HD prövar om en klimattalan kan tas upp i svensk domstol
I ett nyligen meddelat beslut förklarar HD att Auroramålet inte kan tas upp till prövning. Samtidigt lämnar HD dörren öppen för att en annorlunda utformad klimattalan skulle kunna prövas av svensk domstol. I den här artikeln analyserar Sara Magnéli, advokat och ESG Counsel, och biträdande juristerna Ebba Bentzer och Sigrid Holm, på Advokatfirman Cederquist, Auroramålet och de frågor som avgörandet väcker.
Bakgrund till Auroramålet
I november 2022 väckte en ung person en grupptalan mot staten, som ytterligare cirka 300 ungdomar därefter anslöt sig till. Målet kallas för Auroramålet, eftersom det är den ungdomsledda organisationen Aurora, vars syfte är att få staten att agera mer kraftfullt mot klimatförändringar, som är initiativtagare till klimattalan.
Frågan om en talan av Auroramålets slag kan prövas av svensk domstol hamnade sedan på Högsta domstolens (HD) bord efter att den hänskjutits dit av Nacka tingsrätt, där Auroramålet låg för prövning. Möjligheten för en tingsrätt att på det här sättet ”hissa” en rättsfråga som inte sedan tidigare är besvarad i förarbeten eller praxis, finns av effektivitetsskäl. Prejudikatfrågor ska alltså under vissa förutsättningar kunna prövas direkt av högsta instans, i stället för att behöva vandra i instansordningen från tingsrätten, via hovrätten, till HD.
Kärandens talan i Auroramålet gick i korthet ut på att domstolen skulle fastställa att staten kränker hans mänskliga rättigheter enligt Europakonventionen, genom att inte vidta vissa specifika åtgärder. Enligt käranden vidtar staten alltså inte tillräckliga åtgärder för att motverka klimatförändringarna, och når heller inte upp till vissa angivna målsättningar för klimatet. I andra hand begärde käranden att domstolen skulle ålägga staten att vidta vissa angivna åtgärder för att minska koncentrationen av växthusgas i atmosfären och därigenom hålla ökningen av den globala medeltemperaturen till 1,5 grader jämfört med förindustriella nivåer.
Staten var av uppfattningen att talan skulle avvisas och menade bland annat att den inte kunde prövas i domstol med hänvisning till det demokratiska statsskicket som ”begränsar domstolarnas makt att bestämma över riksdag och regering i enlighet med den maktdelningsprincip som gäller i Sverige” och att käranden inte uppfyllde svenska processrättsliga regler.
Huvudfrågan som HD hade att ta ställning till var alltså hur svensk rätt förhåller sig till möjligheten att föra en klimattalan mot staten, särskilt mot bakgrund av Europadomstolens dom den 9 april 2024 i det banbrytande klimatmålet Verein KlimaSeniorinnen Schweiz m.fl. mot Schweiz.
Möjligheten att väcka en klimattalan enligt Europakonventionen
HD inleder sin prövning med att hänvisa till Verein KlimaSeniorinnen. I avgörandet konstaterar Europadomstolen att Schweiz hade brutit mot både artikel 8 i Europakonventionen, genom att inte vidta tillräckliga åtgärder för att motverka klimatförändringar, och artikel 6 i Europakonventionen, genom att inte ta upp en klimattalan från en förening mot den schweiziska staten till prövning.
Europadomstolen förklarar i Verein KlimaSeniorinnen att det finns övertygande vetenskapliga bevis för att klimatförändringarna redan har bidragit till en ökning av sjuklighet och dödlighet och att de, utan åtgärder från staternas sida, riskerar att komma till en punkt där de blir oåterkalleliga och katastrofala. Mot den bakgrunden anser Europadomstolen att Europakonventionen, under vissa förutsättningar, ger en rätt att föra en klimattalan mot staten.
Europadomstolen förklarar att för att undvika att undergräva den grundläggande principen om att enskilda inte ska föra talan för att tillvarata allmänhetens intressen, ska bedömningen av om artikel 8 är tillämplig göras olika beroende på om klimattalan förs av enskilda eller av en förening.
Enskilda har därför bara rätt till domstolsprövning om statens underlåtenhet har medfört tillräckligt överhängande och säkra effekter på deras individuella rättigheter. Risken för negativa konsekvenser av klimatförändringar ska enligt Europadomstolen vara särskilt allvarlig och deras behov av individuellt skydd akut. Det ställs alltså väldigt höga krav för att enskilda personer ska ha rätt att föra en klimattalan.
