Ingen ändring av vårdnad trots uteblivet umgänge under flera år
Högsta domstolen har i ett nytt avgörande, ”det uteblivna umgänget”, bedömt att det är till barnens bästa att vårdnaden ska vara kvar hos mamman trots att hon under flera år brustit i sin omsorg om barnen genom att förhindra barnens umgänge med sin pappa. HD konstaterar att skyddade personuppgifter inte är tillräckliga skäl till att barnen inte ska få något umgänge. Barnen har fortsatt rätt till umgänge med pappan, vilket ska trappas upp. Samtidigt menar HD att det utifrån en helhetsbedömning är till barnens bästa att mamman får fortsatt ensam vårdnad, särskilt med beaktande av ena barnets autism och behov av kontinuitet. Nio år utan kontinuerligt umgänge och långa avstånd mellan föräldrarnas bostadsorter vägs in. Avgörandet berör både umgängesprincipen och kontinuitetsprincipen. I denna analys tittar Kalle Larsson, förbundsjurist hos SKR, närmare på fallet.
Bakgrund
En kvinna och en man träffades år 2004 och ingick äktenskap år 2012. Paret fick ett gemensamt barn år 2013 och ett gemensamt barn år 2015. Paret separerade under 2015 genom att mamman flyttade med barnen till ett skyddat boende. En tingsrätt dömde till äktenskapsskillnad år 2016. Mamman fick ensam vårdnad och såväl mamman som barnen fick skyddade personuppgifter. Med anledning av skyddade personuppgifter avslogs pappans yrkanden om barnens rätt till umgänge med honom de första åren. Under åren har frågan om vårdnad och umgänge prövats av olika domstolar.
Sedan 2018 har de båda barnen genom olika beslut, haft en kontinuerlig rätt till umgänge med sin pappa i närvaro av umgängesstöd med undantag för några kortare avbrott. Av protokoll från de olika domstolarna framgår dock att de båda barnen i praktiken inte har fått något kontinuerligt umgänge med sin pappa annat än vid ett fåtal tillfällen. Vid Högsta domstolens prövning (juni 2024) hade det senaste umgänget skett under 2021.
Det aktuella målet inleddes sommaren 2020 och avsåg inledningsvis endast yrkanden om umgänge. Våren 2022 justerades dock talan så att pappan yrkade att vårdnaden skulle flyttas över till honom.
Tingsrätten
Pappan yrkade i första hand att vårdnaden av de båda barnen skulle tillerkännas honom ensam. I andra hand yrkade pappan att de båda barnen skulle tillerkännas umgänge som inledningsvis avsåg umgänge varannan söndag under 5 timmar de första två månaderna på en ort i norra Sverige för att därefter övergå till varannan helg med hämtning/lämning vid Stockholms central eller de närbelägna flygplatserna. Vidare yrkade pappan att mamman skulle vitesföreläggas att överlämna barnen vid ändring av vårdnad alternativt vid varje umgängestillfälle (10 000 kronor per barn och tillfälle).
Mamman bestred yrkanden om vårdnad och umgänge. Vidare menade hon att det saknades ekonomiska förutsättningar att bidra till barnens resor för umgänge. Mamman framställde inte något eget yrkande om umgänge för det fall tingsrätten skulle tillerkänna pappan ensam vårdnad.
Pappan menade som grund för sitt yrkande bland annat att mamman var olämplig som vårdnadshavare då hon hade hindrat barnens kontakt och umgänge med sin pappa. Att mamman inte medverkat till umgänge, inte varit nåbar för umgängesstödjare och meddelat att hon inte avsåg att medverka till umgänge oaktat vad tingsrätt och hovrätt beslutat.
Mamman menade som grund för sin inställning att det fanns en stor risk för att pappan skulle föra barnet ut från landet samt att ett umgänge mellan barnen och pappan skulle riskera att hennes och barnens vistelseort skulle kunna röjas. Mamman anförde också att pappan hade utsatt henne för misshandel samt att hon var rädd för pappan. Vidare menade mamman att ena barnet behövde mycket stöd och hjälp med anledning av sin autism.
