Klimatanpassade avtal blir den nya standarden

Lite oväntat kanske, men en av de viktigaste sakerna många organisationer kan göra för att begränsa sin klimatpåverkan och finansiella risker kopplade till klimatförändringarna är att se över sina avtal. I den här analysen förklarar Sara Magnéli, advokat och ESG Counsel på Advokatfirman Cederquist, hur klimatanpassade avtal kan användas som ett centralt verktyg i klimatomställningen, för att nå uppsatta nettonoll-mål och hålla sig inom lagens ramar – och att det därför kan förväntas bli standard framöver.

Klimatförändringarna påverkar allt och alla

Vi har precis lämnat en påsk bakom oss där det rapporterades om rekorddyra påskägg. Priset på kakao har rusat efter att kraftigt regn, sjukdomar och torka gett återkommande dåliga skördar, något som påverkats av de pågående klimatförändringarna. Det hela har fått effekter för bönder, påskkärringar på godisjakt, handlare på råvarumarknader och anrika chokladtillverkares aktieägare. Exemplet kan tyckas trivialt, men det illustrerar ändå väl vilken effekt den kommande utvecklingen kan få: över kontinenter, genom värdekedjor och på världsekonomin.

Allt fler inser nu att klimatförändringarna kan vara riktigt dåliga för affärerna. Effekter som torka, extrem nederbörd och förlust av biologisk mångfald kan exempelvis orsaka skador på egendom, göra att det är svårt att få tag på råvaror – i vart fall till ett rimligt pris – och sätta besvärliga käppar i hjulen för varutransporter. Utöver fysiska klimatrisker påverkas organisationer även av ökade krav från lagstiftare och andra intressenter på transparens och åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser och begränsa den globala uppvärmningen, som driver på omställningen.

En trend som går hand i hand med den här utvecklingen är att många organisationer också väljer att kommunicera kring klimatprestandan hos deras produkter och tjänster eller målsättningar som satts upp för verksamheten i fråga om utsläppsminskningar och nettonoll-utsläpp.

Avtal är centrala för att hantera klimatrelaterad påverkan och risker

Frågan är då vad allt detta innebär. Närmare bestämt vad det innebär att en organisation behöver göra, rent konkret. Hur säkerställer exempelvis ett tillverkande företag med underleverantörer av komponenter tillgång till den information som behövs för att rapportera om sina växthusgasutsläpp i samtliga scope? Eller en entreprenör att det material som ska ingå i en miljöcertifierad byggnad lever upp till de krav som ställs? Och hur får organisationen dess ledning och anställda att utföra sina uppgifter på ett sådant sätt att ett ambitiöst nettonoll-mål främjas, snarare än motarbetas?

Exemplen kan göras många, men svaret är detsamma. En helt central del i det organisationer måste göra för att klara de klimatrelaterade krav som ställs genom lagstiftning eller egna åtaganden och hantera sina klimatrisker är att se över och anpassa sina avtal – på bred front.

Varje resa börjar med ett steg

Alla organisationer har olika stora utmaningar och har kommit olika långt. När det handlar om stora förändringar eller ett nytt område som känns oformligt att ta sig an så kan det ofta vara svårt att veta var man ska börja och hur man ska orientera sig i mål. Hur klyschigt det än må låta så är det i sådana fall bra att såhär inledningsvis påminnas om att det alltid är bättre att komma igång och göra något, än att fastna i planeringsstadiet med ambitionsnivån att allt ska vara perfekt från start.

I det följande ges tips på olika steg som kan tas på vägen mot att framtidssäkra organisationen genom att göra klimatanpassade avtal till standard. Låt det gärna tjäna som inspiration, men behåll också ett större fokus. Om det känns motigt kanske det finns någon lågt hängande frukt att börja med som kan ge aptit på mer? Eller är det redan helt givet att det finns en affärsrelation som är enskilt viktigast och därför bör få allt fokus initialt? Utgå ifrån de egna organisationens förutsättningar och kom ihåg att det handlar om långsiktig och relativ förbättring. Ett steg i taget.

Förstå organisationen – och dess påverkan, risker och möjligheter

Relevant påverkan, risker och möjligheter kopplade till klimatförändringar varierar kraftigt mellan olika organisationer beroende på exempelvis bransch, affärsmodell och geografiska lägen. Möjligheterna att åstadkomma förbättringar på klimatområdet påverkas också i stor utsträckning av faktorer kopplade till den interna organisationen och affärsrelationerna. Innan arbetet med att se över och klimatanpassa organisationens avtal påbörjas är det därför viktigt att förstå verksamheten på djupet: hur den interna organisationen är uppbyggd och styrs, hur verksamheten finansieras, vilken typ av produkter och/eller tjänster som tillhandahålls, hur värdekedjan ser ut, vilka egna tillgångar som finns, och så vidare.

