Ingen skörd för solceller på jordbruksmark
Mark- och miljööverdomstolen fastslår, i två separata mål, att ett antal solcellsanläggningar inte är förenliga med hushållningsbestämmelsen i 3 kap. 4 § miljöbalken. Roten i domstolens bedömning slås i att anläggningarna tar brukningsvärd jordbruksmark i anspråk på ett olämpligt sätt. I denna analys skiner vår miljörättsjurist John Woivalin ljus på målen.
ANALYTISK SÅDD
I analysens gryning ska två miljörättsligt relevanta ”frön” sås. Den första sådden är märkt hushållningsreglernas starka syfte för den nationella miljörätten. Hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken (1998:808), MB, kan tillsammans med de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. MB anses utgöra det fundamentala rotsystemet för den nationella miljörätten. Det är genom dessa rötter som spelreglerna för miljörättens aktörer upprättas varefter en mångfald av handlingar kan blomma ut i en naturlig symbios med systemet. Den andra sådden kan märkas med solceller som grund till en solberoende elproduktion. Dessa högaktuella ”solcellsfrön” sås för att det onekligen råder en stor efterfrågan på energi i dagens elektrifierade samhälle. Vidare går det ganska snabbt att konstatera att det finns en uppsjö av energiproducerande alternativ enbart i det avlånga agrara landet Sverige.
I två mål från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) daterade till den 22 november 2022, kan vi bevittna båda ”frön” samexistera. I det ena målet (M 1026-22) är det frågan om en privatperson som vill anlägga solcellsanläggningar på jordbruksmark, medan det är ett bolag som försöker anlägga sådana anläggningar i det andra målet (M 15064-21). Dessa ”frösorters” samlevnad rimmar dock inte så bra utan istället bevittnas en utklassning av den ena sorten. Alla rättsliga ”frön” kan helt enkelt inte gro och blomma ut i visst frändesällskap eller utifrån en särskild omgivande omständighet. Innan en närmare exkursion genomförs till målens spännande marker så behöver dock den gällande rättens jord av rationella och pedagogiska skäl brukas, vilket därför görs härnäst.
BRUK AV DEN GÄLLANDE RÄTTEN
Initial hänsyn till hänsynsreglerna
Med den analytiska sådden lagd ska den gällande rätten nu brukas. Enligt den allmänna hänsynsregeln om valet av plats i 2 kap. 6 § första stycket MB gäller att det för en verksamhet eller åtgärd som tar i anspråk ett mark- eller vattenområde ska väljas en plats som är lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. Av lagrummets andra stycke framgår följaktligen en för MÖD-målen viktig sats: Vid prövningen av en verksamhet som har anmälts för samråd enligt 12 kap. 6 § MB ska nämligen bestämmelserna i 3 och 4 kap. MB tillämpas om det är frågan om ändrad användning av ett mark- eller vattenområde. Det sagda utgör en lämplig brygga till att diskutera den relevanta hushållningsregeln.
Den brukningsvärda jordbruksmarken
Enligt 3 kap. 4 § andra stycket MB framgår den för MÖD-målen högrelevanta hushållningsregeln. Enligt paragrafen får nämligen brukningsvärd jordbruksmark endast tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen samtidigt som detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Det är därigenom endast väsentliga samhällsintressen som kan motivera avsteg från bestämmelsen och då endast under förutsättning att det aktuella exploateringsintresset inte kan tillgodoses på ett från samhällets synpunkt tillfredsställande sätt på annan mark (prop. 1997/98:45 del 2, s. 31).
En brukningsvärd jordbruksmark är en mark som med hänsyn till läget, beskaffenheten och övriga förutsättningar är lämpad för jordbruksproduktion (prop. 1985/86:3 s. 158). Vid en bedömning av marken bör det även enligt förarbetena beaktas att jordbruksmark är en begränsad resurs i Sverige. Sådan mark har en avgörande betydelse för att trygga livsmedelsförsörjningen och syftet med bestämmelsen är därigenom att säkerställa en långsiktig hushållning (jfr prop. 1985/86:3 s. 53).
