Fordran på aktieutdelning
HD har i en dom klargjort att det vid beslut om utdelning på aktie i ett avstämningsbolag är en förutsättning – ett villkor – för utdelningsfordran att aktien i fråga inte på avstämningsdagen är struken och ogiltig till följd av ett rättsenligt inlösenförfarande.
Inledning
HD har den 14 november 2024 tagit ställning till att rätten till utdelning på en preferensaktie i ett avstämningsbolag är villkorad av att aktien inte är inlöst och struken ur aktieboken när fordran förfaller till betalning på efterföljande avstämningsdag. Målet i HD gäller frågan om den fordran som uppkom i samband med ett utdelningsbeslut var ovillkorlig och fristående från aktien och dess ägare och från aktieboken. Eller om det är en förutsättning för fordrans bestånd – och därmed rätten till utdelning – att aktien inte är inlöst och struken ur aktieboken de avstämningsdagar fordran förfaller till betalning.
Det var en oenig HD som kom fram till domslutet.
I denna analys presenterar jag en sammanfattning av HD:s dom med särskild inriktning på det som utmärker den fordran som uppstod genom utdelningsbeslutet.
Bakgrund
Victoriahem AB (Victoriahem), tidigare Victoria Park AB, är ett svenskt aktiebolag verksamt i fastighetsbranschen. Under perioden 2013 till 2019 var Victoriahems aktier noterade på Nasdaq Stockholm. Bolaget var ett avstämningsbolag i enlighet med 1 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551). År 2013 genomförde Victoriahem en aktieemission till allmänheten, varav en del av aktierna avsåg preferensaktier, det vill säga aktier vilka ger en ekonomisk företrädesrätt i bolaget framför bolagets stamaktier. Victoriahems bolagsordning innehöll följande huvudsakliga reglering av preferensaktierna:
”Preferensaktierna skall medföra företrädesrätt framför stamaktierna till årlig utdelning av tjugo (20) kronor per preferensaktie med kvartalsvis utbetalning om fem (5) kronor per preferensaktie. Avstämningsdagar för de kvartalsvisa utbetalningsdagarna skall vara sista vardagen i mars, juni, september respektive december varje år.” (Avsnitt 5.2.1)
Den 23 april 2019 beslutade Victoriahems årsstämma om utdelning av tjugo kronor per preferensaktie med utbetalning om vardera fem kronor per den 3 juli 2019, den 3 oktober 2019, den 7 januari 2020 och den 3 april 2020.
Efter beslut om utdelning väcktes frågan om inlösen av preferensaktierna. I Victoriahems bolagsordning regleras inlösen av dessa aktier på följande sätt:
”Innehavare av till inlösen bestämd preferensaktie skall vara skyldig att tre månader efter det att han underrättats om inlösenbeslutet mottaga lösen för aktien med ett belopp beräknat som summan av ett Basbelopp, som det definieras nedan plus Innestående Belopp enligt punkt 5.2 (innefattande på Innestående Belopp belöpande Uppräkningsbelopp till och med den dag då lösenbeloppet förfaller tillbetalning). […] Om inlösenbeslutet fattats mellan den 1 januari 2019 och den 31 december 2020 skall Basbeloppet uppgå till 120 procent av teckningskursen till vilken preferensaktien emitterades vid den första emissionen av preferensaktien. […] Från den dag lösenbeloppet förfaller till betalning upphör all uppräkning därå enligt punkt 5.2.3.” (Avsnitt 5.4.3)
Den 19 juni 2019 beslutade Victoriahem vid en extra bolagsstämma att lösa in samtliga preferensaktier för 300 kronor styck. Beslutet om inlösen registrerades hos Bolagsverket och preferensaktierna upphörde att existera. Ingen utdelning utbetalades vid de efterföljande avstämningsdagarna enligt utdelningsbeslutet som fattades den 23 april samma år.
Tvisten i målet gäller huruvida Victoriahem är skyldigt att betala utdelningsfordran till de tidigare preferensaktieägarna för de avstämningsdagar som inträffade efter det att aktierna hade lösts in. Huvudfrågan i målet är vad som utmärker den fordran som uppkom genom utdelningsbeslutet.
Domstolarna
Tingsrätten gjorde bedömningen att det enligt ordalydelsen i aktiebolagslagens 4 kap. 37 § är ett ovillkorligt krav att den som vill göra gällande ekonomiska rättigheter – exempelvis en fordran på utdelning – i ett avstämningsbolag är aktieägare och införd i aktieboken.
Hovrätten fastställde tingsrättens domslut, men uttryckte saken som att det fordringsanspråk som i och för sig uppkom genom utdelningsbeslutet var villkorat av aktiens bestånd på avstämningsdagen och att något annat inte särskilt bestämts i detta fall. Var det skulle framgå att något annat skulle ha bestämts – exempelvis i bolagsordningen eller av utdelningsbeslutet – framgår inte av domen.
