Trender inom klimattvister är heta frågor för näringslivet
Klimatrelaterade tvister började dyka upp i större skala framför allt efter att Parisavtalet ingicks och är nu ett så pass etablerat fenomen att det inte längre kan klassas som nytt. Samtidigt kännetecknas området av att det är under ständig förändring och att de faktiska konsekvenserna av olika händelser är svåra att överblicka och förutse. Spannet av intressenter som bör bevaka och analysera utvecklingen löpande för att kunna fånga upp och agera på de risker och möjligheter som den för med sig är brett. I den här analysen reflekterar Sara Magnéli, advokat och ESG Counsel på Advokatfirman Cederquist, över året som gått och lyfter fram ett par heta frågor för näringslivsaktörer att hålla ögonen på.
Inledning
För den som vill följa den globala utvecklingen och förstå trenderna inom klimatrelaterade tvister är det väl investerad tid att ta del av den årliga rapporteringen på temat från Grantham Research Institute on Climate Change and the Environment vid London School of Economics and Political Science. I den rapport som släpptes i början av sommaren konstaterades mycket riktigt att året som gått bjudit på ett antal viktiga avgöranden och andra händelser. Det framgick vidare att den underliggande databasen Sabin Center for Climate Change Law’s Climate Litigation Databases vid tidpunkten för rapportsläppet innehöll totalt 2 666 registrerade klimatrelaterade tvister, varav omkring 70 procent initierats efter 2015, det vill säga efter att Parisavtalet ingicks, och 233 tvister tillkom under år 2023. Enligt rapportskribenterna innebär det sistnämnda att det skett en viss inbromsning av takten som antalet klimatrelaterade tvister ökat med under senare år. Detta kan vara en ren tillfällighet eller möjligen ett tecken på en begynnande koncentration där kärandeparter lägger mer krut på färre tvister av större strategisk betydelse.
Kännetecknande för många klimatrelaterade tvister är nämligen att de är just strategiska till sin karaktär och inte sällan syftar till att uppnå större systematiska skiften utöver ett visst utfall i det enskilda ärendet. För varje fråga som drivits av någon i ett klimatrelaterat ärende finns lärdomar att dra för de som kommer efter, egentligen oavsett utfall, vilket innebär att strategierna hela tiden kan förfinas över tid. I det avseendet spelar även andra faktorer är rena rättsliga avgöranden roll och har stor påverkanspotential. Till exempel den ökande globala regleringen på hållbarhetsområdet, tillgång till bättre forskningsunderlag och olika slags icke-bindande uttalanden och instrument avseende staters och företags ansvar i fråga om klimatförändringar och relaterade negativa effekter.
De strategiska klimatrelaterade tvisterna kategoriseras i rapporterna från Grantham Research Institute antingen som av sådant slag att de anses främja ett agerande i linje med de globala klimatmålen (”climate-aligned”) eller som att de på olika sätt hindrar eller försenar ett sådant agerande (”non-aligned”). I vissa fall, exempelvis där klimatåtgärder ifrågasätts på grund av att de är utformade på ett sådant sätt att andra intressen som skydd för mänskliga rättigheter eller biologisk mångfald inte tillvaratas på ett tillfredsställande sätt, kan de anses ha inslag från båda de beskrivna kategorierna. Bland de tvister som tillkom under 2023 innefattade omkring 75 procent argument som endast var i linje med klimatmålen, medan omkring 21 procent innefattade argument som endast ansågs gå emot klimatmålen.
Den utveckling som sker i fråga om klimatrelaterade tvister är av betydelse för och kan på olika sätt påverka en lång rad av aktörer, inte minst i den offentliga sektorn och näringslivet. I den här analysen har jag valt att fokusera på ett par aspekter av de trender som berörs i den senaste rapporten som är särskilt intressanta ur ett affärsjuridiskt perspektiv och därmed bör beaktas av företagsaktörer.
Användningen av argument grundade i mänskliga rättigheter
I takt med att klimatförändringarna intensifieras ökar även den faktiska negativa påverkan och riskerna för människor. En i tidigare rapporter noterad trend som grundar sig i just detta, och som lär fortsätta att hålla i sig, är att antalet strategiska rättighetsbaserade tvister som grundar sig på internationella konventioner, konstitutionella rättigheter och lagstadgade mänskliga rättigheter ökar i både antal och betydelse. I dag utgörs en bit under hälften av de internationella tvister och klagomål som registrerats i den tidigare nämnda databasen ärenden inför internationella domstolar, organ och tribunaler för mänskliga rättigheter. Under det senaste året har det också skett en banbrytande utveckling på området.