Tingsrätten bedömde att det skulle vara uteslutet med en fungerande gemensam vårdnad. Konflikten mellan föräldrarna var av sådan karaktär att det saknades möjlighet för föräldrarna att ta ett gemensamt ansvar för de båda barnen. Mammans inställning avseende pappans lämplighet som vårdnadshavare byggde i stor utsträckning på omständigheter som avsåg påstådda händelser före 2015. Sådana uppgifter kan vägas in samtidigt som frågan om vad som är till barnens bästa ska ta sikte på nutid och framtid, enligt tingsrätten. Av utredningen kunde inte tingsrätten konstatera att det förekommit någon form av hot, trakasserier eller våld från pappans sida mot barnen i samband med umgängestillfällen. Inte heller annan utredning hade presenterats som gav stöd för att pappan utsatt barnen eller mamman för brott. Tingsrätten bedömde att det inte heller fanns någon hotbild från pappans sida gentemot mamman eller barnen eller för framtiden. Gällande frågan om risken för att barnen skulle bli bortförda från Sverige, bedömde tingsrätten att denna risk inte helt kunde uteslutas avseende de båda föräldrarna men att risken kunde vara lite högre avseende mamman då hon i samtal med socialsekreterare hade uttryckt funderingar om att flytta med barnen från Sverige. Tingsrätten bedömde att de båda föräldrarna hade förmåga att ta hand om barnen. Mamman bedömdes dock inte verka för att barnen skulle ha en god och nära relation med sin pappa. Att det hindrande av umgänge som mamman ombesörjt, kunde riskera att pappan helt blev utestängd från barnens liv.
Sett till de båda barnens behov av kontinuitet och inte minst att ett av barnen hade särskilda behov, gjorde tingsrätten en samlad bedömning om att det var bäst för barnen att det inte skulle ske några omvälvande förändringar. Att mamman skulle fortsatt vara ensam vårdnadshavare men att barnen skulle få umgänge med sin pappa. Vid fortsatt umgängessabotage, kunde detta vara en omständighet som medförde att pappan skulle anförtros ensam vårdnad. Tingsrätten beslutade också om vitesföreläggande om 5 000 kronor per barn och tillfälle avseende umgänge.
Pappan överklagade tingsrättens avgörande.
Hovrätten
Pappan vidhöll sina yrkanden avseende ensam vårdnad i första hand och i andra hand ett reglerat umgänge som efter en period om två månader skulle växlas upp till varannan helg. Även yrkanden om vite per tillfälle och barn vidhölls. Mamman yrkade för egen del att tingsrättens beslut om umgänge skulle upphävas så att inget umgänge skulle ske mellan barnen och pappan. Vidare yrkade mamman att tingsrättens beslut om vitesföreläggande skulle upphävas. Samtliga yrkanden framställdes såväl slutligt som interimistiskt.
Parterna åberopade i huvudsak samma omständigheter som hade framförts i tingsrätten. Pappan tillade att mamman även efter tingsrättens dom hade förvägrat något umgänge. Mamman menade att hon inte litade på det av socialnämnden utsedda umgängesstödet samt att ett umgänge skulle kunna riskera att vistelseorten skulle kunna röjas varmed hon och barnen skulle behöva flytta på nytt. I stället för det umgänge som tingsrätten hade beslutat om, hade mamman föreslagit umgänge via Skype eller i närvaro av en vän till henne.
