Nej till kamerabevakning dygnet runt på två återvinningsstationer
Två återvinningsanläggningar, där det bland annat inträffat brott, får inte kamerabevakas under den tid då anläggningarna är öppna och bemannade. Kammarrätten bedömer att integritetsintresset väger tyngst, särskilt med beaktande av att det inte är visat att de planerade kamerornas upptagningsområde skulle omfatta de platser där smitningarna från betalning har skett.
Bakgrund
Ett bolag ansökte om tillstånd till kamerabevakning av två återvinningsanläggningar. Syftet med bevakningen var bland annat att upptäcka när anläggningarnas självbetjäningssystem användes på ett felaktigt sätt.
Ansökningarna omfattade bevakning dygnet runt alla dagar, i realtid och med rätt till bildinspelning. Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) beviljade tillstånd till kamerabevakning alla dagar när anläggningarna var stängda och obemannade, men nekade tillstånd till bevakning under tider då anläggningarna var öppna och bemannade. Bolaget överklagade IMY:s beslut till först förvaltningsrätten, som avslog överklagandet, och därefter till kammarrätten.
Kammarrättens bedömning
Kammarrätten konstaterar inledningsvis att det, vid prövningen av om tillstånd till kamerabevakning ska beviljas, ska göras en avvägning mellan behovet av kamerabevakning och rätten till skydd för den personliga integriteten. Detta enligt 8 § kamerabevakningslagen.
När det gäller intresset av kamerabevakning ska det särskilt beaktas om bevakningen behövs för vissa angivna ändamål. Dessa ändamål är bland annat att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet och olyckor. Vid bedömningen av integritetsintresset är det av betydelse hur bevakningen ska utföras och vilket område som ska bevakas. Tillstånd till kamerabevakning ska ges om intresset av kamerabevakning väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad.
Kammarrätten anser, i likhet med förvaltningsrätten, att integritetsintresset väger relativt tungt. Detta eftersom kamerabevakningen ska ske i realtid med bildinspelning på ett område där det tillhandahålls en tjänst som allmänheten behöver nyttja för att kunna slänga sitt avfall och under tider då platsen är bemannad. Vad gäller bevakningsintresset menar domstolen att det inte finns skäl att frångå IMY:s bedömning att platsen är brottsutsatt i kamerabevakningslagens mening.
Frågan är då om bevakningsintresset väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad. Kammarrätten konstaterar att det av underlaget i målet inte framgår om de planerade kamerornas upptagningsområde omfattar de platser där smitningarna från betalning har skett. Med hänsyn till detta anser domstolen att underlaget inte ger stöd för att behovet av kamerabevakning under anläggningarnas öppettider är sådant att det väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad. Vad bolaget har anfört om eventuella hotfulla eller våldsamma situationer och risken av obehörigt förfarande med farligt avfall medför enligt domstolen ingen annan bedömning.
Sammanfattningsvis avslår kammarrätten bolagets överklagande, vilket innebär att det endast får bedriva kamerabevakning när återvinningsanläggningarna är stängda och obemannade.
Av Karin Forsman, redaktör och jurist på JP Infonet.
Ursprungligen publicerad i JP ITnet.
Referat av Kammarrätten i Stockholm 2023-05-24, mål nr 7079-22 och 7091-22.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 16 jun 2023
Jurist
