Pojke som kliar och biter på sin hud har inte rätt till förebyggande eller löpande stöd som grundläggande behov
En 15-årig pojke har en svår klåda och river och biter på sin hud, vilket ökar risken för allvarliga hudinfektioner. Kammarrätten bedömer dock att eftersom den akuta situationen som kan följa av hudinfektionen uppstår gradvis och inte omedelbart omfattas det inte av bestämmelsen om löpande stöd på grund av medicinskt tillstånd. Enligt kammarrätten har pojken inte heller behov av förebyggande stöd.
Bakgrund
Omsorgsnämnden avslog delvis en 15-årig pojkes ansökan om personlig assistans med stöd av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Pojken överklagade och menade att han borde beviljas ytterligare personlig assistans. Han framförde att han hade en synnerligen svår funktionsnedsättning som medförde ett ständigt behov av tillsyn i form av förebyggande stöd på grund av psykisk funktionsnedsättning (9 a § punkt 6 LSS) alternativt löpande stöd på grund av ett medicinskt tillstånd (9 a § punkt 7 LSS). Han menade att om hjälpbehoven inte omfattades av de grundläggande behoven borde han beviljas ständig tillsyn som ett annat personligt behov.
Pojken var diagnosticerad med ett syndrom som bland annat innebar svår hudsjukdom, nedsatt immunförsvar och intellektuell funktionsnedsättning. Han hade en bristande förmåga att bedöma konsekvenser samt ett impulsstyrt och utåtagerande beteende. Hudsjukdomen gav honom svår klåda och han kliade och bet därför på sin hud, vilket ökade risken för infektioner.
Förvaltningsrätten bedömde att pojken varken hade rätt till förebyggande stöd eller löpande stöd som grundläggande behov. Gällande tillsyn som ett annat personligt behov under all vaken tid hänvisade förvaltningsrätten till att det enligt praxis endast beviljas vid mycket omfattande tillsynsbehov där den enskilde inte kan lämnas utan direkt tillsyn mer än kortare stunder. Enligt förvaltningsrätten hade inte pojken ett så omfattande tillsynsbehov som förutsätts för att tillsyn all vaken tid, undantagen behov som tillgodoses på annat sätt, skulle kunna beviljas.
Förvaltningsrätten bedömde dock att den tiden nämnden beräknat inte var tillräcklig för att ge honom goda levnadsvillkor. Enligt förvaltningsrätten var det därför skäligt att beakta ytterligare 1 timme per skoldag respektive 1,5 timmar per ledig dag för tillsyn, fritidsaktiviteter, förflyttningar och överflyttningar.
Pojken överklagade till kammarrätten.
Kammarrättens bedömning
Förebyggande stöd på grund av psykisk funktionsnedsättning
Enligt kammarrätten medför pojkens psykiska funktionsnedsättning ett stödbehov. Kammarrätten anser dock att risken för infektioner som uppstår när han kliar och biter på sin hud inte är en skada som uppstår omedelbart i samband med det beteende som ska motverkas med insatsen. I stället är en infektion en konsekvens som kan uppkomma senare. Därmed bedömer kammarrätten att skada som pojken orsakar sig själv genom kliandet och bitandet på huden inte är inom tillämpningsområdet för 9 a § punkt 6 LSS.
Kammarrätten bedömer även att pojkens impulsstyrda och utåtagerande beteende inte innebär att hans tillsynsbehov är av sådan karaktär att det utgör ett grundläggande behov. Enligt kammarrätten saknas det konkreta uppgifter och det framgår inte på vilket sätt hans beteende kan skada honom själv eller andra.
Kammarrätten bedömer att pojken inte har behov av förebyggande stöd.
Löpande stöd på grund av medicinskt tillstånd
Kammarrätten prövar därefter om han har rätt till löpande stöd som ett grundläggande behov enligt 9 a § punkt 7 LSS.
Kammarrätten hänvisar till förarbetena där det framgår att bestämmelsen avser fall där det finns en påtaglig risk för att uteblivet stöd direkt kan leda till ett livshotande tillstånd, akuta skador eller att det medicinska tillståndet omedelbart förvärras. Risk för en gradvis försämring av hälsotillstånden eller en mer långsiktig risk för den enskildes liv omfattas inte av bestämmelsen (se prop. 2021/22:244 s. 65–66).
Kammarrätten konstaterar att pojkens sjukdomstillstånd periodvis kräver mycket vård. Om vården uteblir riskerar han bland annat allvarliga hudinfektioner. Eftersom den akuta situationen som kan följa av en allvarlig hudinfektion sker gradvis och inte omedelbart anser kammarrätten att det inte är fråga om en sådan påtaglig risk vid uteblivet stöd som avses. Pojken har därför inte rätt till löpande stöd som ett grundläggande behov.
Tillsyn som ett annat personligt behov
Kammarrätten gör samma bedömning som förvaltningsrätten gällande tillsyn som ett annat personligt behov.
Sammanfattningsvis avslår kammarrätten pojkens överklagande.
Referat av Kammarrätten i Stockholm 2024-07-10, mål nr 1853-24.
Ursprungligen publicerad i JP Socialnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 22 nov 2024
Redaktör, jurist