Hovrätten hade inom ramen för sin utredning uppdragit till två socialnämnder att genomföra en vårdnads- och boendeutredning avseende de båda barnen. Utredarna hade framfört att barnens sekretessmarkering hade medfört att sedvanligt hembesök i barnens boendemiljö eller referenssamtal med skola och andra aktörer kring barnen inte hade varit möjligt att genomföra. Några aktuella uppgifter från barnens vistelsekommun hade inte kunnat inhämtas. Varken barnens aktuella situation eller mammans omsorgsförmåga hade kunnat utredas på ett fullgott sätt. Inte heller pappans föräldraförmåga hade kunnat utredas närmare då barnen träffat sin pappa endast ett fåtal tillfällen sedan separationen skedde år 2015. Utredarna framförde i sin utredning att det fanns flera positiva effekter med att vårdnaden skulle överföras till pappan. Att barnen skulle kunna få kontakt med sina båda föräldrar, att barnen inte skulle behöva leva under sekretesskydd och att barnen skulle kunna få tillgång till sitt släktnätverk på pappans sida. En överflyttning av vårdnaden skulle dock också kunna medföra allt för stora risker för barnens hälsa och utveckling. Att flytta från en förälder som barnen sammanbott med en större del av sin uppväxt till den andra föräldern vars föräldraförmåga var relativt okänd menade utredarna medförde att de inte kunde rekommendera en vårdnadsöverflytt.
Hovrätten konstaterade i sina domskäl att det fanns en viss risk för att barnen skulle kunna bli bortförda från Sverige av en förälder samt att denna risk bedömdes något lägre för pappan än för mamman. Hovrätten bedömde vidare att mamman ”aktivt och konsekvent har motarbetat ett fungerande umgänge”. I samband med sammanträde i hovrätten hade mamman på en direkt fråga, anfört att hon inte skulle acceptera domar eller beslut som innebar att barnen skulle få något umgänge med sin pappa. Av domskälen framgår att detta bedöms vara umgängessabotage samt att mamman genom detta förfarande, hade ”allvarligt brustit som vårdnadshavare och umgängesförälder”. Hovrätten förde därefter ett resonemang om den så kallade umgängesprincipen skulle väga tyngre än den så kallade kontinuitetsprincipen. Om barnens rätt till umgänge vägde tyngre än att det skulle vara till barnens bästa att bo kvar i kända miljöer.
Sammantaget bedömde hovrätten att skälen för en överflyttning av vårdnaden vägde tyngre än den negativa effekt som denna stora omställning skulle kunna utgöra för barnen. Hovrätten bedömde vidare att det behövdes särskilda åtgärder för att få domstolens avgörande genomfört varmed ett vitesbelopp bestämdes till 10 000 kronor per barn som ålades mamman.
Mamman överklagade till Högsta domstolen (HD).
Prejudikatfrågan
HD har i aktuellt avgörande inte uttalat en specifik prejudikatfråga. När avgörandet publicerades framgår dock att HD har uttalat sig kring om det har ansetts vara till barnens bästa att vårdnaden får kvarstå hos en förälder trots att hen har brustit i omsorgen kring barnen avseende barnens behov av kontakt med sin andra förälder samt vilka omständigheter som kan vägas in såsom om ett barns särskilda behov eller om skyddade personuppgifter är tillräckliga skäl till att barnens rätt till umgänge ska stå tillbaka.
Barnets bästa vid vårdnadstvister
Ett barn har rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran enligt 6 kap. 1 § föräldrabalken (FB). Detta är också grunden för vad som inom vårdnadstvister kallas barnets bästa vilket också ska vara avgörande enligt artikel 3 i Barnkonventionen. Den bedömning som domstolarna gör i frågor som gäller vårdnad, boende och umgänge, ska bygga på kunskap och beprövad erfarenhet samt utgå från de omständigheter som gäller det specifika barnet. Barnet har rätt till en fysisk och psykiskt bra utveckling där domstolen behöver väga in både långsiktiga och kortsiktiga effekter vid en ändring i frågor avseende vårdnad, boende och umgänge (se prop. 2020/21:150 s. 129–130). Detta återfinns också i 6 kap. 2 a § FB vilket är en så kallad portalparagraf om barnets bästa. Vid bedömning av barnets bästa ska det särskilt beaktas vissa förhållanden såsom att barnet eller någon annan i familjen kan riskera att utsättas för övergrepp, olovligt bortförande eller annars far illa. Vidare betonas det i samma bestämmelse att barnet har en rätt till en nära och god kontakt med sina båda föräldrar. HD betonar i domskälen (punkt nummer 13) att dessa omständigheter ska väga tungt vid en samlad bedömning om barnets bästa i det enskilda fallet.