HD fastställer hovrättens domslut. Skälen för HD:s domslut är i huvudsak (p. 8) att enligt 4 kap. 37 § aktiebolagslagen får en aktieägare i ett avstämningsbolag inte gentemot bolaget utöva de rättigheter som är knutna till aktien – såsom rätten till utdelning – förrän aktieägaren är införd i aktieboken. HD menar att bestämmelsen i fråga utgår från ”en mera allmän princip om att den som vill göra gällande aktierättighet måste stå med i aktieboken”. Denna princip kommer också till uttryck i de så kallade legitimationsreglerna i 4 kap. 39 och 41 §§ aktiebolagslagen, som anger att bolaget med befriande verkan, i princip, kan utbetala en aktieutdelning till den som på avstämningsdagen är införd i aktieboken och antecknad i avstämningsregistret.
HD framhåller vidare (p. 9–10) att bedömningen ska göras med beaktande av det rättsliga sammanhanget i övrigt och konstaterar att de aktuella bestämmelserna för inlösen av aktier i 20 kap. aktiebolagslagen syftar till att ge tillgång till en given ordning för inlösen av aktier, med tillämpning av ett överenskommet förbehåll i bolagsordningen. En aktieägare får således räkna med att de rättigheter som följer med aktien kan upphöra men att aktieägaren kompenseras med ersättning i gengäld. HD finner det svårt att förstå regleringen av inlösen i lag och bolagsordning på annat sätt än att aktieägare inte vid sidan av rätten till inlösenbeloppet, som är knutet till aktien, också ska kunna tillgodogöra sig utdelning för en kommande avstämningsdag då aktien är ogiltig.
HD anför dessutom (p. 11) att en kvarstående rätt till avkastning från aktien efter inlösen, trots att aktien inte längre existerar och ingen aktieägare är behörig att ta emot utdelningen, skulle innebära en omotiverad avvikelse från vad som gäller vid överlåtelse av aktie. Vid överlåtelse är det en sedan länge etablerad princip att en oförfallen fordran på utdelning följer med aktien.
Den föreliggande situationen kan enligt HD också (p. 12) jämföras med situationen där bolaget självt förvärvar aktier före avstämningsdagen för utdelning. I sådana fall ger aktierna inte längre rätt till utdelning. En utdelningsfordran som uppkommit genom ett tidigare utdelningsbeslut upphör vid sådant förvärv.
Mot bakgrund av ovanstående punkter gör majoriteten i HD gällande att det vid ett beslut om utdelning på en aktie i ett avstämningsbolag anses som en förutsättning eller villkor för denna utdelningsfordran att den berörda aktien inte på avstämningsdagen är struken och ogiltig till följd av ett rättsenligt inlösenförfarande. HD bedömer att intresset av tydlighet och förutsebarhet på aktuellt område talar för att om något annat i stället ska tillämpas i utdelningshänseende så ska det uttryckligen anges (p. 13). Var det uttryckligen ska anges framgår emellertid inte av domen.
Skiljaktig mening
Två av justitieråden var av skiljaktig mening, dels vad gäller formuleringen av frågan i målet, dels vad gäller domslut och dess skäl. Justitieråden Lager och Malmberg (dissidenterna) menar att frågan borde formulerats enligt följande: ”Frågan är om rätten till beslutad vinstutdelning i aktiebolag som är avstämningsbolag består om aktien har lösts in innan utdelningen skulle ha betalats ut.”
Dissidenterna gör en annan tolkning av 4 kap. 37 § aktiebolagslagen i förhållande till betydelsen av fordrans uppkomst och är i stället av uppfattningen att en fordran på redan beslutad utdelning ska bestå även efter att aktien lösts in såvida inte annat föreskrivs i bolagsordningen. Minoriteten tar fasta på att enligt 4 kap. 39 § 3 p. aktiebolagslagen anses i ett avstämningsbolag den som på avstämningsdagen är införd i aktieboken och antecknad i avstämningsregistret vara behörig mottagare av aktieutdelning. Som huvudregel innebär detta att bolaget har betalat med befriande verkan om dessa förutsättningar är uppfyllda. Om värdepapperscentralen emellertid skulle eller borde ha insett att utbetalningen betalats ut till fel mottagare, anses bolaget inte ha fullgjort sin betalningsskyldighet (p. 9).
