Vårdnadshavares utlandsarbete är inte synnerliga skäl för att få fullgöra skolplikten utomlands

Under vissa förutsättningar kan skolpliktiga barn få fullgöra skolplikten utomlands. För att det ska beviljas behöver det finnas synnerliga skäl. Kammarrätten konstaterar att bedömningen av vad som är att anse som synnerliga skäl ska utgå från barnens intressen, inte vårdnadshavarnas.

Bakgrund

Vårdnadshavarna ansökte om att deras två barn skulle få fullgöra skolplikten vid svenska skolan i Paris under två månaders tid. Den ena vårdnadshavaren skulle till Frankrike som gästforskare och den vårdnadshavare som bodde kvar i Sverige hade långt pendlingsavstånd till arbetet. Enligt vårdnadshavarna var parisvistelsen endast möjlig om barnen kunde följa med.

Utbildningsnämnden avslog ansökan eftersom det inte låg i barnens intresse att vistas utomlands, utan i vårdnadshavarnas. Vårdnadshavarna överklagade beslutet till förvaltningsrätten som ändrade nämndens beslut med hänvisning till att det fanns synnerliga skäl för ett medgivande. Kommunen överklagade till kammarrätten.

Kammarrättens bedömning

Barn som är bosatta i Sverige har som huvudregel skolplikt enligt 7 kap. 2 § skollagen (2010:800). Enligt 24 kap. 23 § skollagen får ett skolpliktigt barn medges rätt att fullgöra skolplikten på annat sätt än i svensk skola, till exempel i en skola utomlands. Det gäller om:

1. Verksamheten framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars står barnet till buds.
2. Behovet av insyn i verksamheten kan tillgodoses, och
3. Det finns synnerliga skäl.

Enligt kammarrätten är det ostridigt att skolan i Paris uppfyller punkt 1 och 2. Frågan är därför om det finns synnerliga skäl att medge barnen rätt att fullgöra sin skolplikt där. Enligt förarbetena till bestämmelsen ska bedömningen av om det finns synnerliga skäl utgå från elevens intressen (prop. 2009/10:165 s. 524). Det ska alltså vara skäl som gynnar en elev på ett sätt som motiverar att han eller hon samtidigt går miste om skolgången i Sverige. Utlandsvistelser behöver därmed kunna motiveras utifrån elevens intresse för att det ska vara fråga om synnerliga skäl i skollagens mening.

Som grund för sin ansökan har vårdnadshavarna fört fram att fullgörandet av skolplikten utomlands är nödvändigt för att den ena vårdnadshavaren ska ha möjlighet att genomföra sin utlandsstationering samtidigt som den andra vårdnadshavaren har långt pendlingsavstånd till jobbet. Kammarrätten anser att detta är skäl som snarare hänför sig till vårdnadshavarnas intressen eftersom de utgår från den enes karriärmöjligheter och svårigheter att resa bort längre perioder. De innebär snarare att barnens skolgång behöver anpassas efter vårdnadshavarnas situation än att barnen har ett eget intresse av utlandsvistelsen. Enligt kammarrättens mening utgör detta inte sådana synnerliga skäl som avses i skollagen.

Vårdnadshavarna har också fört fram att dessa hårt uppställda krav på synnerliga skäl begränsar EU-rättens krav på fri rörlighet inom unionen. Domstolen anser att denna begränsning är nödvändig och proportionerlig.

Kammarrätten upphäver därför förvaltningsrättens dom och fastställer nämndens beslut om att inte medge fullgörande av skolplikt på annat sätt.

Referat av Kammarrätten i Stockholm 2024-12-04, mål nr 5293-24, 5294-24.

Ursprungligen publicerad i JP Skolnet.

Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.

Publicerad 21 jan 2025

Maja Almgren

Redaktör, jurist