Solcellsanläggning är inte byggnad som kräver bygglov
MÖD bedömer att en solcellsanläggning inte utgör en byggnad eftersom den inte kan anses vara avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den.
Bakgrund
En fastighetsägare uppförde en solcellsanläggning på sin fastighet. Anläggningen bestod av fyra rader ställningar med solcellspaneler ovanpå. Solcellspanelerna var vinklade i cirka 45 grader, placerade som högst tre meter ovanför marknivån. Grannarna gjorde en tillsynsanmälan till bygg- och miljönämnden som beslutade att det saknades förutsättningar att ingripa eller besluta om påföljd med anledning av solcellsanläggningen. Nämnden angav bland annat att solcellsanläggningen inte kräver bygglov.
Grannarna överklagade nämndens beslut till länsstyrelsen som fann att åtgärden kräver bygglov och återförvisade ärendet till nämnden. Mark- och miljödomstolen (MMD) kom till samma slutsats. Fastighetsägaren och nämnden överklagade MMD:s dom till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD).
Rättslig reglering
Enligt 9 kap. 2 § plan- och bygglagen (2010:900), PBL, krävs bygglov för nybyggnad, tillbyggnad och annan ändring av byggnad än tillbyggnad under vissa förutsättningar. En byggnad definieras i 1 kap 4 § PBL som en varaktig konstruktion placerad på mark eller helt eller delvis under mark eller är varaktigt placerad på en viss plats i vatten samt är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla dig i den.
I mål nr P 9976–20 bedömde MÖD att en cirka åtta meter hög ställning med solcellspaneler utgjorde en byggnad. Det snedställda taket med solpaneler var som lägst tre meter och som högst åtta meter. Avgörande för utgången i målet var att MÖD bedömde att människor kunde vistas under solcellspanelerna och att konstruktionen därför fick anses vara konstruerad så att människor kunde uppehålla sig där.
Mark- och miljööverdomstolen
Frågan i målet är om solcellsanläggningen utgör en byggnad som kräver bygglov enligt 9 kap. 2 § PBL. MÖD konstaterar att solcellsanläggningen får anses vara varaktigt placerad och nämner bland annat att anläggningen är förankrad i marken med järnspjut/spett. Vidare konstaterar MÖD att solcellsanläggningen har ett tak, även om takkonstruktionen inte ger ett fullgott skydd från väder och vind och att endast en begränsad del av det underliggande utrymmet har sådan höjd att det kan nyttjas som tak.
MÖD diskuterar därefter frågan om solcellsanläggningen kan anses vara konstruerad med avsikten att människor kan uppehålla sig i den. Domstolen konstaterar att det endast finns ett begränsat utrymme där människor kan vistas, eftersom konstruktionens högsta höjd är tre meter och dess lägsta höjd är en halv meter. Dessutom ger konstruktionen ett begränsat klimatskydd. MÖD bedömer därför att solcellsanläggningen inte är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den och att den därmed inte omfattas av definitionen för byggnader.
Eftersom solcellsanläggningen inte är en byggnad bedömer MÖD att det var fel av länsstyrelsen att återförvisa ärendena till nämnden på grund av att konstruktionen kräver bygglov. MÖD ändrar därför MMD:s dom och upphäver länsstyrelsens beslut.
MÖD anser dock att solcellsanläggningen är ett byggnadsverk, vilket innebär att den kan bli föremål för tillsyn (se MÖD 2015:42). Grannarna har framfört invändningar mot sollcellsanläggningens tillåtlighet med hänsyn till bland annat den betydande olägenhet som den utgör för dem. Länsstyrelsen har inte prövat dessa invändningar. MÖD återförvisar därför målet till länsstyrelsen som ska bedöma om det finns behov av att ingripa med tillsyn med hänsyn till övriga invändningar.
Referat av Mark- och miljööverdomstolen 2024-10-23, mål nr P 5094-23.
Ursprungligen publicerad i JP Samhällsbyggnadsnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 5 nov 2024
Redaktör, jurist