I april 2024 meddelade Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg dom i tre stora klimatmål som prövats av domstolens stora kammare, vilket innebär att målen ansågs vara av särskild principiell betydelse. Detta var första gången som Europadomstolen vid tolkning av Europakonventionen ställdes inför frågan om en stats otillräckliga åtgärder för att förhindra klimatförändringar kan innebära en kränkning av mänskliga rättigheter. Två av målen, Duarte Agostinho m.fl. mot Portugal och 32 andra stater och Carême mot Frankrike, prövades aldrig i sak utan föll något förenklat på formella grunder. I det tredje målet Verein Klimaseniorinnen Schweiz m.fl mot Schweiz meddelade domstolen emellertid ett historiskt beslut, vars fulla konsekvenser och betydelse bland annat för kommande klimatrelaterade tvister ännu kvarstår att utforska.
KlimaSeniorinnen-målet drevs bland annat av en förening vars medlemmar var äldre kvinnor som hävdade att Schweiz bröt mot skyldigheten att skydda rätten till deras liv och hälsa eftersom de hotades att drabbas särskilt hårt av farliga värmeböljor. Enligt kärandena i målet brast den schweiziska staten såväl genom att inte ha beslutat om tillräckligt ambitiösa klimatmål som att inte vidta tillräckliga åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. Domstolen konstaterade i sitt avgörande att allvarliga negativa effekter av klimatförändringar utgör ett reellt hot mot rätten till privatliv som stater är skyldiga att vidta åtgärder för att skydda sina invånare mot, och att Schweiz hade brustit i det avseendet.
I fråga om denna positiva rättsliga förpliktelse som stater enligt Europakonventionen har att vidta effektiva klimatåtgärder kan följande klargöranden från domstolen noteras särskilt.
- Det åligger varje stat att bidra till begränsning av den globala uppvärmningen genom att besluta om progressiva delmål för minskning av utsläppen av växthusgaser fram till det att nettoneutralitet uppnås år 2050.
- Dessutom krävs att stater vidtar omedelbara utsläppsminskningar och håller sig till en budget för utsläpp av växthusgaser som relaterar till den globala utsläppsbudget som krävs för att klara 1,5-gradersmålet i Parisavtalet.
- Det räcker inte att besluta om mål utan stater måste också klara mål som satts upp vid angivna tidpunkter och kunna visa på en trovärdig prognos där kommande mål kommer att uppnås.
- Stater ska vidare göra skyldigheterna att minska utsläppen rättsligt bindande. För att säkerställa efterlevnad behöver hänsyn tas även till importerade och exporterade utsläpp.
För företag kan den här utvecklingen, där effekterna för människor av farliga klimatförändringar konstateras kunna innebära en kränkning av deras mänskliga rättigheter, ha betydelse av flera skäl.
Ett uppenbart sådant är att strängare krav på staters agerande för att förhindra klimatförändringar kan innebära att stater behöver vidta mer drastiska åtgärder, vilket i sin tur kan medföra att ytterligare krav och begränsningar behöver införas för företag.
Förväntningarna från olika intressenter och de legala kraven på företagens transparens och agerande i fråga om verksamheternas påverkan på och finansiella risker (och möjligheter) kopplade till olika hållbarhetsfaktorer ökar dessutom ständigt. I det avseendet bidrar den täta sammanlänkningen mellan klimatpåverkan och negativa effekter i fråga om mänskliga rättigheter med ytterligare komplexitet och dimensioner som måste beaktas inte minst inom ramen för företagens dubbla väsentlighetsanalys, som är ett krav enligt de nya reglerna om hållbarhetsrapportering, och för hur företag iakttar tillbörlig aktsamhet (due diligence) i sin verksamhet och värdekedjor. Utöver kraven enligt det nya direktivet (EU) 2024/1760 om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet (CSDDD) kan företag även komma att beröras mer indirekt. Till exempel genom de upplysningar som lämnas, eller som företaget vill kunna lämna, i deras hållbarhetsrapportering, kravet på minimiskyddsåtgärder för miljömässigt hållbara verksamheter enligt förordning (EU) 2020/852 (taxonomiförordningen), kriterierna för att inte orsaka betydande skada enligt förordning (EU) 2019/2088 (disclosureförordningen) och avtalade eller andra frivilliga åtaganden. Det är svårt att tänka sig att några företag framöver kommer att kunna avstå helt från att beakta dessa frågor och i vart fall reflektera över den klimatpåverkan företaget ger upphov till eller är delaktig i och därtill kopplade negativa effekter för mänskliga rättigheter.
