16-åring med anorexi ges LVU-vård
Socialnämnden ansökte om att en 16-årig flicka med anorexi skulle ges LVU-vård. Flickan själv motsatte sig vården medan hennes föräldrar samtyckte till den och uppgav att de för närvarande inte hade resurser att tillgodose hennes behov. Kammarrätten bedömer att avsaknaden av stöd och struktur i hemmet medför att det föreligger ett vårdbehov som behöver tillgodoses enligt LVU.
Bakgrund
Socialnämnden ansökte om att en 16-årig flicka skulle ges vård med stöd av 2 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Nämnden hade fått in en orosanmälan från skolsköterskan på flickans skola där det framgick att flickan hade en svår anorexi och att hon vägrade ta emot vård och behandling. Det framgick också att föräldrarna inte klarade av att få henne att äta eller ta emot vård.
Föräldrarna samtyckte till vården och uppgav att de var slutkörda efter att ha försökt komma till rätta med flickans problem. Flickan själv ansåg dock att ansökan om LVU-vård skulle avslås.
Förvaltningsrätten konstaterade att flickan för närvarande vårdades med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT. Vårdnadshavarna hade inte klarat av att motivera flickan att ta emot öppenvårdsinsatser via socialtjänsten. De hade själva uppgett att de inte hade förmåga att se till att flickan fick sina behov av vård och behandling tillgodosedda efter att LPT-vården avslutas. Förvaltningsrätten ansåg därför att flickan skulle ges vård enligt 2 § LVU.
Flickan överklagade till kammarrätten. Hon påpekade att hon hade ett visst vårdbehov men att det var tillräckligt att hon hade regelbunden kontakt med sjukvården för kontroller och hjälp med att upprätthålla rutiner. Hennes vårdbehov kunde därför tillgodoses genom mindre ingripande åtgärder.
Kammarrättens bedömning
Kammarrätten konstaterar att flickans behov är sådana att det ställs särskilt höga krav på hennes omsorgsgivare när det gäller att upprätthålla kontakter med sjukvården och rutiner i vardagen. Flickans föräldrar har uppgett att de för närvarande inte har resurser att tillgodose hennes behov. Kammarrätten saknar skäl att göra någon annan bedömning och anser att denna avsaknad av stöd och struktur i vardagen medför att det föreligger ett sådant vårdbehov som avses i 2 § LVU.
Vad gäller frågan om behövlig vård kan ges på frivillig väg konstaterar kammarrätten att flickan har behov av vård utanför hemmet. Eftersom hon inte samtycker till sådan vård kan vården inte ges på frivillig väg. Överklagandet ska därför avslås.
Referat av Kammarrätten i Jönköping 2024-06-05, mål nr 1029-24.
Ursprungligen publicerad i JP Socialnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 17 sep 2024
Redaktör, jurist