En plöjning av tidigare praxis
För att konkretisera 3 kap. 4 § MB huvudsakliga syfte ytterligare bör en genomplöjning av relevant praxis göras. Arbetet kan lämpligen påbörjas i MÖD 2017:17. I nämnda mål prövades frågan om det var rätt att neka en nybyggnation av enbostadshus på tre tomter som var lokaliserat på brukningsvärd jordbruksmark enligt 3 kap. 4 § MB. En viktig notering i målet är att jordbruksmarken hade tagits ur bruk – något aktivt jordbruk skedde sålunda inte alls på marken. MÖD förklarade bland annat i domskälen att bestämmelsen syftar till att säkerställa en långsiktig hushållning med brukningsvärd jordbruksmark. Vidare framgår det att om förutsättningarna är att mark lämpas för jordbruksproduktion så råder 3 kap. 4 § MB som en strikt huvudregel. Kan sådan mark bekräftas så gäller hushållningsregeln oavsett om marken brukas eller inte brukas för livsmedelsproduktionen. Det är endast acceptabelt att blicka bort från hushållningsregelns strikta skydd för jordbruksmark om alternativet som upprättas på marken krävs för att tillgodose ett väsentligt samhällsintresse. För att knyta ihop säcken till det aktuella målet så ansåg MÖD slutligen att det inte var frågan om ett väsentligt samhällsintresse att upprätta husen – den brukningsvärda jordbruksmarkens existens vägde sålunda tyngre, oansett om jorden brukades eller inte.
Ett annat relevant mål att kort plöja igenom är MÖD-målet P 8280-17 från den 9 november 2018. I nämnda mål ansåg MÖD att det saknades skäl för att bevilja tre vindkraftverk på brukningsvärd jordbruksmark. MÖD motiverade bland annat domslutet med att bolaget i fallet inte hade redogjort för alternativa lokaliseringar för vindkraftverken.
I MÖD:s dom från den 30 juli 2020 i målet M 7163-19 fastslog vidare MÖD att en anläggning för att förvara avloppsslam omfattas av reglerna för brukningsvärd jordbruksmark för att anläggningen på ett varaktigt sätt tar i anspråk markens biologiska produktion. På grund av detta och den i övrigt olämpliga lokaliseringen förbjöd MÖD verksamheten.
Med den gällande rätten nu fullgott genomplöjd är det lämpligt att tröska igenom frågan om solcellsanläggningar kan anses ha en möjlighet att existera på brukningsvärd jordbruksmark.
MÅLENS FÖRSÅDD
Länsstyrelserna: Nej till solcellsåkrar
I privatpersonsmålet (M 1026-22) anmälde en privatperson ett samråd enligt 12 kap. 6 § MB för att nyanlägga solcellsanläggning på brukningsvärd jordbruksmark. Den i målet aktuella länsstyrelsen beslutade att förbjuda nyanläggningen utifrån samrådsbestämmelsen samt tillsynsparagrafen 26 kap. 9 § MB. Beslutet grundades i att marken var brukningsvärd jordbruksmark enligt 3 kap. 4 § MB och att privatpersonen inte hade visat att man valt en plats för elproduktion med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljö. Privatpersonen överklagade beslutet till mark- och miljödomstolen (MMD).
I bolagsmålet (M 15064-21) var det istället frågan om ett bolag som anmälde ett samråd för att nyanlägga en solcellsanläggning på brukningsvärd jordbruksmark. De två egentligen obetydande skillnaderna i målen är dels att det är frågan om ett bolag istället för en privatperson samt att det i bolagsmålet är frågan om märkbart fler hektar som önskas tas i anspråk (4,5 hektar kontra 1,8 hektar mark i privatpersonsmålet). Oaktat de kort nämnbara skillnaderna i omständigheterna så genomförde den aktuella länsstyrelsen i bolagsmålet i princip en identisk bedömning som i privatpersonsmålet – det beslutades nämligen om ett förbud att nyanlägga solcellerna till förmån för den brukningsvärda jordbruksmarken. Bolaget överklagade, likt privatpersonen, beslutet till MMD.