För att barnets bästa ska kunna utrönas, finns det ett lagstadgat krav om att barnet ska få information och ges möjlighet att föra fram sina åsikter avseende vårdnad, boende och umgänge, se 6 kap. 2 b § FB. Utifrån barnets ålder och mognad, ska barnets åsikter tillmätas betydelse. Barnets åsikter kan inhämtas från barnet själv eller genom företrädare, se artikel 12 i Barnkonventionen. För att barnet ska få sin grundläggande rätt till trygghet, omvårdnad och god fostran, förutsätts det inte bara i föräldrabalken utan också i artikel 18 i Barnkonventionen, att barnet får en möjlighet till en god och nära kontakt med sina båda föräldrar.
Rätten ska besluta om ändring i vårdnaden om en förälder vid utövandet av vårdnaden, gör sig skyldig till försummelse, missbruk eller i övrigt brister i omsorgen så att det kan finnas risk för bestående skada för barnets hälsa eller utveckling, se 6 kap. 7 § FB. En förälders bristande förmåga att tillgodose barnets grundläggande behov kan utgöra ett skäl till att flytta vårdnaden från den ena föräldern till den andra.
Barnets rätt till umgänge
För att barnet ska kunna få sin goda och nära kontakt med sina båda föräldrar, förutsätts det att barnet har rätt till umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med. Umgänget ska ske på barnets villkor vilket kan vara genom att barnet och föräldern träffar varandra eller att kontakt sker på ett annat sätt, se 6 kap. 15 § FB. Om inte barnet kan träffa sin förälder fysiskt, kan det i undantagsfall aktualiseras med umgänge genom brev, telefon eller digitala plattformar. Tillämpning av alternativt umgänge utvecklas ytterligare i NJA 2023 s. 1018, punkt 18 i domskälen; ”Denna möjlighet bör användas endast i undantagsfall när omständigheterna utesluter annat umgänge (jfr prop. 2005/06:99 s. 55). Ett sådant umgänge främjar ju inte i samma utsträckning en nära och god kontakt med umgängesföräldern. Även barnets ålder, utveckling och inställning till umgängesformen måste vägas in vid bedömningen.” Det är de båda föräldrarna som ansvarar gemensamt för att umgänge ska kunna ske.
När familjerätten utreder och domstolen prövar frågan om umgänge ska det samtidigt prövas om det finns risk för att barnet kan fara illa av umgänget. Detta gäller särskilt om ”det finns uppgifter om övergrepp mot barnet eller någon i familjen eller om det finns risk för att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar” (se punkt 22 i domskälen). Vidare behöver aktörerna ta hänsyn till om umgänget kan ske på ett sätt som gynnar barnet och om det finns praktiska förutsättningar att genomföra detsamma. När det kan bli aktuellt att bedöma en risk för att ett barn kan fara illa, menar HD att bedömningen bör göras i två steg. Inledningsvis bör det kunna konstateras om det finns en risk i ett visst hänseende eller inte. Därefter sker en bedömning kring hur stor risken är och om risken som sådan kan hanteras, se NJA 2023 s. 1018 samt prop. 2005/06:99 s. 41–44.
Finns det behov hos barnet för att trygga ett planerat umgänge, kan rätten besluta om att socialnämnden ska utse en person som medverkar vid umgänge, ett så kallat umgängesstöd, se 6 kap. 15 c § FB. När rätten ska bedöma hur umgänget ska utformas och i vilken omfattning ett umgänge kan ske, bör rätten ha fokus på de närmaste åren då det kan vara svårt att beakta alla framtida eventuella förändringar, se punkt 26 i domskälen.
En förälder som utan godtagbara skäl motverkar att barnet får umgänge med den andra föräldern, riskerar att fråntas vårdnaden om det inte finns godtagbara skäl, den så kallade umgängesprincipen. Har en domstol fastställt att ett barn har rätt till umgänge med en förälder, och detta motarbetas av den andra föräldern, kan detta utgöra en allvarlig brist i omsorgen om barnet.