Om talan i stället förs av en förening som uppfyller vissa specifika krav på representativitet och lämplighet, tillämpas inte samma hårda kriterier. Detta eftersom möjligheten för enskilda att vända sig till föreningar kan vara det enda effektiva sättet att försvara sina intressen, särskilt inom ramen för klimatförändringar som är ett globalt och komplext fenomen.
Enligt artikel 6 i Europakonventionen har en förening rätt att vid en nationell domstol föra talan för att få fastställt att staten genom underlåtenhet att vidta åtgärder mot klimatförändringar kränker föreningens civila rättigheter. Däremot omfattas inte en talan som syftar till att staten ska anta nya lagar eller andra regleringar av bestämmelsen.
Möjligheten att väcka en klimattalan enligt RF
HD konstaterar att en sådan klimattalan som Europadomstolen uttalar sig om i Verein KlimaSeniorinnen gäller återverkningar i stort av ett förändrat klimat, inte bara effekterna för vissa enskilda, och innebär en rättslig prövning av statens agerande inom klimatområdet. En sådan allmänt hållen klimattalan mot staten aktualiserar därför den konstitutionella gränsen mellan de allmänna domstolarnas uppgifter och de politiska organens beslutsfattande.
En allmänt hållen klimattalan innefattar en prövning av hur staten utför sina uppgifter inom klimatområdet, vilka åtgärder som ska vidtas och vilka mål som ska uppnås. Enligt Europadomstolens praxis kan sådana frågor höra till den demokratiska beslutsprocessen och därmed motivera begränsningar i rätten till domstolsprövning. Inom vissa snäva ramar har Europadomstolen dock bedömt att en klimattalan, även av detta mer allmänna slag, ska kunna prövas i domstol.
HD förklarar att de svenska domstolarnas uppgifter enligt regeringsformen (RF), alltså svensk grundlag, beskrivs som "rättsskipning". Med det avses att domstolar oberoende och opartiskt tillämpar rättsregler i enskilda fall, avgör rättstvister mellan enskilda och prövar frihetsberövande med anledning av brott. Uttrycket "rättsskipning" kan dock inte ses som något statiskt, utan kan utvecklas över tid. Införandet av bland annat Europakonventionen som svensk lag har medfört en utvidgad roll för domstolarna, där de fått en mer normbildande funktion och därmed en tydligare markerad funktion som garanter för enskildas grundläggande rättigheter.
HD framhåller att principer som Europadomstolen har utvecklat under de senaste 30 åren innebär att stater med stöd av Europakonventionen kan hållas ansvariga för miljöstörningar under vissa förutsättningar. Enligt HD kan en domstolsprövning av staters ansvar inom klimatområdet under vissa förutsättningar rymmas inom ramen för vad som anses vara ”rättskipning” enligt RF. HD landar i slutsatsen att RF därmed inte utesluter varje form av en allmänt hållen klimattalan.
Möjligheten att väcka en klimattalan enligt svensk processrätt
Mot bakgrund av den slutsatsen finns anledning att diskutera de närmare förutsättningarna för en mer allmänt hållen klimattalan enligt svensk processrätt. HD förklarar att en fullgörelse- eller fastställelsetalan kan tas upp till prövning endast om vissa förutsättningar enligt rättegångsbalken (RB) är uppfyllda.
HD förklarar att en fullgörelsetalan om åtgärder mot klimatförändringar, där staten förpliktas uppställa vissa målsättningar för sitt klimatarbete eller vidta åtgärder för att begränsa klimatförändringar, kan innebära krav på att ny eller ändrad lagstiftning ska antas. Enligt HD är det inte tillåtet enligt svensk rätt att föra en sådan fullgörelsetalan. Detta eftersom en sådan talan inte avser rättskipning och därmed faller utanför tillämpningsområdet för artikel 6 i Europakonventionen.
Även om talan inte rör krav på lagstiftningsåtgärder, så hör frågor om vilka målsättningar för klimatarbetet som en stat bör anta och vilka åtgärder som en stat bör vidta för att begränsa klimatförändringarna som utgångspunkt till statens politiska bedömningssfär. HD kommer därför fram till att det inte är möjligt att föra en klimattalan av allmän karaktär, där käranden kräver att staten ska sätta upp mål eller vidta åtgärder för att begränsa effekterna av klimatförändringar, inom ramen för en fullgörelsetalan.
Enligt RB får en fastställelsetalan, i sin tur, bland annat föras när det följer av lag. HD förklarar att Europakonventionen gäller som svensk lag och att RB därför kan tolkas som att den tillåter en fastställelsetalan när det krävs enligt artikel 6 i Europakonventionen.