MMD: Skiner solcellsljus i samhällsintresset
Intressant nog ansåg MMD till skillnad från länsstyrelsen i både privatpersons- och bolagsmålet att produktionen av fossilfri el är ett sådant väsentligt samhällsintresse som avses av undantaget till huvudregeln i 3 kap. 4 § MB. Av underlagen i båda målen framgick det nämligen att de planerade solcellsanläggningarna var avsedd att producera el till det allmänna nätet och anläggningen således skulle bidra till att förse samhället med fossilfri el. Följaktligen noterade även MMD att anläggningarna som sådana inte skulle påverka marken anmärkningsvärt – utan markerna kan utan hinder återställas till jordbruksproduktion genom att man plockar bort de pålar som solcellerna har strukturerats med. Annorlunda uttryckt menade MMD att markerna i fallen inte varaktigt togs ur jordbruksproduktion (även om MMD var aningen mer utförlig i bolagsmålets domskäl). Sammantaget upphävde därför MMD respektive länsstyrelses beslut i både privatpersons- och bolagsmålet och återförvisade därigenom ärendena till respektive länsstyrelse för att meddela försiktighetsmått. Länsstyrelserna i de olika – men likväl snarlika målen – överklagade följaktligen respektive MMD:s dom till MÖD och yrkade därigenom var för sig på att MÖD skulle fastslå beslutet att förbjuda verksamheten.
BÄRGNINGEN AV MÖD:S DOMAR
”I och för sig ett väsentligt samhällsintresse”
MÖD konstaterar inledningsvis i både privatpersons- och bolags-målet att områdena där solcellsanläggningarna ska placeras utgör brukningsvärd jordbruksmark enligt 3 kap. 4 § MB. Solcellanläggningarnas konstruktion, omfattning och livslängd innebär att det är fråga om anläggningar i den mening som avses i nämnda bestämmelse. MÖD noterar följaktligen att anläggningen avses kopplas till elnätet och kan, med hänsyn till dess produktionskapacitet, i och för sig anses tillgodose ett väsentligt samhällsintresse.
Solcellerna upptar mark på varaktigt sätt
Samtidigt som MÖD noterar att anläggningarna i respektive mål kan anses tillgodose ett väsentligt samhällsintresse så går MÖD vidare till bedömningarna om solcellsanläggningarnas ianspråktagande av markområdena. MÖD noterar först att respektive anläggning omfattar cirka 4,5 respektive 1,8 hektar. Vidare fastslår MÖD att respektive anläggning planeras bestå av flertalet rader ställningar. Genom ställningarna får panelerna en lutning och fästs i marken med pålar. Livslängden på anläggningen i privatpersonsmålet uppskattas till cirka 35 år, medan uppskattningen är på cirka 30 år i bolagsmålet. MÖD:s slutsats i respektive mål är att markerna kommer att hindras att brukas på grund av anläggningarna. Genom dessa konstateranden anser MÖD i bägge mål att jordbruksmarken kommer att tas i anspråk på ett varaktigt sätt (se prop. 1985/86:3 s. 158). Omständigheten att marken i ett senare skede skulle kunna återställas i både privatpersons- och bolagsmålet förändrar inte MÖD:s bedömning i detta hänseende. MÖD gör därigenom en aktiv jämförelse till både MÖD-målet M 7163-19 och målet P 8280-17.
Kan solcellerna tillåtas lokaliseringsmässigt?
Därefter ställer MÖD i bägge målen frågan om respektive solcellsanläggning ändå skulle kunna tillåtas. För att avgöra om solcellsanläggningarna ändå ska kunna tillåtas måste det utredas om en lokalisering av anläggningarna på ett tillfredsställande sätt kan ordnas på annan mark som inte är brukningsvärd jordbruksmark. MÖD betonar i målen att det med ”tillfredsställande” avses att lokaliseringen av anläggningen ska vara fullt godtagbar från samhällsbyggnadssynpunkt. Den alternativa lokaliseringen ska därigenom vara tekniskt och funktionellt lämplig samt ekonomiskt rimlig (se prop. 1985/86:3 s. 158).
En exploatör som vill ta brukningsvärd jordbruksmark i anspråk kan därför enligt MÖD behöva genomföra en utredning som visar att det inte finns annan mark som är bättre lämpad för ändamålet. I anknytning till det nyssagda hänvisar MÖD till MÖD:s dom den 27 januari 2022 i mål P 14634-20. MÖD understryker följaktligen att det är omständigheterna i det enskilda fallet som styr hur omfattande en lokaliseringsutredning ska vara. I de aktuella fallen med solcellsanläggningarna är det enligt MÖD inte tillräckligt att utredningen begränsas till tillgänglig mark på en viss fastighet.
