Bebyggelse inom riksintresse för kulturmiljövården tilläts
En kommun beslutade att anta en detaljplan för lägenheter med lokaler i bottenvåningen och en stor allmän park inom ett område av riksintresse för kulturmiljövården. Beslutet överklagades av ett antal grannar, bland annat en kulturmiljöförening. MÖD bedömde att föreningens stadgar inte visade att den företrädde ett kulturmiljöintresse och avvisade därför dess talan. Domstolen fann i sakfrågan att detaljplanen inte skulle innebära en påtaglig skada på riksintresset och fastställde därför kommunens antagandebeslut.
BAKGRUND
Efter att en kommun fått avslag i Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) för en tidigare detaljplan antog kommunen en ny detaljplan i början av år 2021 för ett kvarter inom området för den avslagna detaljplanen. Syftet med detaljplanen var att säkerställa en stor allmän park samt möjliggöra byggnation av cirka 110 lägenheter med lokaler i bottenvåningen. Planen skulle innebära att en läplantering bestående av granar ersattes med bebyggelse och att en fotbollsplan minskades. Planen skulle särskilt värna områdets kulturmiljövärden genom att ny bebyggelse fick en anpassad gestaltning, där kulturmiljön skulle förbli läsbar.
Kommunens beslut att anta detaljplanen överklagades av ett antal grannar som i huvudsak ansåg att planen skulle innebära påtaglig skada på det riksintresse för kulturmiljövård som låg inom planområdet. Mark- och miljödomstolen ansåg att kommunen hade tagit tillräcklig hänsyn till riksintresset för kulturmiljövård och avslog därför överklagandena. Grannarna överklagade domen till MÖD.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BEDÖMNING
Kulturmiljöföreningens klagorätt
Den första frågan för MÖD är om en kulturmiljöförening som överklagat detaljplanen har klagorätt i målet. Ett beslut att anta en detaljplan får överklagas av den som beslutet angår, om denne före utgången av granskningstiden har framfört synpunkter som inte har blivit tillgodosedda, se 13 kap. 8 och 11 §§ plan- och bygglagen (PBL). En miljöorganisation kan ha klagorätt utifrån den allmänna bestämmelsen i 42 § förvaltningslagen eftersom begreppet ”miljö” även kan avse kulturmiljö.
Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2020 s. 641 uttalat att 42 § förvaltningslagen bör ges en tolkning som innebär att miljöorganisationer med uppgift att tillvarata kulturmiljöintressen, och som uppfyller kriterierna i 16 kap. 13 § miljöbalken (MB), har klagorätt i fråga om beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan, om beslutet aktualiserar hänsynstaganden som mer tydligt är relaterade till kulturmiljön. Kriterierna för klagorätt enligt 16 kap. 13 § MB omfattar bland annat ändamål, verksamhetstid och antal medlemmar.
Av de gällande stadgarna för föreningen framgår att den har till ändamål att bevara och utveckla ett visst kvarter till en offentlig stadsdelspark. Föreningen företräder därför, enligt domstolens mening, inget kulturmiljöintresse. MÖD finner därför att föreningen inte har klagorätt i målet. Föreningens överklagande ska därför avvisas.
Påverkan på riksintresset för kulturmiljövård
Den andra frågan för MÖD är om åtgärder enligt detaljplanen kan påtagligt skada riksintresset för kulturmiljövården. Enligt 3 kap. 6 § MB ska områden som är av riksintresse för kulturmiljövården skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada kulturmiljön. När bestämmelsen är tillämplig kan kommunens handlingsutrymme i detaljplanefrågor sägas vara mindre än annars, särskilt om riksintresset är preciserat (se MÖD 2014:12 samt MÖD 2022:9).
I målet ingår planområdet i ett område som är av riksintresse för kulturmiljövården. Av planhandlingarna framgår att tillkommande bebyggelse vad avser höjd och utformning i övrigt ska anpassas till framträdande bebyggelse i området och att trädgården ska rustas upp utifrån kulturhistoriska aspekter och säkerställas som en offentlig park. Länsstyrelsen har inte funnit skäl att överpröva planen. Av det yttrande som begärts in från Riksantikvarieämbetet framgår att myndigheten har bedömt att planförslaget inte utgör en påtaglig skada på riksintresset och att den kulturhistoriska miljön med bebyggelsen och dess omgärdande trädgård och gröna ytor fortfarande kommer att vara läsbar. Domstolen finner mot bakgrund av utredningen i målet att detaljplanen inte kommer att innebära en påtaglig skada på riksintresset. Det saknas därför skäl att upphäva antagandebeslutet på den grunden.
Eftersom det inte har framkommit några andra skäl att upphäva planen avslår MÖD överklagandena och fastställer kommunens beslut att anta detaljplanen.
Av Henrik Söderberg, redaktör och jurist på JP Infonet.
Ursprungligen publicerad i JP Samhällsbyggnadsnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 13 jan 2023
Jurist