Om en fastställelsetalan, utöver att avse fastställelse av att en rättighetskränkning skett, också går ut på att fastställa att staten har underlåtit att sätta upp vissa målsättningar för sitt klimatarbete eller att vidta specifika åtgärder, kan talan innefatta ett krav på att tvinga lagstiftaren att ändra eller anta lagstiftning. Rätten till en sådan talan omfattas inte av artikel 6 i Europakonventionen. Även om talan inte innebär att lagstiftning ska ändras, kan den ändå komma i konflikt med ansvarsfördelningen mellan domstolar och andra offentliga organ. Detta är, enligt artikel 6, ett acceptabelt skäl att inte tillåta domstolsprövning.
Därför kan det, enligt HD, inte anses strida mot artikel 6 att avvisa yrkanden om att det ska fastställas att staten ska sätta upp vissa målsättningar för sitt klimatarbete eller vidta specifika åtgärder för att minska de allmänna effekterna av klimatförändringar.
HD framför att det enda yrkande som skulle kunna tas upp till prövning, när det i en klimattvist krävs enligt artikel 6, är att det ska fastställas att en kränkning av enskildas rättigheter har skett enligt artikel 8 i Europakonventionen.
Om en klimattalan tas upp till prövning kvarstår frågan om vilken form och grad av underlåtenhet från statens sida som krävs för att en sådan talan ska kunna bifallas. Även i den materiella prövningen måste en domstol ta hänsyn till ansvarsfördelningen mellan domstolarna och det politiska beslutsfattandet, inklusive de bedömningsmarginaler som staterna har. Denna bedömning blir en del av domskälen och har ingen bindande verkan. Om domstolen exempelvis skulle bedöma att staten kränkt käranden genom att inte vidta tillräckliga åtgärder för att uppnå ett visst klimatmål, skulle det fortfarande stå riksdag och regering fritt att inom ramen för den politiska beslutsprocessen välja väg för det fortsatta klimatarbetet.
HD förklarar att, liksom i andra sammanhang när en kränkning av en konventionsrättighet har konstaterats, riksdag och regering självständigt måste pröva vilka åtgärder som kränkningen kräver. En dom av detta slag rubbar därmed inte den rådande ansvarsfördelningen mellan domstolarna och övriga statsmakter.
HD:s bedömning av Auroramålet
HD konstaterar att den talan som förs i Auroramålet huvudsakligen grundar sig på att den svenska staten gjort sig skyldig till en kränkning av kärandens rättigheter enligt Europakonventionen.
Talan var inte väckt av en förening, utan av en person som för talan för enskilda personers egen del (enskild grupptalan). Denna form av enskild grupptalan kan inte, enligt HD, jämställas med en sådan talan av en förening som uppfyller de krav på bland annat representativitet och lämplighet som Europadomstolen har ställt upp. En sådan grupptalan innebär att domstolen, på samma sätt som vid en talan av enskilda, ska pröva om det skett en kränkning av käranden och var och en av gruppmedlemmarna.
Det som ska fastställas genom kärandens fastställelsetalan är bland annat om staten har underlåtit att omedelbart vidta ett antal särskilt uppräknade åtgärder för att uppnå vissa angivna målsättningar i fråga om klimatförändringar, och om detta har inneburit en kränkning. Hänsynen till intresset av att upprätthålla ansvarsfördelningen mellan domstolar och andra offentliga organ, samt statens bedömningsmarginal i dessa frågor, medför att en sådan talan inte behöver tillåtas för att Sverige ska uppfylla artikel 6 i Europakonventionen.
HD konstaterar också att gruppmedlemmarna inte har åberopat omständigheter som innebär att risken för negativa konsekvenser av klimatförändringar var särskilt allvarlig eller att deras behov av individuellt skydd var akut. Fastställelsetalan är därför inte tillåten.
I andra hand förs en fullgörelsetalan, genom vilken staten ska förpliktas att vidta vissa allmänna åtgärder för att begränsa effekterna av klimatförändringar. Talan innebär att staten ska åläggas att anta målsättningar eller vidta åtgärder för att begränsa effekterna av klimatförändringar. Talan går alltså inte ut på rättskipning och kan inte heller tillåtas enligt HD.
HD var inte enig i sitt beslut
Ett av justitieråden i HD var skiljaktigt, och den skiljaktiga meningen väcker flera funderingar. Det skiljaktige justitierådet anser att den grundläggande frågan i målet är om en allmänt hållen klimattalan går ut på rättsskipning och därmed enligt RF är en uppgift för en domstol. Han framför bland annat invändningar mot en fastställelsetalan vars syfte är att fastslå att det föreligger en kränkning av rättigheter enligt Europakonventionen. Enligt hans uppfattning är det osäkert om ett fastställelseyrkande i en klimattalan över huvud taget kan rymmas inom ramen för vad som är lagbunden rättskipning i grundlagens mening och om det alls är att anse som utövande av offentlig makt som tillkommer domstol enligt RF.
