Inget skadestånd från staten för granbarkborreangrepp
Ett bolag begärde skadestånd av staten enligt 32 kap. miljöbalken (MB). Bolaget påstod att statens inrättande och förvaltande av ett naturreservat hade utgjort en verksamhet som medfört störningar i form av angrepp av granbarkborrar på bolagets fastigheter, vilket i sin tur resulterade i skada för bolaget. Då bolaget inte styrkt att det förekommit en störning i den mening som avses i 32 kap. 3 § första stycket 8 p. MB ogillar MÖD bolagets talan.
Bakgrund
Ett bolag äger två fastigheter som har drabbats av granbarkborreangrepp på skog. Grannfastigheten ägs av staten genom Naturvårdsverket och på den fastigheten har staten inrättat ett naturreservat. Bolaget begärde skadestånd från staten för granbarkborreangreppen som orsakat bolaget skada och som bolaget påstår är på grund av inrättandet av naturreservatet. Mark- och miljödomstolen (MMD) nekade bolaget skadestånd eftersom domstolen bedömde att det saknades tillräckligt stöd för bolagets påstående.
Bolaget överklagade till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD).
Gällande rätt
Skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken (MB) ska betalas för bland annat sakskada som verksamhet på en fastighet orsakat i sin omgivning (se 32 kap. 1 § första stycket MB). En skada, som inte orsakats med uppsåt eller av vårdslöshet, ersätts bara om den störning som har orsakat skadan inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden (32 kap. 1 § tredje stycket MB).
Enligt 32 kap. 3 § första stycket 8 p. MB betalas skadestånd för skador genom ”annan liknande störning”. För mer om ”annan liknande störning” se prop. 1985/86:83 s. 45, prop. 1997/98:45, del 2 s. 340 f. samt NJA 1996 s. 634 och 2007 s. 663.
En skada ska anses ha orsakats genom en störning om det med hänsyn till störningens och skadeverkningarnas art, andra möjliga skadeorsaker samt omständigheterna i övrigt föreligger övervägande sannolikhet för ett sådant orsakssamband (32 kap. 3 § tredje stycket MB).
32 kap. MB bygger på en princip om strikt skadeståndsansvar. Ett strikt ansvar innebär ett ansvar oberoende av vållande, det vill säga att någon kan bli ersättningsskyldig oavsett om personen handlat oaktsamt eller inte.
Mark- och miljööverdomstolen
Staten har gjort gällande att inte vare sig inrättandet av reservatet eller en passiv förvaltning av detta som sker i enlighet med reservatsyftena utgör verksamhet i den mening som avses i 32 kap. 1 § första stycket MB. Enligt MÖD måste dock inrättandet och förvaltandet ses som användning av mark, vilket omfattas av begreppet verksamhet. Vidare är det centrala för skadeståndsskyldigheten inte om skadan uppkommit genom viss verksamhet utan om den uppkommit genom någon sådan störning som avses i 32 kap. 3 § första stycket MB (se NJA 2022 s. 303).
MÖD anser att det inte kan uteslutas att granbarkborreangrepp i omgivningen av en fastighet skulle kunna utgöra en ”annan liknande störning” i den mening som avses i 32 kap. 3 § första stycket 8 p. MB. Det är dock höga krav för att detta ska kunna komma i fråga eftersom strikt skadeståndsansvar gäller. Det måste i vart fall krävas att det är fråga om härdar av granbarkborrar av betydande omfattning och varaktighet som sprider sig till annan fastighet. Det måste också finnas en koppling mellan störningen och verksamheten som den uppkommit i (jämför NJA 2022 s. 303 p. 8 – 11). Mindre omfattande spridningar av granbarkborrar från en fastighet till en annan i många fall bör kunna betraktas som allmänvanliga och inte utlösa skadeståndsskyldighet.
MÖD bedömer att utredningen inte ger tillräckligt belägg för bolagets slutsatser. I detta sammanhang har domstolen bland annat beaktat de alternativa förklaringar och förlopp som statens sakkunniga hänvisat till, den generella tillväxten av granbarkborrar som under tidsperioden skett i stora delar av landet samt brister i bolagets bevisning i form av tydlig dokumentation.
MÖD slutsats är därmed att bolaget inte har visat att granbarkborrar spridit sig från reservatet i sådan omfattning att det kan utgöra en annan liknande störning enligt 32 kap. 3 § första stycket 8 p. MB.
Referat av Mark- och miljööverdomstolen 2024-06-27, mål nr M 15330-22.
Ursprungligen publicerad i JP Miljönet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 2 sep 2024
Redaktör, jurist