MÖD anser vidare att det i privatpersons-målet saknas en konkret redogörelse för alternativa lokaliseringar på andra ställen utanför privatpersonens fastighet. MÖD anser på ett snarlikt sätt i bolags-målet att bolaget inte heller har presenterat någon konkret redogörelse för alternativa lokaliseringar av anläggningen. Den utredning som finns i de aktuella målen är därmed inte tillräcklig för att landa i slutsatsen att det är nödvändigt att ta i anspråk jordbruksmarken på de aktuella platserna. På grund av detta anser MÖD att solcellsanläggningen i både privatpersons- och bolagsmålet inte är förenlig med 3 kap. 4 § andra stycket MB. MÖD fastställer därför respektive länsstyrelses beslut att förbjuda anläggningarna.
ANALYTISK SKÖRD
Målens upplysande blom
Bägge mål är betydande för tolkningen av 3 kap. 4 § MB. Genom respektive mål skiner MÖD framförallt ljus på hur man bör tolka in solceller i bestämmelsens andra styckes formulering: väsentligt allmänt intresse. MÖD är såvitt jag läser domskälen ödmjuk till faktumet att solceller i någon mån ändå kan tänkas utgöra ett väsentligt allmänt intresse. Detta är ett rimligt konstaterande och bör därför noteras i målens kölvatten. Samtidigt vissnar den möjliga solcellsanläggningens existens på jordbruksmarken genom dels bedömningarna om varaktigheten samt dels de bristande lokaliseringsutredningarna. Oavsett om privatpersonen eller bolaget hade lyckats åstadkomma lyckade lokaliseringsutredningar så hade troligen varaktigheten – alltså anläggningarnas varaktiga existens på markerna i över 30 år – stoppat en acceptans för solcellerna hos MÖD. Jag anser dock att diskussionen om varaktigheten samt lokaliseringsbedömningen är något oviss och att det är möjligt att problematisera eller i vart fall diskutera MÖD:s domskäl.
Att skilja ut agnar från vetet och solceller från vindkraften
”Att skilja ut agnarna från vetet” är ett symboliskt uttryck för att skilja på dåliga och bra ting som i grunden växer tillsammans. På sätt och vis kan ordspråket byggas om till följande: ”Att skilja solcellerna från vindkraften.” Med en symbolisk rot i ordspråket är det nämligen intressant att MÖD i både privatpersons- och bolagsmålet (M-målen) hänvisar till MÖD-målet P 14634-20 (P-målet) som hanterar vindkraft. Detta är särskilt tänkvärt för att det sker väldigt olika bedömningar i målen trots att det i grunden handlar om rätt snarlika ting – fossilfri energi kan ju utvinnas både via sol och vind.
För närmare upplysning så ansåg MÖD i P-målet att 3 kap. 4 § MB inte hindrade bygglov för tre vindkraftverk. MÖD motiverade nämligen detta med faktumet att vindkraftverken utgjorde ett väsentligt samhällsintresse samt att sökanden i fallet hade genom en lämplig lokaliseringsutredning visat att det inte finns annan, från allmän synpunkt tillfredsställande, mark att ta i anspråk för den aktuella vindkraften. MÖD konstaterar – precis som för solcellerna i privatpersons- och bolagsmålen – att vindkraften utgör ett väsentligt samhällsintresse. Jag tänker här inte ta strid för att lokaliseringsutredningarna i privatpersons- eller bolagsmålen var lämpliga bara för att lokaliseringsutredningen i vindkraftmålet var lämpligt, utan man behöver alltid göra fall-till-fall-bedömningar i dessa situationer. Man får ju utgå från att utredningarna i M-målen var bristfälliga och att det var på denna grund som det hela egentligen krackelerade. Med det sagt är jag därför beredd på att instämma i faktumet att utredningen var lämplig i det aktuella P-målet. Det jag däremot vill problematisera i jämförelse till analysens M-mål är bedömningen av de fossilfria anläggningarnas varaktigheter på jordbruksmarken – som ju då MÖD ansåg vara ett problem i M-målen.
