Nato-medlemskapet, klimat, infrastruktur och energi
Sverige blev medlem i Nato den 7 mars 2024. Hittills har debatten och analyserna fokuserat på försvarsaspekten, men medlemskapet får också betydande konsekvenser för Sveriges agerande inom klimat, infrastruktur och energi, visar denna analys av klimatexperten Mattias Goldmann.
Energiomställningen
Regeringen har nyligen presenterat Sveriges energipolitiska inriktning till 2045, då Sverige ska ha 300 TWh årlig fossilfri elproduktion, se analysen Energipolitikens långsiktiga inriktning. I närtid får Sverige nu genom Nato-medlemskapet både möjligheter till nytt stöd i omställningen och nya åtaganden att leva upp till.
Genom Nato Smart Energy ska Sverige konsultera Nato om energisäkerhet, så att sårbarheten successivt minskar. Genom Natos energisäkerhetscenter i Litauens huvudstad Vilnius ska information delas och samarbetet stärkas. I det korta perspektivet kan Sverige uppmanas att avveckla beroendet av rysk fossilgas (naturgas), som flertalet av Nato-länderna slutade importera efter Rysslands invasion av Ukraina.
I ett längre perspektiv kan regeringen behöva visa hur en ökad andel kärnkraftsel går ihop med minskad sårbarhet. Nato kan också uppmana Sverige att påskynda utbyggnaden av vindkraften som går väsentligt trögare än i många andra Nato-stater, delvis beroende på Försvarsmaktens många veton mot utbyggnaden. Sedan mer än femton år tillbaka arbetar Nato med att stimulera vindkraft längs Atlantkusten med teknisk expertis, vinddata och kapacitetsuppbyggnad, utifrån bedömningen att det ökar energisäkerheten och kan förse försvaret med vätgas och elektrobränslen.
Infrastrukturen
Genom Sveriges inträde är Norden ett operationsområde för Nato, anger dess generalsekreterare Jens Stoltenberg (Sveriges Radio Ekots lördagsintervju med Jens Stoltenberg, Sverige måste investera mer, 2024-04-06, hämtat 2024-04-09). Det innebär ökade krav på transportkapacitet mellan länderna, där Nato särskilt pekar ut betydelsen av en väl fungerande järnväg eftersom den har stor kapacitet att förflytta gods och människor. Stoltenberg ger som exempel Malmbanan, vars sårbarhet tydliggjorts genom två omfattande urspårningar de senaste månaderna.
Andra centrala tågförbindelser som kan behöva förbättras inkluderar sträckorna Oslo-Stockholm och Oslo-Göteborg, att Inlandsbanan har låg kapacitet och inte är elektrifierad och att Norrbotniabanans färdigställande saknar en trovärdig tidsplan. På vägsidan visar det omfattande jordskredet vid Stenungsund och E6:ans långvariga avstängning på en sårbar infrastruktur som är svårförenlig med Nato-medlemskap.
Dessa omfattande satsningar ligger till stora delar utanför Trafikverkets inriktningsunderlag, som togs fram utan ett svenskt Nato-medlemskap som grund. De ryms knappast inom det aviserade anslaget på 959 miljarder kronor, som åtskilliga aktörer sedan tidigare bedömt som otillräckligt – och Trafikverket visar själva att ett utökat anslag med 20 procent förbättrar förutsättningarna att nå de samhällsmål politiken eftersträvar.
Biologisk mångfald
Nato bedriver egen forskning kring biologisk mångfald, huvudsakligen fokuserad på områden som har försvarsstrategisk betydelse eller där militären är särskilt väl skickad att bidra med data. Det gäller exempelvis hur sjöfartens sonarsystem påverkar marint liv som valar, delfiner, vilket lett till en uppförandekod för att bättre skydda dem. Nato har också omfattande forskning om klimatförändringar i arktisk miljö, som sammanfaller väl med Sveriges prioriteringar inom Arktiska Rådet.
Försvarets omställning
I Sverige är Försvarsmakten undantagen från stora delar av nationell klimat- och miljölagstiftning, såsom reduktionsplikten för drivmedel eller krav på myndigheter att köpa miljöbilar. Genom Nato-inträdet omfattas Försvarsmakten av Natos klimatmål nettonoll år 2050, som tänks nås med effektiviseringar, elektrifiering och ökad användning av biobränslen. Nato anger att klimatmålen därmed också bidrar till minskad sårbarhet och ökad stridsduglighet eftersom många medlemsländer, däribland Sverige, är beroende av import av fossila bränslen men kan producera el och biobränslen själva. Med eldrift blir också de militära insatserna tystare och avger mindre värme, vilket är försvarsmässigt positivt
Omställningen följs upp av Natos Green Defence Framework, med återkommande logistiska övningar. Genom att upphandla innovativa lågutsläppsteknologier från medlemsstaterna ska kommersialiseringen påskyndas, vilket också kan gynna svenska producenter av exempelvis grön vätgas, elektrobränslen och avancerade biodrivmedel.