En helhetsbedömning utifrån olika sakomständigheter
Vad som utgör en brist i omsorgen om barnet är en bedömningsfråga i det enskilda fallet. En brist i omsorgen kan motivera en överflyttning av vårdnaden medan det i ett annat fall inte motiverar en vårdnadsöverflytt. Högsta domstolen konstaterar att det alltid måste göras en helhetsbedömning av vad som är barnets bästa i varje enskilt fall. Ett barns rätt att träffa sina föräldrar är av en särskild betydelse vid denna bedömning men avgör inte frågan ensamt. Såväl underinstanserna som HD menar att det måste finnas en prognos kring hur barnet kan komma att utvecklas vid en ändring av vårdnaden eller om vårdnaden består. Hur barnets situation kan komma att utvecklas både på kort sikt och på lång sikt. Om det bedöms vara till barnets bästa med en ändring kring vårdnaden på längre sikt kan detta medföra en påfrestning för barnet under en övergångsperiod. Dessa bedömningar måste ske på individnivå poängterar HD. Påfrestningen och andra negativa aspekter under en kortare tid kan vägas upp av en positiv utveckling över längre tid.
Förekomst av skyddade personuppgifter kan medföra att rätten behöver väga om ett umgänge kan medföra att skyddade uppgifter såsom till exempel vistelseort, kan komma att röjas. Här konstaterar HD att förekomst av skyddade personuppgifter kan medföra att formerna för ett umgänge kan behöva anpassas eller i vissa fall att ett umgänge helt kan komma att utebli. Samtidigt kan svaga skäl till skyddade personuppgifter medföra att dessa inte påverkar umgänget alls (se punkt 25 i domskälen).
Sammantaget ska rätten beakta vad som kan vara av betydelse för barnet de närmaste åren vid bedömning av såväl umgängets utformning som omfattning. När denna bedömning sker om vad som är bäst för barnet avseende umgänge, kan det vara svårt att förutse och beakta alla framtida förändringar. Påstådda händelser som ligger förhållandevis långt tillbaka i tiden och avser ett annat sammanhang än vad som nu råder, ger inte stöd för att det ska föreligga risker som medför att umgänge ska utebli. Det är de närmaste åren som utgör fokus för rättens prövning, se punkt 26–27 i domskälen samt NJA 2023 s. 1018, punkt 19 i domskälen.
Slutkommentar
Mål om vårdnad, boende och umgänge är sällan lätta då det i grunden ska prövas vad som är bäst för barnet samtidigt som det inte sällan föreligger någon form av konflikt mellan föräldrarna. I nu aktuellt mål prövas indirekt den så kallade umgängesprincipen mot den så kallade kontinuitetsprincipen (se resonemang nedan).
I det enskilda fallet finns det flera komplicerande faktorer. Mamman och barnen har sedan 2015 haft skyddade personuppgifter och såsom det framgår av underinstanserna, har byte av vistelseort skett flera gånger. Mamman har därutöver beskrivit att hon känner en stark personlig rädsla för pappan och har för att hålla sin boendeadress hemlig, motsatt sig umgänge så att barnen inte ska riskera att försäga sig om vistelseort. Vidare har något kontinuerligt umgänge inte skett under flera år samt att ett av barnen har funktionsnedsättningar som medför behov av kontinuitet och trygghet för barnet. De båda föräldrarnas byte av bostadsort under åren, skyddade personuppgifter och konflikt mellan dem, har försvårat för familjerätten att genomföra sedvanliga utredningar.
I det enskilda fallet konstaterar HD att mamman har brustit i omsorgen om barnen genom att utan godtagbara skäl, inte medverkat till det umgänge som domstol har beslutat om. Detta ska väga tungt vid prövning om vad som är till barnets bästa. Det är samtidigt mamman som stått för de båda barnens trygghet, fostran och omvårdnad de senaste åren och inte minst det barnet som har särskilda behov. Pappans förmåga och vilja att tillse barnens behov ifrågasätts inte men bedömningen försvåras av att han inte fått möjlighet att ta hand om barnen i deras vardag sedan många år tillbaka. De båda barnen har själva uttryckt en vilja av att få bo kvar hos mamman.
