiftningssammanhang har diskuterats i vilken mån tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen undantagsvis kan erbjuda ett visst skydd även åt uttrycksformer som faller utanför grundlagarnas tillämpningsområden. Detta brukar kallas för grundlagarnas paraplyeffekt.”
”Paraplyeffekten kan aktualiseras vid ingripanden mot yttranden som inte omfattas av tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. Ett ingripande kan underlåtas för det fall att yttrandet skulle ha varit lagligt vid publicering i ett grundlagsskyddat medium.” (SOU 2020:45 s. 69).
Som exempel utöver teaterföreställningar nämner utredningen publiceringar som sker på flera webbplatser där vissa omfattas av YGL medan andra inte gör det.
Hans Gunnar Axberger skriver att ”YGL bygger från begynnelsen och alltfort på tanken att det skydd som TF ger det tryckta ordet så långt som möjligt också ska ges andra medier. Yttrandefriheten bör i princip vara oberoende av publiceringsform, varvid regleringen i TF ska utgöra förebilden” (Axberger, Yttrandefrihetsgrundlagen 1991:1469, Karnov 2021-01-01, JUNO).
I Regeringsformen, en kommentar (2019) av Thomas Bull och Fredrik Sterzel ges ett exempel på paraplyeffekten. Författarna framhåller att det i TF och YGL finns ett särskilt skydd för mediernas källor och uppgiftslämnare. Eftersom ”inga motsvarande regler finns i RF:s skydd av yttrandefriheten” skulle det kunna ”medföra att skyddet för meddelare och journalistiska källor som är offentligt anställda varierar beroende på hur något offentliggörs”.
De fortsätter: ”JO anger att det av 2 kap. 1 § RF följer att alla anställda vid myndigheter har en rätt att yttra sig utan att behöva frukta repressalier (JO 2009/10 s. 456 och JO dnr 149-2009 och dnr 825-2009) […] Så som JO kommit att tolka skyddet i RF innefattas således moment som kan sägas ha hämtats från TF och YGL”.
I Justitieombudsmannens (JO) beslut (JO 2009-09-25, dnr 149-2009) framhålls att förbudet i TF och YGL för det allmänna att vidta repressalier mot uppgiftslämnare har en lång tradition i Sverige och ”har kommit till uttryck i domstolspraxis och i en rad beslut från JO och JK”. Enligt JO innebär bestämmelsen i 2 kap. 1 § 1 regeringsformen (RF) ”att motsvarande grundsyn måste anläggas då den enskilde gjort bruk av sin yttrandefrihet i andra former än de som upptas i TF eller YGL. Det finns alltså inom regeringsformens ram ett skydd mot repressalieåtgärder även när TF eller YGL inte kan tillämpas”.
Enligt en översikt av 2018 års tryck- och yttrandefrihetskommitté har paraplyeffekten inte fått något större genomslag i rättstillämpningen. Men kommittén framhåller att tingsrätten (Uppsala tingsrätt 2013-12-23, mål nr T 1958-12) beaktat och hänvisat till paraplyeffekten. Enligt domstolen fanns det inte större utrymme att ingripa rättsligt mot ett yttrande när det tillhandahållits utanför YGL än när det vidaresändes med visst skydd av samma grundlag.
NÅGRA AVSLUTANDE KOMMENTARER
- Yttrandefriheten enligt RF syftar till att säkerställa den fria åsiktsbildningen. Den utgör ett skydd för alla yttranden oavsett hur de framförs och har en central betydelse i statsskickets grunder.
- Utöver det generellt verkande skyddet för yttrandefriheten enligt RF har vissa former av yttranden ett extra starkt skydd i TF och YGL genom detaljbestämmelser som inte uttryckligen nämns i RF.
- Detaljbestämmelserna har i praktiken i många fall tillämpats även när det gäller yttranden utanför TF:s eller YGL:s formella tillämpningsområde. TF och YGL kan sägas ha en särställning som ”riktkarl” eller paraply för sådana yttranden.
- Publiceringen i medieprofilens bok och hennes inlägg på Instagram skiljer sig till formen. Den gärning som prövas är enligt JK dock densamma i bägge målen, utpekandet
- av journalisten som brottslig.
- Prövning vad gäller försvarligheten att peka ut journalisten ska ske på samma sätt i hovrätten som i tryckfrihetsmålet.
- Hovrätten har att förhålla sig till det friande utslaget i tryckfrihetsmålet och TF:s roll som paraply.
- Vid en fällande dom behöver domstolen motivera varför samma gärning ska bedömas strängare i brottmålet än i tryckfrihetsmålet och varför paraplyeffekten inte ska ges någon betydelse i målet.
- Det är förvånande att JK upprepade gånger ger sken av att medieprofilen har dömts för grovt förtal. En grundläggande rättsprincip är att hon ska betraktas som oskyldig tills det finns en fällande lagakraftvunnen dom.
Av Nils Funcke, journalist, adjunkt vid Stockholms universitet och författare.
Ursprungligen publcerad i JP Straffrättsnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan analysen skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i aktuell informationstjänst.
Publicerad 28 apr 2022
Journalist, adjunkt vid Stockholms universitet och författare