Säkerhetsbegrepp
När Sverige beslutar om vilken hotbild vi står inför, har klimatfrågan till tider varit högt prioriterad. Den som följer event som den årliga säkerhetspolitiska konferensen Folk&Försvar noterar troligen att klimat och miljömässig hållbarhet på senare år haft en mindre framträdande roll, troligen på grund av den ökade militära sårbarheten och oron.
Natos gemensamma sårbarhets- och hotbildsprioriteringar har länge prioriterat miljömässig säkerhet mycket högt och betonat vikten av fördjupad miljömässig samverkan mellan medlemsländerna.
Genom Natos Climate Change and Security Action Plan, antagen i juni 2021, antogs målet att Nato ska vara den ledande internationella organisationen avseende förståelse för, och anpassning till, klimatets säkerhetspolitiska dimension. Klimatfrågan ska integreras i Natos militära och politiska agenda och en årlig klimat- och säkerhetsanalys ligga till grund för hur Nato hanterar tillgångar, anläggningar och insatser. Sverige ska troligen redan i höst leverera sin första nationella analys till Nato.
Global samverkan
Nato är som bekant ingen biståndsorganisation, men liksom EU finns ett utvecklings- och biståndssamarbete som Sverige nu ingår i; mer än femtio år gamla EADRCC (Euro-Atlantic Disaster Response Coordination Centre). EADRCC fokuserar på att koordinera militära insatser vid katastrofsituationer. Det har historiskt främst gällt exempelvis jordbävningar men har med tiden fått en allt starkare koppling till klimatrelaterade händelser som översvämningar, ras och skred. Från att ha varit utpräglat reaktivt, har organisationens arbete också blivit allt mer förebyggande, med målet att bistå medlemsstater med rådgivning och konkreta insatser för att undvika eller mildra effekterna av exempelvis ras och skred. Natos arbete är därmed i linje med EU:s gemensamma klimatanpassningsarbete, Sveriges nationella anpassningsstrategi (se prop. 2017/18:163) och Sveriges ökande betoning av klimatanpassning i internationellt utvecklings- och biståndsarbete.
Finansiering
I Nato-rapporteringen har det ibland kunnat tolkas som att Sverige ska bistå med två procent av bruttonationalprodukten, och att den troliga republikanska presidentkandidaten vill villkora USA:s militära stöd till Nato-länder med att de uppnått denna nivå. Dock kräver Nato inte detta, utan att minst två procent av BNP ska gå till utgifter som relaterar till Natos försvarspolitiska uppdrag. Nästan inget Nato-medlemsland uppnår denna nivå (Nato, Funding Nato, 2024-04-04, hämtat 2024-04-09). Inte heller Sverige bedöms i nuläget uppfylla kraven, men regeringen har i samband med medlemsförhandlingarna i allmänna termer utlovat att nivån ska uppnås så snart som möjligt.
Som framkommit i denna analys, innebär Nato-medlemskapet ett antal åtaganden som i vid bemärkelse ska stärka Sveriges säkerhetspolitiska situation och öka vår samverkan med andra Nato-länder. Utgifter för att uppfylla dessa åtaganden är inte strikt militära, och hamnar i statsbudgeten delvis på andra anslag än försvarets – det handlar som vi sett bland annat om energisektorn och infrastrukturen. Natos medlemsstaters finansiella redovisning har inte samma internationellt vedertagna definition över vad som får räknas in som OECD:s DAC-regler för biståndet, vilket ger Sverige en möjlighet att räkna in betydande delar av den Nato-efterfrågade omställningen i tvåprocentskravet. Det är troligen intressant för regeringen både för att minska belastningen på statsbudgeten och för att trygga eller stärka den folkliga acceptansen för Nato-medlemskapet.
Natos mellanstatlighet och Sveriges åtaganden
Det anges ofta att Nato är en mellanstatlig samverkan, till skillnad mot EU som är alltmer överstatligt, men i linje med vår samverkan inom FN. Inte minst har denna distinktion anförts gällande frågor om Sverige kan begära att inte få kärnvapen placerade på svensk mark samt om vi faktiskt är skyldiga att skicka stridande trupper vid angrepp på något annat Nato-medlemsland.
Ibland anförs mellanstatligheten också som grund för att Sverige skulle kunna avstå från vissa delar av Nato-samarbetet, exempelvis att uppfylla de hållbarhetsmässiga åtagandena eller att medverka de hållbarhetsinriktade Nato-organen. Några sådana undantag har Sverige dock inte sökt och Nato inte öppnat för; det som här redovisats är att betrakta som sådant vi som medlemsstat förväntas medverka i och uppfylla.
Ursprungligen publicerad i JP Climatenet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 23 maj 2024
Grundare och VD, 2030-sekretariatet