Att flytta över vårdnaden från mamman till pappan skulle innebära en stor påfrestning för barnen, särskilt för barnet med autism som är i behov av kontinuitet och förutsägbarhet. Det stora avståndet mellan en ny och nuvarande bostadsort menar HD skulle komma att bli allt för ingripande. För att en överflyttning skulle kunna motiveras, menar HD att det så i ett längre perspektiv skulle behövas en tydlig förbättring av barnens situation. Något som talar för en sådan förändring är dels att barnen inte längre skulle behöva leva med skyddade personuppgifter samt att de skulle kunna utveckla sin relation till pappan och hans familj samt andra anhöriga. Innan en överflyttning av vårdnad ska kunna ske krävs det enligt HD att barnen först har fått ett omfattande umgänge med sin pappa. Vidare är det stora avståndet mellan föräldrarnas nuvarande bostadsorter stort vilket skulle kunna förhindra ett naturligt umgänge för barnen med de båda föräldrarna. De långsiktiga fördelarna för barnen att flytta över vårdnaden är inte så tydliga att de överväger de stora nackdelarna som ”otvivelaktigt skulle uppstå för dem på kort sikt”. Sammantaget bedömer HD att barnen även fortsättningsvis bör stå under mammans vårdnad, den så kallade kontinuitetsprincipen.
Gällande umgänge bedömer HD att det är angeläget att barnen åter får ett regelbundet umgänge med pappan samt att detta bör påbörjas så snart som möjligt. Med hänsyn till mammans oro får det under en viss tid framöver ske ett umgänge i närvaro av ett umgängesstöd. Formerna för umgänget och med beaktandet av avståndet mellan Norrköping och Piteå, bör umgänget ske i enlighet med vad familjerätten föreslagit. Efter ett år menar HD att en upptrappning av umgänge ska ske. Då det saknas underlag för att bedöma om barnen kan genomföra resor utan sällskap av någon närstående, bör det upptrappade umgänget ske i Piteå men utan umgängesstöd. Då mamman underlåtit att medverka till att umgänge som en domstol har fastställt ska kunna ske, bör umgänge föreläggas vid vite.
Ett av justitieråden har i ett eget särskilt yttrande (tillägg) framfört att det sedan 2018 har funnits domstolsbeslut om att barnen har rätt till umgänge med sin pappa samt att det sedan 2022 finns beslut att umgänge kan förenas med vite. Att det utöver domstolsbesluten, förelegat behov av stöd och hjälp från socialtjänsten att realisera umgänget med beaktande av 5 kap. 1 § 9 p socialtjänstlagen (2001:453) samt artikel 18 i Barnkonventionen. ”Med tanke på att umgänge endast i begränsad omfattning kommit till stånd de senaste sex åren framstår eventuella åtgärder som hittills vidtagits som otillräckliga”.
På ett teoretiskt plan har troligtvis kontinuitetsprincipen vägt tyngre framför umgängesprincipen. Detta särskilt med beaktande av den tid som förflutit, det långa avståndet mellan föräldrarna och ett barn med särskilda behov. Frågan blir då hur mycket mer en förälder kan omöjliggöra eller förhindra umgänge innan umgängesprincipen väger över kontinuitetsprincipen? HD fäster vikt vid att det för barnen skulle bli en stor förändring att flytta hem till sin pappa som inte upplevt en vardag med dem sedan nio år. Barnens bästa är fortfarande och ska vara det som är vägledande. Sker inte umgänge såsom HD nu fastställt, kan det nog aktualiseras framgent med en vårdnadsöverflytt vid en ny prövning i domstol, särskilt med beaktande av barnkonventionen.
Analys av Högsta domstolen 2024-06-19 mål nr T 4560-23.
Ursprungligen publicerad i JP Socialnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 5 sep 2024
Förbundsjurist, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR)