Utan att petigt beakta samtliga omständigheter i de unika fallen så tänker jag dumma ner det hela till en jämförelse av strukturerna hos en vindkraftsanläggning kontra strukturen hos en solcellsanläggning. För att upprätta vindkraftverk som är aktuella i P-målet fordras omfångsrika fundament som vanligen utgörs av betongklossar i marken. Dessa ska följaktligen förenas med ytterligare ledningar och strukturer. I M-målen är det i en jämförelse däremot då frågan om flertalet rader solcellsställningar som upprätthålls genom att pålar fästs i marken. MÖD ansåg att solcellerna tog marken i anspråk på ett varaktigt sätt, medan MÖD inte direkt – såvitt jag kan utläsa – kommenterar vindkraftens varaktighet på jordbruksmarken i P-målet. Genom att inte kommentera varaktigheten direkt tolkar jag det hela som att MÖD ansåg att vindkraften inte tog marken i anspråk på ett varaktigt sätt och att det hela därför var oproblematiskt utifrån 3 kap. 4 § MB.
Den nyss nämnda slutsatsen i P-målet är dock samtidigt i min värld aningen problematisk (eller i vart fall något oklar) i en jämförelse till M-målen. Denna oklarhet grundas i att vindkraftsverken i P-målet ska stå i tiotals års på ett tidsmässigt snarlikt sätt som de enligt MÖD olämpliga solcellerna i M-målen. Rent fysiskt bör dessutom vindkraftverken i en jämförelse till solcellsanläggningarna ta marken i anspråk på ett mer krävande sett – i vart fall anser jag att betongklossar nerborrade i marken är mer omfattande eller åtminstone jämbördiga med solcellspanelers fysiskt mindre (men förvisso till antalet och ytmässigt fler) mark-hålgörande pålar. Det bör vara oproblematiskt att dra ur pålarna ur marken och montera ned solcellsanläggningarna (oaktat att dra ur kablarna ur ledningar i marken) i en jämförelse till arbetet att plocka ner omfattande vindkraftverk och knacka bort betongen från marken. Ifall man vill trycka på att syftet bakom bestämmelserna är att skydda den värdefulla livsmedelsproduktionen så bör bedömningen av hur effektivt man kan återställa marken till jordbruksmark vara essentiell. För mig är det därför i någon mån oklart varför varaktigheten (indirekt) ansågs acceptabel i P-målet medan den var direkt och uttryckligen oacceptabel i M-målens domskäl. I anknytning till det sagda konstaterandet kan en lämplig hänvisning till MMD:s solcellsbeviljande domskäl i båda M-mål fattas.
Som ett avslut i denna jämförelse mellan solcellernas och vindkraftens varaktighet är det självfallet viktigt med viss självrannsakan. Jag vill här därför uttryckligen notera att det förvisso finns motiv för att vindkraftverk kan samexistera lämpligare med jordbruksmark än vad en solcellspark omfångsmässigt kanske kan göra. Vindkraftverken tar vanligen inte lika mycket mark i anspråk i relation till solcellsanläggningar, varför inte lika mycket jordbruksmark direkt tas i anspråk via vindkraftsetableringar. Med det sagt så fordras alltid en bedömning i de enskilda fallen, vilket avslutningsvis är viktigt att understryka skarpt mot bakgrund av P-målet och M-målen. Det nyss sagda om samexistensen mellan intressena fungerar som en stabil bro till det annalkande underavsnittet.
Bondförnuft och bondfunderingar
Regleringen i 3 kap. 4 § MB fyller utan tvekan en viktig funktion för hela Sveriges livsmedelsförsörjning och är därigenom en vital hushållningsregel. Skulle man riva upp regleringen kan man tänka sig att jordbruksområden (och indirekt öppna landskap) kunde bli föremål för diverse icke-livsmedelsproducerande exploateringar genom att marken helt enkelt skulle kunna byggas igen av andra anläggningar; varefter en lokal matproduktion från svensk jordbruksmark kunde tänkas sina. Med det sagt måste man sannerligen förstå vikten av att jordbruksmark är en begränsad resurs i Sverige varför det är viktigt att säkerställa en långsiktig hushållning (jfr prop. 1985/86:3 s. 53).
