Vad innebär de nya reglerna om rätt till ersättning för utnyttjande av upphovsrättsliga verk?
Den 1 januari 2023 ändrades upphovsrättslagen med anledning av DSM-direktivet (Digital Single Market). På ett övergripande plan syftar direktivet till att stärka rättighetsinnehavarnas skyddsnivå, underlätta klareringen av rättigheter och skapa en ram inom vilken verk och andra skyddade alster kan användas. Därmed ska direktivet bidra till en väl och (ytterligare) harmoniserad inre marknad, stimulera innovation, kreativitet, investeringar och produktion av nytt innehåll särskilt i digital miljö. Som ett led i att stärka upphovsmännens ställning har det även införts nya regler om rätt till skälig ersättning. Dessa regler ska kunna tillämpas även på redan ingångna avtal. Vår expert advokat Daniel Tornberg analyserar de nya reglerna om skälig ersättning och dess potentiella konsekvenser, särskilt för arbetsgivare.
Bakgrund
Direktiv (EU) 2019/790 (DSM-direktivet) som utgör ett led i initiativet Digital Single Market (DSM) föregicks av segdragna diskussioner, förhandlingar och kompromisser vilket medförde att lagstiftningsprodukten dragit ut på tiden. Själva grundtanken är att stärka upphovsmännens ställning – särskilt i digital miljö. Därför ville EU-kommissionen underlätta användningen av upphovsrättsliga verk genom att förtydliga regler om exempelvis överlåtelse samt om ersättningsmodeller för detta. Fokus för denna analys är de nya reglerna som införts i 3 kap. 29 a–e §§ upphovsrättslagen (1960:729) med anledning av direktivets artiklar 18–23, skäl 72–78.
Det har i svensk rätt tidigare saknats en uttrycklig rätt till skälig ersättning för upphovsmän när deras verk nyttjas. De regler som nu har trätt i kraft är långtgående och ger upphovsmännen en mycket starkare ställning i avtalssammanhang – till och med efter att avtal har ingåtts.
29§ Upphovsrättslagen
Den nya 3 kap. 29 § i upphovsrättslagen innehåller två stycken med tvingande rättigheter. Det första stycket stadgar att upphovsmän som upplåter sin upphovsrätt till någon som avser att utnyttja rätten i förvärvsverksamhet har rätt till ”skälig ersättning”.
Det andra stycket behandlar situationen när den avtalade ersättningen för en överlåtelse senare visar sig vara ”oproportionerligt” låg i förhållande till förvärvarens intäkter från utnyttjandet av verket. I sådana fall har upphovsmannen rätt till ytterligare ersättning. Första stycket ger alltså upphovsmannen rätt till skälig ersättning vid avtalsingående medan det andra stycket i vissa fall ger upphovsmannen rätt till ytterligare skälig ersättning efter avtalsingåendet. I förarbetena har det framhållits att det utifrån direktivet delvis är oklart hur de två rättigheterna ska förhålla sig till varandra (prop. 2021/22:278 s. 176).
De som omfattas av rätten till skälig ersättning är primärt upphovsmän, med undantag för skapare av datorprogram. Utöver upphovsmän omfattas även utövande konstnärer och framställare av fotografiska bilder. Ur ett arbetsgivarperspektiv kan både anställda samt fristående underleverantörer innefattas.
Det kan i sammanhanget vara värt att nämna (med regeln i 3 kap. 40 a § upphovsrättslagen om datorprogram skapade i anställningsförhållanden som förebild) att upphovsrätt som skapas inom ramen för en anställds normala verksamhet tillfaller arbetsgivaren automatiskt såvida inget annat avtalats. Detta är uppfattningen både i doktrin och praxis (AD 2019 nr 53). Frågan leder dock ofta till en mängd tolkningssvårigheter som måste avgöras utifrån den enskilda situationen och vilken arbetsinstruktion som finns. På vissa områden med kollektivavtal regleras situationen normalt där. Specialregler på vissa områden som lärarundantaget och undantaget för patenterbara uppfinningar (lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar) förtjänar också att nämnas. Generellt sett är det att rekommendera att arbetsgivaren hanterar frågan om upphovsrätt direkt i anställningsavtalet för att undvika tolkningsfrågor.
Centralt är dock att rätten till skälig ersättning gäller i anställningsförhållandet. Både när upphovsrätten tillfaller arbetsgivaren automatiskt, om frågan är reglerad i anställningsavtal och om övergång av upphovsrätt är reglerat i kollektivavtal (se s. 160 i propositionen).
Det ska även nämnas att rätten till ytterligare ersättning inte bara gäller i förhållande till den som rätten ursprungligen överlåtits till, utan även i förhållande till eventuell tredje part som förvärvaren senare överlåtit upphovsrätten till. Det handlar alltså om någon som trätt in i förvärvarens ställe genom att förvärva rättigheterna från det ursprungliga avtalet med upphovsmannen. Rätten kan då utövas av upphovsmannen mot den som senare förvärvat upphovsrätten.
