När ska en myndighet använda tolk?
Juristens svar
Av 10 § språklagen (2009:600) framgår att språket i domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra organ som fullgör uppgifter i offentlig verksamhet är svenska. Det innebär att huvudregeln är att förvaltningsärenden ska handläggas på svenska. Det finns även särskilda bestämmelser om rätt att använda nationella minoritetsspråk och annat nordiskt språk.
I vissa fall kan det behövas tolkning från andra språk när enskilda har kontakter med olika myndigheter. När en myndighet, till exempel socialtjänsten, har kontakt med någon som inte behärskar svenska eller som har en funktionsnedsättning som allvarligt begränsar förmågan att se, höra eller tala ska myndigheten använda tolk och se till att översätta handlingar om det behövs för att den enskilde ska kunna ta till vara sin rätt. Det framgår av 13 § förvaltningslagen (2017:900), FL.
Det finns alltså ett uttryckligt krav på tolkning och översättning i situationer när den enskilde behöver sådan hjälp för att kunna ta till vara sin rätt, exempelvis för att kunna förstå ärendets innehåll och själv göra sig förstådd. Bestämmelsen hindrar dock inte att socialtjänsten även i annat syfte använder sig av tolk utan kostnad för den enskilde, om myndigheten anser det motiverat för att ärendet ska bli tillfredsställande behandlat (jämför prop. 2016/17:180 s. 299).
Det finns även ett utrymme för myndigheten att i vissa fall avstå från tolkning eller översättning. Enligt förarbetena rör det sig exempelvis om situationer när ärendet är av mindre vikt för den enskilde och kostnaderna för åtgärden framstår som oproportionerliga i förhållande till den enskildes möjligheter att ändå ta till vara sin rätt (se prop. 2016/17:180 s. 299).
Notera även att bestämmelsen i 13 § FL gäller vid just handläggning av ärenden och inte vid så kallat faktiskt handlande (jämför 1 § första stycket FL). Faktiskt handlande kan exempelvis innebära att genomföra beslut, som att utföra insatser och ge behandling till personer med missbruksproblem.
Det är ytterst myndigheten som avgör om – och i vilken utsträckning – det finns behov av tolk eller översättning i det enskilda ärendet.
Ursprungligen publicerad i JP Socialnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 22 nov 2024
Redaktör, jurist
JP Infonet vill upplysa om att svaret som ges är övergripande och inte en rekommendation till beslut i något enskilt fall.
