MÖD förbjuder solcellsparker på grund av bristande lokaliseringsutredning
MÖD förbjuder två solcellsparker. I båda målen var det inte tillräckligt utrett att behovet av elproduktion inte kan tillgodoses genom att annan mark tas i anspråk eller att samhällsintresset av elproduktion genom solcellsanläggningen skulle väga tyngre än samhällsintresset för livsmedelsproduktion.
Bakgrund
M 8658-23
Länsstyrelsen beslutade efter en samrådsanmälan från ett bolag att förbjuda anläggandet av en solcellspark, i den del som planerades på jordbruksmark. Det anmälda området på 10,5 hektar (ha) utgörs till största delen av åkermark, cirka 8,2 ha, och till resterande del, 2,3 ha, av skog/hygge. Länsstyrelsen förelade även bolaget att vidta försiktighetsmått avseende de delar av anläggningen som ska placeras på annan mark än jordbruksmark.
Bolaget överklagade till mark- och miljödomstolen (MMD) som bedömde att den valda lokaliseringen var godtagbar och att solcellsanläggningen kunde tillåtas på jordbruksmarken. Domstolen återförvisade målet till länsstyrelsen för fortsatt prövning såvitt avser frågan om behov av eventuella försiktighetsmått för de delar av anläggningen som ska placeras på jordbruksmark.
Bolaget överklagade till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD).
M 6624-23
Länsstyrelsen beslutade efter en samrådsanmälan från ett bolag att godkänna anläggandet av en solcellspark på en yta på 50 ha. En hembygdsförening överklagade till MMD som bedömde att förekomsten av riksintressen och jordbruksmark inte utgjorde hinder för den anmälda solcellsparken.
Hembygdsföreningen överklagade till MÖD.
Mark- och miljööverdomstolen
M 8658-23
MÖD konstaterar precis som i tidigare avgöranden att uppförandet av solcellsanläggningar på jordbruksmark innebär en ändrad markanvändning (MÖD 2024:12 samt MÖD 2022-11-22, mål nr M 15064-21 och M 1026-22). Detta medför att bestämmelserna i bland annat 3 kap. miljöbalken (MB) ska tillämpas vid prövningen.
Av handlingarna i målet framgår att solcellsparken omfattar en yta om cirka 8–9 ha jordbruksmark, att anläggningen kommer att bestå av flera rader solpaneler fästa på stålprofiler förankrade i marken till ett djup om cirka 1,5–2 meter och att markförlagda kablar kommer att förläggas i ett cirka 1 meter brett schakt på cirka 0,55 meters djup. Raderna med solcellspaneler kommer enligt bolaget att placeras på ett sätt som möjliggör fortsatt jordbruksliknande skötsel och teoretiskt kan även odling av spannmål eller vall ske. Bolaget har anfört att anläggningen har en teknisk livslängd om 35–40 år och att marken därefter kommer att kunna återställas.
MÖD har tidigare bedömt att uppförandet av solcellsanläggningar på jordbruksmark, som upptog mindre ytor men i övrigt var av liknande slag som den nu aktuella, skulle komma att hindra brukandet av jordbruksmarken till viss del (MÖD 2022-11-22, mål nr M 15064-21 och M 1026-22). Enligt MÖD saknas skäl att göra en annan bedömning i detta fall. Domstolen anser alltså att brukningsvärd jordbruksmark kommer att tas i anspråk på ett varaktigt sätt om solcellsanläggningen uppförs på marken. Att marken i ett senare skede skulle kunna återställas ändrar inte den bedömningen. Inte heller det faktum att visst fortsatt brukande av marken är möjligt leder till någon annan slutsats.