Osäkerheten om förenligheten med RF är vidare, enligt justitierådet, så pass betydande att det måste anses finnas ett generellt hinder mot att tillämpa nuvarande lagstiftning så att ett fastställelseyrkande i en klimattalan kan tas upp till prövning. Det saknar betydelse för den bedömningen vem, en enskild eller en förening, som vill föra talan. I den mån det anses vara motiverat på grund av Europakonventionen måste dessa övervägandens göras i ett lagstiftningsärende, menar han.
Det råder alltså oenighet inom HD om huruvida det i dagsläget är möjligt att framställa ett fastställelseyrkande i en klimattalan. Majoriteten av justitieråden som deltog i beslutet i Auroramålet verkar anse att detta är möjligt och att det till och med är "[d]et enda yrkande som skulle kunna tas upp till prövning [med stöd av bestämmelsen om fastställelsetalan] när det i en klimattvist krävs enligt artikel 6". Ett justitieråd anser dock, som precis redogjorts för, att detta inte är möjligt och menar att frågan i stället bör avgöras av lagstiftaren.
Det skiljaktige justitierådet lyfter också flera andra intressanta aspekter. Däribland påpekar han att Verein KlimaSeniorinnen har varit föremål för rättspolitisk diskussion och kritik, där det har ifrågasatts om utvecklingen inom europeisk rätt är önskvärd eller om Europadomstolen har gått för långt. Samtidigt försvarar han att en internationell tribunal, med en konventionsbaserad uppgift att övervaka att konventionens åtaganden uppfylls, uttalar sig om att samhällsledningen i en viss konventionsstat är i strid med konventionen och kräver bättre politiska mål för att uppfylla konventionens krav. Uttalandet riktar sig då till den anslutna konventionsstaten, och systemet bygger på att varje stat erkänner den kontrollerande instansen och vill vara bunden av konventionen. Däremot, avslutar han, ställer sig saken annorlunda på nationell nivå, internt inom en konstitutionell demokrati.
Konsekvenserna av HD:s beslut
Europadomstolens avgörande i Verein KlimaSeniorinnen innebar ett avsteg från tidigare praxis från Europadomstolen, genom att det inte längre krävs att det är fråga om en allvarlig och akut miljöstörning som har en faktisk påverkan på enskilda individer när det är en förening av ett visst slag som vänder sig till Europadomstolen angående klimatförändringar. I sådana fall ska en "lägre tröskel" för påverkan tillämpas. Detta bekräftades också av HD i Auroramålet.
En fråga som kvarstår är om och under vilka förutsättningar en förening kan föra en klimattalan i svensk domstol. HD framför själv att denna fråga inte aktualiseras i Auroramålet, eftersom målet gäller en enskild grupptalan. Däremot framgår av domskälen att någon form av föreningstalan är möjlig och att det är enklare för en förening att få en klimattalan prövad, än för en enskild. Detta innebär dessutom att rättighetsskyddet för en förening är starkare än för en enskild vid en klimatprocess.
I sammanhanget ska dock nämnas att föreningar, med miljö- eller klimatinriktning, inte har talerätt i svensk domstol enligt svenska processuella regler. Lagen (2002:599) om grupprättegång reglerar möjligheten för grupper att föra talan i svensk domstol. Enligt denna lag har ideella föreningar möjlighet att föra en organisationstalan under förutsättningen att de enligt sina stadgar tillvaratar konsument- eller löntagarintressen i tvister mellan konsumenter och näringsidkare om varor, tjänster eller andra nyttigheter som erbjuds till konsumenter. En förening som tillvaratar klimat- och miljöintressen omfattas alltså inte.
Det har dock argumenterats för att en sådan förening kan få eventuell talerätt med hänsyn till den så kallade Århuskonventionen. Konventionen innebär att allmänheten (enskilda individer och de organisationer som representerar dem), som uppfyller vissa kriterier, ska kunna få prövat om staten bryter mot nationell rätt som rör miljön. Det går därför att argumentera för att talerättsprövningen inte bör innebära något hinder för rättegång för om talan drivs av en miljöorganisation. Eftersom detta inte har prövats av svensk domstol är dock rättsläget ännu osäkert.
Analys av HD 2025-02-19, mål nr Ö 7177-23 "Klimattalan".
Av: Sara Magnéli, advokat och ESG Counsel, och biträdande juristerna Ebba Bentzer och Sigrid Holm, på Advokatfirman Cederquist.
Ursprungligen publicerad i JP Juridiskt bibliotek.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 7 apr 2025
ESG Counsel, Advokatfirman Cederquist
