Inget särskilt boende till man med psykoser som kan få boendestöd i hemmet
En man ansökte om bistånd i form av särskilt boende, men fick avslag av socialnämnden med motiveringen att hans behov inte var tillräckligt omfattande för att få insatsen särskilt boende. Kammarrätten gör samma bedömning som nämnden och avslår därmed mannens överklagande.
Bakgrund
En man ansökte om att få bistånd i form av särskilt boende med anledning av att han led av psykisk ohälsa och psykoser. Han uppgav att han inte var redo att flytta till eget boende och menade att han behövde vårdpersonal omkring sig dygnet runt för att inte förvärra sin ångestsjukdom. Mannen hade tidigare haft boendestöd men hade inte släppt in personalen i sitt hem. Han uppgav att han behövde mer tid innan han kunde flytta till eget boende med boendestöd. Socialnämnden nekade mannen bistånd i form av särskilt boende och menade att han kunde få sina behov tillgodosedda genom insatsen boendestöd i ordinär bostad och att hans behov inte var omfattande nog för insatsen särskilt boende.
Förvaltningsrätten bedömde att mannen inte hade visat att hans behov var av sådan omfattning att han var i behov av särskilt boende för att få en skälig levnadsnivå. Rätten bedömde därmed att nämnden hade fattat ett korrekt beslut och avslog överklagandet. Mannen överklagade förvaltningsrättens dom till kammarrätten.
Gällande rätt
Enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) SoL, har den som inte kan tillgodose sina egna behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt rätt till bistånd för sin försörjning och livsföring i övrigt. Biståndet ska ge den enskilde en skälig levnadsnivå.
Enligt 5 kap. 7 § SoL, ska socialnämnden arbeta för att människor som av fysiska, psykiska eller som av andra skäl ställs inför betydande svårigheter i sin livsföring, får möjlighet att bli en del av gemenskapen i samhället och att leva som andra. Nämnden ska se till att den enskilde får en meningsfull sysselsättning och får bo på ett sätt som är anpassat till hans eller hennes behov av särskilt stöd.
Utifrån praxis har den enskilde ingen obegränsad möjlighet att själv välja insatser. Vid bedömningen av vilken insats som är relevant ska insatsens lämplighet, kostnaderna för den önskade insatsen jämfört med andra insatser, samt den enskildes önskemål bedömas i en sammanvägning (prop. 2000/01:80 s. 91).
Kammarrättens bedömning
Frågan i målet är om mannen har rätt till bistånd i form av särskilt boende för att få en skälig levnadsnivå.
Kammarrätten menar att det krävs att mannen har ett omfattande omvårdnadsbehov för att ha rätt till särskilt boende. Detta innebär enligt rätten att behovet inte ska kunna tillgodoses genom andra insatser i det egna boendet. Kammarrätten konstaterar att mannen inte har något tillsynsbehov och att det inte finns något som talar emot att det stöd han behöver kan ges i eget boende genom boendestöd.
Kammarrätten bedömer att det inte är visat att mannen har så pass omfattande behov att han behöver bistånd i form av särskilt boende för att få en skälig levnadsnivå. Kammarrätten avslår därmed mannens överklagande.
Referat av Kammarrätten i Göteborg 2025-01-15, mål nr 5082-24.
Ursprungligen publicerad i JP Socialnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 19 mar 2025
Jurist, redaktör