För den som är bekant med de nya kraven på hållbarhetsrapportering enligt direktiv (EU) 2022/2464 (eng. Corporate Sustainability Reporting Directive, CSRD) känns igen att det finns två olika relevanta perspektiv kopplade till klimatförändringar som en organisation behöver beakta – dels vilken påverkan verksamheten har på klimatförändringarna (eng. impact), dels vilka finansiella risker och möjligheter som klimatförändringarna för med sig för organisationen (eng. risks and opportunities).

Vad gäller det förstnämnda handlar i det i stor utsträckning om organisationens utsläpp av växthusgaser. För att förstå var i verksamheten utsläpp uppkommer och hur organisationen kan agera för att minska dem behöver organisationen till att börja med mäta sina utsläpp av växthusgaser och analysera resultatet. Frågan berörs närmare i nästa avsnitt Analysera organisationernas utsläpp.

Vid identifiering och rapportering av klimatrelaterade finansiella risker och möjligheter används ofta ramverket TCFD (eng. Task Force on Climate Related Financial Disclosures), vilket också i stor utsträckning återspeglas i utformningen av kraven på rapportering avseende klimatförändringar i ovan nämnda CSRD. Dessa rapporteringskrav har beskrivits utförligt i analysen EU:s klimatmål ska stöttas av hårdare krav på företag att rapportera om klimatfrågor. Analysen görs enligt båda standarderna utifrån i huvudsak samma fyra områden: styrning, strategi, hantering av konsekvenser, risker och möjligheter, samt mått och mål. Vilka klimatrisker som identifieras och hur de hanteras är avgörande för en organisations fortlevnad, eftersom det kan röra frågor som den grundläggande affärsmodellen, finansieringsmöjligheter, kostnader, tillgångars värde och lönsamhet.

Analysera organisationens utsläpp

Idag går det i princip inte att prata om organisationers växthusgasutsläpp utan att stöta på det som refereras till som olika scope. Med det menas de tre olika kategorier som utsläpp av de sex huvudsakliga växthusgaserna är uppdelade i enligt den globala standarden GHG-protokollet (eng. Greenhouse Gas Protocol). Genom att mäta och rapportera växthusgasutsläppen separerat för olika scope går det att förstå i vilken del av värdekedjan utsläppen uppstår, och därmed också vad som kan göras för att minska dem.

Till scope 1 hör de direkta utsläpp som sker i den egna verksamheten från källor som ägs eller kontrolleras av organisationen, exempelvis energiförbränning på plats eller egna fordon. Scope 2 omfattar indirekta utsläpp från inköpt elektricitet, ånga, värme och kyla, som används i den egna verksamheten men produceras av någon annan. Den sista kategorin, scope 3, fångar upp övriga indirekta utsläpp som ligger utanför organisationens kontroll, både uppströms och nedströms i värdekedjan. Enligt GHG-protokollet finns 15 olika kategorier av scope 3-utsläpp, bland annat inköpta varor och tjänster, transport och distribution, tjänsteresor, anställdas pendling, hyrda tillgångar, och användning samt sluthantering av sålda produkter.

Den sista kategorin av utsläpp är särskilt intressant i det här sammanhanget, eftersom den för många organisationer står för en betydande andel av de totala växthusgasutsläppen, samtidigt som organisationen saknar direkt rådighet över tillgångarna som ger upphov till utsläppen. Här blir vikten av klimatanpassade avtal tydlig.

För en effektiv hantering av scope 3-utsläpp krävs till att börja tillgång till information om omfattningen av utsläppen, både innan beslut fattas som medför att utsläppen kommer att inkluderas i organisationens scope 3 (exempelvis att ett avtal ingås med en leverantör av insatsvaror eller ett transportföretag) och löpande därefter för uppföljning och rapportering. Organisationen kan även behöva ställa upp krav i sina affärsrelationer som styr hur stora utsläppen kopplade till exempelvis en viss vara får vara, eller skapa incitament som ska främja att vissa mål för utsläppsminskningar uppnås. 

Allt detta styrs av vilka tvingande eller självpåtagna klimatrelaterade krav organisationen har att förhålla sig till, utifrån det ramverk som kommer att beskrivas i nästa avsnitt.

Kartlägg det egna ramverket

Innan en översyn görs av organisationens avtal och därtill relaterade processer är det lämpligt att först slå fast i relation till vilket ramverk det görs. Med andra ord, vilka krav och förväntningar är det som organisationen har att förhålla sig till och som behöver reflekteras i de avtal som har eller kommer att ingås? Som minimum handlar det såklart om lagstadgade krav som är tvingande för organisationen. Liknande hårda krav kan ha slagits fast genom avtal som organisationen har ingått, exempelvis avseende finansiering eller med leverantörer och kunder, där bristande efterlevnad kan få kännbara konsekvenser.

Kunders förväntningar kan också ha blivit mer eller mindre tvingande till följd av vad organisationen har kommunicerat till marknaden om exempelvis dess klimatarbete eller prestandan hos enskilda produkter. Om en organisation i sin marknadsföring påstår något kopplat till klimatpåverkan som sedan visar sig vara felaktigt eller vilseledande, kan det även medföra att åtgärder vidtas mot organisationen av tillsynsmyndigheter eller konkurrenter. Förekomsten av greenwashing kan precis som agerande i strid med lag eller avtal medföra såväl ekonomiska sanktioner som svårreparerade renomméskador och minskade intäkter som följd.