Samtidigt som man konstaterar betydelsen av svensk livsmedelsförsörjning så kan man i anknytning till brukandet av jorden, i alla fall troligen ur en hypotetisk jordbrukares perspektiv, urskilja vissa funderingar i bestämmelsen. Ingen bör nog ha missat resonemang om att småskaligt jordbruk har det svårt rent ekonomiskt med höga kostnader och låga inkomster varför flera jordbruk tvingas lägga ner eller totalt revidera verksamheter. Det sagda kring kritiska ekonomiska förhållanden i att bruka jordbruksmark i Sverige rimmar dåligt med visionen om att hålla jordbruksmark som ett nationellt intresse; alltså att flera jordbruk inte går runt och tvingas sälja bort marken eller lägga ner en viss livsmedelsproduktion (jämför 3 kap. 4 § MB).
Som en avslutande undring kan det även inom ramen för detta avsnitt frågas om det skulle vara möjligt att upprätta en samexistens mellan solcellsanläggningar och jordbruksmarken. En samexistens verkar fungera för vindkraften och jordbruksmarken. Detta sker samtidigt som vindkraften då (beroende på omfånget från fall till fall) rent omfångsmässigt kan kvarlämna markutrymme för jordbruk i en jämförelse till ett möjligt mer inskränkande heltäckande fält av solcellspaneler. Det är dock mer eller mindre känt att jordbruksmark ibland kan bli ställd i så kallad träda av olika skäl – så att marken inte ska bli utarmad eller för att exempelvis gynna biologisk mångfald eller andra intressen. Under den perioden marken står i träda så skulle man, i vart fall hypotetiskt, kunna anlägga solcellsanläggningar på den särskilda jordbruksmarken, så länge trädans övriga syften då självfallet inte skadas. Genom ett sådant förfarande torde inte heller solcellerna anses vara ”varaktiga” på åkermarken. Samtidigt kan det säkerligen uppstå bedömningsproblematik i det enskilda fallet angående lokaliseringsutredningarna samt funderingar kring resursrimligheten i att plocka upp och ner komplexa solcellsanläggningar under särskilda månader.
Ett avslutande axplock
Med de utsvävande hypotetiska funderingarna nu färdigställda så ska härnäst ett avslutande analytiskt axplock göras. För det första kan det slutligen konstateras att det utifrån privatpersons- och bolagsmålet inte råder någon skillnad i bedömningen om en privatpersons eller ett bolags ansökan om solcellsetablering. Inte heller verkar det vara någon märkbar skillnad i målens slutsatser på basis av en särskild solcellsanläggnings omfattning. I målen såg MÖD nämligen inte någon större skillnad på en anläggning om 1,8 hektar kontra en sådan om 4,5 hektar, även om det i praktiken är rent arealmässigt ändå en skillnad mellan måtten. Kontentan mot bakgrund av målen är att båda anläggningar var alltför inskränkande och därmed olämpliga i de enskilda fallen.
Att kärnan ligger i lokaliseringsbedömningarna bör inom ramen för analysens avslutande ord fastslås mot bakgrund av analysens mål men även med beaktandet av P 8280-17 samt M 7163-19 som omnämns ovan i avsnittet om den gällande rätten. Ett i princip alltid relevant ordspråk lyder ”som man sår får man skörda.” MÖD-målen är nu sådda som praxis att efterfölja, men det är fortsättningsvis bedömningar i de enskilda fallen som alltid fordras, samtidigt som att en skörd av liknande förhållanden bör inspireras av MÖD:s slutsatser. Genom analysens M-mål är det härefter fastslaget att det inte, i vart fall i de aktuella enskilda fallen, existerade någon ”skörd för solceller på jordbruksmark.”
Av John Woivalin, miljörättsjurist på JP Infonet.
Ursprungligen publicerad i JP Miljönet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Vill du läsa fler analyser inom miljörätt?
I vår informationstjänst JP Miljönet skriver våra experter djuplodande analyser löpande. Skaffa ett kostnadsfritt testkonto här och få tillgång till alla analyser och annat juridiskt material som tjänsten erbjuder.
Publicerad 14 feb 2023
Jurist
