Läkare som inte anmält underårig patients narkotikamissbruk till socialnämnden frias från åtal om tjänstefel
En läkare som underlåtit att anmäla en underårig patients narkotikamissbruk till socialnämnden dömdes i tingsrätten för tjänstefel. Hovrätten konstaterar att läkaren inte omfattades av anmälningsskyldigheten i 14 kap. 1 § socialtjänstlagen eftersom det inte är visat att läkaren fått kännedom om patientens narkotikamissbruk inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården. Hovrätten friar därför läkaren från åtalet.
Bakgrund
En läkare dömdes i tingsrätten för tjänstefel efter att ha haft kontakt med en patient under 18 år som missbrukade narkotika utan att göra en anmälan till socialnämnden. Läkaren menade att patienten tog kontakt med honom genom hans son och att de samtalade i läkarens hem där han inte bedrev någon medicinsk mottagning och inte agerade i myndighetsutövning.
Tingsrätten gjorde bedömningen att läkaren agerade som läkare och inte som privatperson. Han gjorde journalanteckningar över kontakterna, satte in medicin och tog kontakt med en psykiatrispecialist för utredning av patienten. Genom sin kontakt med patienten fick han kännedom om att patienten kunde fara illa på grund av sitt missbruk. Domstolen fann att läkaren vid myndighetsutövning av oaktsamhet underlåtit vad som gällde för uppgiften.
Läkaren överklagade domen och yrkade att han skulle frikännas från åtal om tjänstefel.
Gällande rätt
14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, reglerar vilka myndigheter och yrkesverksamma som är skyldiga att anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Enligt punkt 4 åligger anmälningsskyldighet dem som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården.
Hovrättens bedömning
Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att mannen agerat som läkare i sin kontakt med patienten. Det han fått kännedom om borde ha inneburit att han kunde misstänka att patienten for illa till följd av sitt narkotikamissbruk. Det hovrätten har att ta ställning till är om läkaren har varit skyldig att göra en anmälan till socialnämnden.
Hovrätten konstaterar att för att anmälningsskyldighet ska föreligga enligt 14 kap. 1 § SoL krävs att den anmälningsskyldige är verksam inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården. Vidare krävs att den anmälningsskyldige i sin verksamhet fått kännedom eller misstanke om att ett barn far illa.
Läkaren hade vid den aktuella tidpunkten ett bolag genom vilket han arbetade som underkonsult för andra vårdgivare. Han uppgav att han inte tog emot patienter i bolaget och att han inte bedrivit någon privat mottagning där han tagit emot enskilda patienter på cirka 14 år. Kontakten med patienten skedde på ideell basis, enligt läkaren.
Hovrätten godtar läkarens uppgifter om att bolaget inte bedrivit yrkesmässig verksamhet som riktat sig mot patienter. Endast det förhållande att läkaren journalfört besöket i sitt bolag medför inte någon annan bedömning. Det är därmed inte visat att läkaren fått kännedom om patientens narkotikamissbruk inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården. Läkaren omfattas inte av anmälningsskyldigheten i 14 kap. 1 § SoL och underlåtenhet att anmäla till socialnämnden medför därför inte ansvar för tjänstefel. Hovrätten frikänner läkaren från åtalet.
Referat av Svea hovrätt 2023-10-14, mål nr B 13704-23.
Ursprungligen publicerad i JP Sjukvårdsnet och JP Socialnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 17 jan 2025
Redaktör, jurist