Enligt minoriteten innebär alltså den omständighet att en beslutad utdelning kan överlåtas av aktieägare till någon annan, om värdepapperscentralen underrättats om överlåtelsen, att bolaget inte längre kan betala utdelningen med befriande verkan till aktieägaren. (I avstämningsbolag medverkar värdepapperscentralen – Euroclear Sweden AB för närvarande – till utbetalning av utdelning.) Mot bakgrund av detta kan inte 4 kap. 37 § aktiebolagslagen tolkas som att det för rätten att kräva den beslutade utdelningen föreligger ett krav på att vara aktieägare och införd i aktieboken (p. 10). Inte heller lagtextens utformning, dess förarbeten eller ändamålsskäl ger stöd för att rätten till beslutad utdelning förutsätter att aktien på förfallodagen existerar och finns i aktieboken (p. 11–13 och 15).
Iakttagelser
Det ska initialt noteras att aktiebolaget i förevarande tvist är ett så kallat avstämningsbolag, det vill säga enligt 1 kap. 10 § aktiebolagslagen ”ett aktiebolag vars bolagsordning innehåller förbehåll om att bolagets aktier ska vara registrerade i ett avstämningsregister enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument”. Ett avstämningsbolag omfattas av särskilda regler som gäller utöver de bestämmelser som gäller för andra aktiebolag enligt aktiebolagslagen. Vid beslut om utdelning i ett avstämningsbolag ska bolagsstämman fastställa en avstämningsdag i enlighet med 18 kap. 3 § första stycket 2 p. aktiebolagslagen. Fler än en avstämningsdag kan fastställas, men den sista avstämningsdagen får inte sättas senare än dagen för nästa års bolagsstämma. Det framgår av förarbetena till lagen (1987:623) om förenklad aktiehantering – som numera inkorporerats i aktiebolagslagen – att det kan förekomma fler avstämningsdagar. (SOU 1968:59 s. 58)
Varken förarbeten, praxis eller litteratur (i någon mer fördjupande mening) tar upp det fall att en vinstutdelning beslutats med viss angiven avstämningsdag och att det mellan beslutsdagen och avstämningsdagen sker ett rättsenligt indrag av de aktuella aktierna. Det mest centrala med domen i fråga är synen på fordringsanspråket och hur en sådan utdelningsfordran ska hanteras. Som utgångspunkt är den allmänna uppfattningen att bolagsstämmans beslut att dela ut vinst innebär att ägaren till aktien får en fordran på betalning av utdelningsbeloppet, även om fordran förfaller till betalning vid ett senare tillfälle och först då kan utkrävas (se till exempel SOU 1941:9 s. 282, SOU 1971:15 s. 317, prop. 1975:103 s. 479 och prop. 2004/05:85 s. 762). Enligt den etablerade uppfattningen uppkommer fordringsanspråket i och med utdelningsbeslutet, vilket innebär att aktieägaren redan innan fordran förfallit till betalning kan förfoga över den genom att exempelvis överlåta eller pantsätta den.
Som jag uppfattar domen gör majoriteten i HD en lagtolkning av 4 kap. 37 § aktiebolagslagen som blir avgörande för domstolens resonemang där bestämmelsen tolkas på så sätt att rätten att kräva utdelning av en icke förfallen fordran är avhängig att aktien inte inlösts, återköpts eller annullerats av bolaget när fordran förfaller till betalning. Det innebär att för det fall något annat ska gälla i utdelningshänseende behöver detta uttryckligen anges. Huruvida det ska framgå av bolagsordning eller utdelningsbeslutet framgår inte av domen. Men den rimliga tolkningen är att HD syftar på att det i så fall ska framgå av bolagsordningen.
HD:s ställningstagande går på tvären mot dissidenternas ställningstagande som ger uttryck för vad som skulle kunna beskrivas som den allmänna fordringsrättsliga principen, som innebär att en fordran på redan beslutad utdelning utgör aktieägarens – eller förvärvarens – egendom och är bestående även efter att aktierna lösts in såvida inte annat föreskrivs i bolagsordningen. Det blir därmed upp till den investerare som vill förvärva aktien att bedöma värdet och risken med förvärvet.
Tolkningen av 4 kap. 37 § aktiebolagslagen inom ramen för frågan i målet kan göras på olika sätt. Från ett praktiskt aktiemarknadsperspektiv är det relativt vanligt att ett utdelningsbeslut innefattar kvartalsvis utdelning och ibland även månatliga utdelningar, vilket innebär att ett utdelningsbeslut omfattar flera avstämningsdagar. Å ena sidan kan HD:s avgörande anses ligga i linje med hur marknaden brukar värdera preferensaktier, nämligen att utdelningen påverkar kursen först vid utbetalningstillfället. Å andra sidan skulle HD:s dom möjligen kunna leda till problem vid exempelvis finansieringslösningar som förutsätter att fordran på beslutad men icke utbetald utdelning överlåts enligt allmänna fordringsrättsliga principer.
Analys av Högsta domstolen (HD) 2024-11-14, mål nr T 7245-23.
Ursprungligen publicerad i JP Juridiskt bibliotek.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 10 feb 2025