En annan mycket viktig fråga avseende rättens omfattning är slutligen den tidsmässiga tillämpningen. Rätten till skälig ersättning enligt paragrafens första stycke tillämpas inte retroaktivt. Den gäller därmed endast för upphovsrättsöverlåtelser som har skett under detta första år. Rätten till ytterligare ersättning enligt andra stycket kan dock tillämpas på avtal som är upp till 20 år gamla (se s. 180 i propositionen). Samtliga upphovsrättsliga avtal som träffats från år 2003 kan därför potentiellt bli föremål för ytterligare ersättning. Möjligheterna för upphovsmän att kräva ytterligare ersättning gäller under hela avtalstiden. När det är fråga om en fullständig överlåtelse av upphovsrätt gäller rättigheten under hela den upphovsrättsliga skyddstiden (se s. 178 i propositionen).
Informationsbestämmelser
I anslutning till denna nya bestämmelse i 3 kap. 29 § upphovsrättslagen finns det ytterligare viktiga bestämmelser om upphovsmannens rätt till information enligt 3 kap. 29 a–29 c §§ upphovsrättslagen.
Utifrån bestämmelserna ska upphovsmannen ha rätt till årlig, relevant och uttömmande information avseende hur verket har utnyttjats, samtliga intäkter som förvärvaren har haft och den totala ersättningen som upphovsmannen har rätt till. Tanken med denna information är att kunna tillförsäkra upphovsmannen transparens och kontroll av att utbetalda ersättningar verkligen är korrekta. För arbetsgivare gäller således att det måste införas rutiner för att klara av att hantera sin rapporteringsskyldighet.
Rätt att häva avtal
Enligt 3 kap. 29 d § upphovsrättslagen gäller vidare att en upphovsman har rätt att helt eller delvis häva avtalet och behålla mottagen ersättning, om
- förvärvaren inte utnyttjar verket inom en rimlig tid från överlåtelsen eller sedan verket senast utnyttjades
- upphovsmannen därefter har uppmanat förvärvaren att utnyttja verket och förvärvaren inte inom sex månader från uppmaningen gör det
- det uteblivna utnyttjandet inte till övervägande del beror på omständigheter som upphovsmannen rimligen kan förväntas avhjälpa.
Här gäller således det omvända förhållandet att det är upphovsmannens ansvar att bevaka och göra sina rättigheter gällande.
Beräkning av ersättning
Vad som utgör skälig ersättning är en fråga utan allmänt svar. Närmare riktlinjer kommer behöva utarbetas i praxis och kommer att variera beroende på vilken bransch det är fråga om. Engångsersättningar kan i praktiken bli svåra att hävda som skäliga och får inte vara en huvudregel, men samtidigt är engångsersättningar inte på något sätt förbjudna. Noterbart är att det i framtiden i och för sig fortsatt kommer vara möjligt att överlåta upphovsrätt utan någon ersättning alls (se s. 170 f. i propositionen).
Hur skälighetsbedömningar och bedömning av proportionerlig ersättning kommer att utformas i framtiden mer konkret är omöjligt att säga i dag. Faktumet att de båda rättigheterna placerats i samma paragraf (till skillnad från DSM-direktivets systematik) indikerar i varje fall att bedömningarna ska bygga på likartade överväganden. En sak som däremot sannolikt kommer ha stor betydelse är huruvida övergång av upphovsrätt regleras i kollektivavtal, vilket kommer att vägas in i bedömningarna med tanke på att överlåtelsen i sådana fall redan varit föremål för viss förhandling.
Analys
Konsekvenserna av de nya reglerna om skälig ersättning och rätt till ytterligare ersättning med dess informationskrav för alla arbetsgivare som i någon grad förvärvar eller kommersialiserar upphovsrätt är uppenbart långtgående. Mängden branscher som på något sätt hanterar upphovsrätt i dag är betydligt större än branscherna som traditionellt karaktäriserats som kreativa eller konstnärliga. Hela näringslivet som på något sätt levererar specialiserade tjänster kan antas ha upphovsrättsliga överlåtelser som en integrerad del av affärsverksamheten. Ett problem är att upphovsrätt (till skillnad från ett flertal andra immateriella rättigheter) uppstår formlöst. Mängden verk som finns inom en verksamhet kan därför lätt bli svår att överblicka. Eftersom även upphovsmän som är arbetstagare omfattas är mängden överlåtelser som en skälighetsbedömning ska omfatta i princip oändlig.
Reglerna ställer synnerligen betungande krav på att inventera de avtal som innefattar upphovsrättsligt material. Det kan röra exempelvis samarbetsavtal, konsultavtal, kollektivavtal och anställningsavtal – och alltså så långt som 20 år tillbaka. Det kommer inte bara vara nödvändigt för att skaffa sig en lägesbild över eventuella affärsrisker utan också för att klara av de rapporteringsskyldigheter som följer av 3 kap. 29 a–c §§ upphovsrättslagen. Dokumentation kommer även att krävas för att kunna hantera upphovsmännens potentiella begäranden om information i samband med att dessa vill ställa krav på ytterligare skälig ersättning enligt 3 kap. 29 § andra stycket upphovsrättslagen.
När det gäller nya upphovsrättsliga avtal kommer de också behöva utformas med de nya reglerna i åtanke. Här kan en tanke vara att reglera hur och på vilket sätt som rapportering ska ske för att undvika en alltför betungande administration. När det gäller skälighetsnivåer på ersättningen är frågan idag oöverblickbar och i behov av praxisbildning. Den frågan kanske inte ska överdramatiseras men klart står att varje organisation som hanterar upphovsrätt måste göra en grundläggande inventering.
Ursprungligen publicerad i JP Juridiskt bibliotek.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 18 nov 2024
Advokat/CEO/Partner, Advokatfirman MarLaw