Det ramverk som organisationen ska sträva efter att efterleva styrs således i minst lika stor utsträckning av tvingande krav som av faktorer såsom den klimatprofil som organisationen vill ha och marknadsför. Till detta kommer uppsatta mål för utsläppsminskningar och andra åtgärder som önskas vidtas i syfte att hantera organisationens klimatrelaterade påverkan och risker, liksom för att tillvarata eventuella klimatrelaterade möjligheter.

Identifiera gap i befintlig styrning, processer och avtal

När väl ramverket som organisationen ska förhålla sig till är etablerat är nästa steg att göra en översyn av organisationens befintliga interna styrning, processer och avtal och analysera nuläget mot ramverket. Vid den här så kallade gap-analysen och det fortsatta arbetet med organisationens interna styrning, processer och avtal kommer arbetet att behöva struktureras och avgränsas på olika sätt i varje enskilt fall, utifrån den typ av verksamhet och affärsrelationer som förekommer.

Inom varje organisation finns dock i regel processer och avtal kopplade till den interna styrningen, såsom incitamentsprogram för ledande befattningshavare och rapportering kring klimatfrågor, finansiering, de produkter och tjänster som tillhandahålls, innefattande värdekedjor, inköp, och försäljning, samt den interna organisationen med dess anställda och konsulter. På ett övergripande plan behöver man ställa sig frågan om aktuella avtal reflekterar de krav organisationen måste efterleva och de ambitioner som eftersträvas. Finns det brister där exempelvis krav behöver föras vidare i värdekedjan (eng. cascading obligations) eller göras tydligare? Finns det motstridiga krav eller incitament som försvårar eller gör det omöjligt att leva upp till organisationens ramverk? Det kan exempelvis handla om att leverantörer eller säljare premieras för eller till och med åläggs att agera på ett sätt som leder till ökade växthusgasutsläpp, trots att ambitionen är att åstadkomma kraftiga utsläppsminskningar.

Vidare behöver det analyseras om de processer som föregår avtalsingåendet adresserar klimatfrågorna på ett adekvat sätt, liksom om avtalen som ingås innehåller de mekanismer som krävs för att efterlevnad ska kunna följas upp och åtgärder vidtas vid brister. Det bör i sammanhanget även utvärderas hur de avsedda syftena tjänas bäst för olika slags avtal och affärsrelationer. För vissa kan ensidiga krav och hårda sanktioner vid bristande efterlevnad få oönskade effekter, men alternativa samarbetsformer och användning av olika slags incitament lämpa sig bättre.

Skapa nya mallar och rutiner

När nuläget och förbättringspotentialen har kartlagts är det dags att slipa den interna styrningen, processerna och avtalen så att organisationens klimatambitioner främjas. När det kommer till avtal som ännu inte ingåtts är det relativt enkelt, och handlar om att adekvata processer och mallklausuler eller mallavtal implementeras för att användas framåt. Vad gäller befintliga avtal krävs desto mer eftertanke. Den föregående gap-analysen bör därför även innefatta frågan i vilken utsträckning det finns utrymme att förhandla om eller komma ur befintliga avtal i de fall de visar sig undermåliga eller rent av skadliga i relation till organisationens klimatrelaterade ramverk. 

Inspiration till urvalskriterier och klimatklausuler kan fås på flera olika håll genom publika initiativ som syftar till att driva på omställningen mot en klimatneutral och hållbar ekonomi. Ett par nämnvärda exempel är följande:

• The Chancery Lane Project: Ett globalt nätverk där jurister världen över i samverkan har tagit fram klimatklausuler och vägledning som främjar minskad klimatpåverkan i avtalsrelationer. Det ska noteras att klausulerna inte är skrivna utifrån svensk rätt och därför kan behöva anpassas.
• Upphandlingsmyndighetens kriterietjänst: Den svenska myndigheten har tagit fram ett bibliotek med hållbarhetskriterier som kan bidra till att nå samhälleliga mål inom miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet. Kriterierna är skrivna för offentliga upphandlingar, men kan även anpassas till annan verksamhet. 

Följ upp och förbättra över tid

När en organisation har sett över och klimatanpassat sina avtal och processer på det sätt som har beskrivits ovan är ett stort arbete gjort, men det ska inte ses som ett projekt som slutar där. En viktig del i alla processer för ständig förbättring är att det löpande sker en uppföljning av effektiviteten och efterlevnaden av det klimatrelaterade ramverket och att åtgärderna vässas efterhand. Eftersom det finns en stor osäkerhet kring den kommande utvecklingen av klimatförändringarna, kommer det att krävas en särskild flexibilitet och anpassningar över tid.

Ursprungligen publicerad i JP Climatenet.

Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.

Publicerad 9 apr 2024

Sara Magnéli

ESG Counsel, Advokatfirman Cederquist