Produktion av förnybar el får i allmänhet anses tillgodose ett sådant väsentligt samhällsintresse som avses i 3 kap. 4 § MB. För att brukningsvärd jordbruksmark ska få tas i anspråk krävs dock även att behovet inte kan tillgodoses genom att annan mark tas i anspråk. En exploatör som vill ta brukningsvärd jordbruksmark i anspråk behöver därför visa att det inte finns annan tillgänglig mark som är bättre lämpad för ändamålet. I praxis har det ofta krävts att exploatören redovisar flera alternativa lokaliseringar med förklaring till varför de bortvalda lokaliseringarna inte tillgodoser behovet i fråga på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt (se MÖD 2024:12). Med ”tillfredsställande” avses att alternativa lokaliseringar ska vara fullt godtagbara ur samhällsbyggnadssynpunkt, vilket bland annat innebär att alternativen ska vara tekniskt och funktionellt lämpliga samt ekonomiskt rimliga (se prop. 1985/86:3 s. 158).
Det står klart att bolaget har utgått från en specifik elanslutningspunkt vid valet av den aktuella placeringen som vid utredningen av alternativa lokaliseringar. MÖD ifrågasätter inte att det kan finnas betydande drift- och kostnadsmässiga fördelar med att förlägga planerad solcellsanläggning i direkt anslutning till den befintliga anläggningen. I detta fall har länsstyrelsen dock lämnat ett utförligt och väl motiverat ställningstagande till varför lokaliseringsutredningen inte är tillräcklig. Domstolen anser därmed att det inte är utrett att behovet av elproduktionen inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt utan att brukningsvärd jordbruksmark tas i anspråk och att samhällsintresset av elproduktion genom solcellsanläggningen därmed skulle väga tyngre än intresset av att bevara marken för livsmedelsproduktion.
MÖD upphäver MMD:s dom och fastställer länsstyrelsens beslut att förbjuda uppförandet av solcellsanläggningen i den del den avses uppföras på jordbruksmark.
M 6624-23
MÖD tillämpar samma bestämmelser och praxis som i MÖD 2024-10-22, mål nr M 8658-23 (se ovan).
Domstolen konstaterar först, precis som MMD, att den anmälda åtgärden inte kommer att innebära en påtaglig skada på riksintresset.
I bolagets underlag för anmälan om samråd finns ett avsnitt om valet av lokalisering. Gemensamt för de områden som utretts är att de karaktäriseras av öppna jordbrukslandskap där det bedrivs odling Det har inte tydligt redogjorts för varför andra marktyper inte har undersökts eller valts bort. Länsstyrelsen har visserligen inte haft något att invända mot den anmälda solcellsanläggningen ur naturvårdssynpunkt, men har inte redogjort för sin inställning avseende ianspråktagande av jordbruksmark vare sig i sitt beslut eller senare under processen. Mot bakgrund av att lokaliseringsutredningen syftar till att utreda huruvida intresset av att uppföra anläggningen kan tillgodoses genom att annan mark än brukningsvärd jordbruksmark tas i anspråk, kan den aktuella utredningen inte anses tillräcklig. Enlig MÖD ger utredningen i målet inte heller stöd för att samhällsintresset av elproduktion genom solcellsanläggningen skulle väga tyngre än det motstående samhällsintresset att bevara marken för livsmedelsproduktion.
MÖD upphäver underinstansernas avgöranden och förbjuder solcellsanläggningen.
Kommentar från redaktören
MÖD:s resonemang i dessa mål är i linje med domstolens praxis från 2022. Det som avgjorde målen är bristande lokaliseringsutredning. Lokaliseringsutredningen ligger till grund för domstolens intresseavvägning mellan livsmedelsproduktion och elproduktion. Om det inte är tillräckligt utrett huruvida intresset av elproduktion kan tillgodoses genom att annan mark än brukningsvärd jordbruksmark tas i anspråk finns inget stöd för att godkänna en solcellsanläggning på marken utifrån en intresseavvägning. Om det däremot är utrett att det inte finns annan lämplig mark som kan tas i anspråk finns det skäl att överväga om intresset av elproduktion faktiskt väger tyngre.
Referat av Mark- och miljööverdomstolen 2024-10-22, mål nr M 8658-23 och 2024-10-23, mål nr M 6624-23.
Ursprungligen publicerad i JP Miljönet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 10 dec 2024
Redaktör, jurist