Mot denna bakgrund rekommenderas att även företag tar intryck av vad Europadomstolen slog fast i Klimaseniorinnen-målet och agerar utifrån liknande principer som stater i fråga om begränsning av klimatförändringar. Översatt till en företagskontext bör företag i korthet upprätta och följa en omställningsplan som är i linje med 1,5-gradersmålet i Parisavtalet, med absoluta utsläppsminskningsmål i scope 1, 2 och 3, det vill säga omfattande även värdekedjan, och en relevant utsläppsbudget att hålla sig inom. Genom att göra det får företagen också bättre kontroll över olika risker. Till exempel ansvars-, anseende-, operationella och omställningsrisker som är kopplade till deras klimatpåverkan och därmed förknippade med negativa effekter för mänskliga rättigheter.
Den ofrånkomliga sammanlänkningen mellan olika hållbarhetsfrågor
Den andra aspekten som kommer att tas upp i den här analysen, och som spinner vidare på vad som sagts ovan om kopplingen mellan klimatfrågan och mänskliga rättigheter, är den ofrånkomliga sammanlänkning som föreligger mellan alla tänkbara hållbarhetsfrågor. Även detta är något som på olika sätt kan förväntas aktualiseras i allt större utsträckning för företag i framtiden.
I skälen till CSDDD, som trädde i kraft ungefär samtidigt som Grantham Research Institute publicerade sin senaste rapport, anges att direktivet bekräftar den så kallade One Health-modellen. One Health-modellen är en integrerad och enhetlig strategi erkänd av Världshälsoorganisationen (WHO), som syftar till att på ett hållbart sätt balansera och optimera hälsan för människor, djur och ekosystem. Den bygger på grunden att hälsan för människor, husdjur och vilda djur, växter och miljön i vidare bemärkelse, inbegripet ekosystem, är nära sammanlänkad och beroende av de övriga. I skälen lyfts även fram att negativa effekter för de mänskliga rättigheterna och miljön kan vara sammankopplade med eller förstärkas av faktorer såsom korruption och mutor, som därmed också måste beaktas när tillbörlig aktsamhet iakttas i fråga om mänskliga rättigheter och miljö.
Frågan förekommer också i rapporten om trender inom klimatrelaterade tvister i lite olika skepnader. En underkategori av tvister som anses motverka eller försena förverkligandet av klimatmålen, kallade ”green v. green cases” handlar just om en potentiell obalans där klimataspekter fått företräde på för stor bekostnad av andra intressen såsom skydd för biologisk mångfald eller andra miljömässiga mål. Även en annan sådan underkategori, kallade ”just transition cases”, ifrågasätter hur klimatåtgärder utformats (även om de inte ifrågasätter behovet av dem som sådant) utifrån den negativa inverkan utförandet av dessa har på mänskliga rättigheter.
Problematiken berörs också i diskussionen kring staters och företags nettonoll-mål, och då mer specifikt i relation till frågan om, eller i vilken utsträckning, klimatkompensation (”offsetting”) kan vara en del av en sådan strategi. På senare tid har det förekommit en livlig debatt på området, bland annat då integriteten hos olika projekt ifrågasatts och riskerna med att förlita sig i för stor utsträckning på tekniker för borttagning av koldioxid som ännu inte existerar belysts. Ytterligare en aspekt som är intressant i det här aktuella avseendet avser de risker som exempelvis projekt som ska säkerställa bevarandet av skog kan innebära för andra hållbarhetsaspekter. I just det klassiska exemplet kan det handla om att lokalbefolkning tvingas bort från sin mark, som alltså ska skyddas, och tappar sin möjlighet till inkomst och matförsörjning. Exemplen är dock fler och kan vara långt mer komplexa och svårförutsebara.
Denna sammanlänkning mellan klimat och andra hållbarhetsfrågor är något som företag bör vara särskilt uppmärksamma på och reflektera kring. Mänsklig aktivitet sker inte i ett vakuum utan påverkan på olika hållbarhetsfaktorer förekommer alltid i någon utsträckning. Företag kommer också ofrånkomligen att ställas inför dilemman eller potentiella konflikter mellan olika skyddsintressen, som måste hanteras. Bäst hanteras sådana situationer med utgångspunkt i ett så bra beslutsunderlag som möjligt, där olika tänkbara scenarier, risker och utfall har utvärderats på ett holistiskt sätt med beaktande av denna sammanlänkning och inbördes beroenden mellan olika hållbarhetsfrågor.
Ursprungligen publicerad i JP Climatenet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 27 sep 2024
ESG Counsel, Advokatfirman Cederquist
