Hur kan socialtjänsten samverka med skolan kring elev med stor frånvaro?

Fråga

Min fråga handlar om hur socialtjänsten ska hantera en ungdom som är 16 år gammal med beteendeproblem såsom narkotikaberoende och begynnande kriminalitet. Bakgrunden är att ungdomen bor hemma och har fått förlängd skolplikt (gå om 9:an) av rektor. Han går inte alls i skolan. Socialtjänsten har tänkt att påbörja en öppenvårdsinsats för hela ungdomen och förälder. I den vårdplanen behöver ungdomen samtidigt en praktik eller sysselsättning på dagarna att utföra vilket i dagsläget inte är möjlig då rektorn vägrar skriva ut honom från skolan, vilket omöjliggör att ungdomen har någon sysselsättning på dagarna. Både förälder och ungdom har ställt sig positiva till annat än skola. Hur ska detta hanteras?

Juristens svar

För den elev som inte gått ut högsta årskursen när skolplikten annars skulle ha upphört, upphör skolplikten i stället ett år senare, dock senast när eleven fyller 18 år, se 7 kap. 13 § skollagen (2010:800). Det kan till exempel gälla elever som börjat skolan vid sju års ålder och elever som gått samma årskurs två gånger någon gång under grundskoletiden. Det kan också avse elever som på grund av stor frånvaro inte kan anses ha slutfört sista årskursen efter utgången av det tionde skolåret (se t.ex. Skolinspektionen 2014-04-17, Dnr 41-2013:5349 och Skolinspektionen 2013-06-03, dnr 411-2013:1606). En elev som har fått skolplikten förlängd och därför går om årskurs 9 har alltså fortfarande skolplikt vilket innebär att eleven ska delta i undervisningen och det är inte möjligt att skriva ut eleven från skolan annat än om eleven uppfyller de betygskriterier som ska uppfyllas.

När en elev har upprepad eller längre frånvaro från skolan ska rektor se till att frånvaron skyndsamt utreds om det inte är obehövligt. Utredningen ska genomföras i samråd med eleven och elevens vårdnadshavare samt med elevhälsan (19 a §). Om förutsättningarna för en utredning om särskilt stöd enligt 3 kap. 7 § är uppfyllda ska även en sådan utredning inledas. I 3 kap. 7 § anges bland annat följande:

"Om det inom ramen för undervisningen, genom användning av ett nationellt kartläggningsmaterial eller ett nationellt bedömningsstöd, resultatet på ett nationellt prov eller uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att uppfylla de betygskriterier eller kriterier för bedömning av kunskaper som minst ska uppfyllas, trots att stöd har getts i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen enligt 5 §, ska detta anmälas till rektorn. Detsamma gäller om det finns särskilda skäl att anta att sådana anpassningar inte skulle vara tillräckliga. Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation.

Samråd ska ske med elevhälsan, om det inte är uppenbart obehövligt.

Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd."

Utifrån det som beskrivs i frågan är det nära till hands att anta att eleven är i behov av särskilt stöd. En generell rekommendation är att samverka med skolan i så stor utsträckning som möjligt för att hitta åtgärder som kan både säkerställa elevens rätt till utbildning och dennes behov av stöd från socialtjänsten. Om vårdnadshavare lämnar samtycke till att bryta sekretessen kan skolan och socialtjänsten gemensamt dela med sig av sina respektive utredningar och samverka kring åtgärder. Det är dock viktigt att framhålla att skolans åtgärder måste utgå från skollagen och det ansvar som åligger skolan och se till att eleven får en fungerande skolgång. Att helt ersätta undervisning med praktik är inte möjligt utifrån skollagen. Det finns dock möjlighet att besluta om anpassad studiegång enligt 3 kap. 12 §:

"Om det särskilda stödet för en elev i grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan eller sameskolan inte i rimlig grad kan anpassas efter elevens behov och förutsättningar, får ett beslut enligt 7 § innebära avvikelser från den timplan samt de ämnen och mål som annars gäller för utbildningen (anpassad studiegång). I grundskolan, specialskolan och sameskolan ska den anpassade studiegången utformas så att eleven så långt som möjligt får förutsättningar att nå behörighet till gymnasieskolans nationella program.

Rektorn ansvarar för att en elev med anpassad studiegång får en utbildning som så långt det är möjligt är likvärdig med övrig utbildning i den aktuella skolformen."

Vidare får ett beslut om anpassad studiegång för en elev i de högre årskurserna innebära att utbildningen delvis förläggs till en arbetsplats utanför skolenheten. Eleven ska ha en handledare på arbetsplatsen och få stöd från skolenhetens personal (se 5 kap. 5 § skolförordningen [2011:185]). Det här är åtgärder som beslutas av rektor som får göra en bedömning av om förutsättningarna är uppfyllda men det kan kanske vara en framkomlig väg för socialtjänsten att föreslå en sådan lösning för skolans rektor.

Ursprungligen publicerad i JP Skolnet.

Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.

Publicerad 17 jan 2025

Madeleine Marjasin

Skoljurist, Haninge kommun