AD häver värvningsförbud

Värvningsklausulen i spelbolagets anställningsavtal går för långt. Arbetsdomstolen upphäver därför tingsrättens vitesförbud.

I augusti beslutade tingsrätten interimistiskt att förbjuda en avhoppare från ett spelbolag att värva tidigare kollegor från bolaget. I ytterligare ett mål beslutade tingsrätten att vid vite i miljonklassen förbjuda ett bolag och två företrädare – och även avhoppare från spelbolaget – att värva tidigare kollegor från spelbolaget.

Tingsrättens beslut baserades på en värvningsklausul som fanns i avhopparnas anställningsavtal. Enligt klausulen förbjöds de att, under två år efter att anställning upphört, värva utvecklare från sina förra arbetsgivare till sina nya bolag.

Men nu häver Arbetsdomstolen, AD, tingsrättens förbud.

AD framhåller att det allmänna intresset av att upprätthålla konkurrens och rörlighet på marknaden ska beaktas när man prövar skäligheten i konkurrensklausuler och menar att man bör iaktta en restriktiv syn på tillåtligheten av värvningsklausuler.

Skäligheten av klausulerna bör enligt AD kunna prövas enligt både 36 § och 38 § avtalslagen. Generellt innebär en värvningsklausul som den nu aktuella en mindre begränsning av arbetstagarens möjligheter att som anställd eller egen företagare bedriva yrkesverksamhet, jämfört med vanliga konkurrensklausuler. Ett värvningsförbud syftar dock till att motverka att arbetstagare byter arbetsgivare. För en arbetstagare med viss kompetens, visst yrkeskunnande och viss bostadsort kan antalet potentiella arbetsgivare i praktiken vara starkt begränsat och värvningsklausuler kan då skapa påtagliga inlåsningseffekter och motverka rörlighet på arbetsmarknaden.

Avhopparnas kännedom om anställda hos den förre arbetsgivaren och deras personliga relationer med sådana arbetstagare, kan enligt AD inte jämställas med kännedom om företagshemligheter eller sådant tekniskt eller annat företagsspecifikt kunnande som arbetsgivaren förvärvat eller utvecklat. Eftersom klausulen inte heller bara omfattar aktiv rekrytering utan även innebär ett förbud mot att anställa sådana arbetstagare hos den förre arbetsgivaren och dess närstående bolag som självmant söker upp dem för att få en anställning, går klausulen längre än vad som är skäligt, menar AD.

AD tillägger dessutom att det gått 15 respektive 18 månader sedan de bägge spelutvecklarna lämnat anställningarna och därmed har den tidigare arbetsgivarens intresse av värvningsklausulerna klingat av.

Med hänsyn till detta upphäver AD tingsrättens förbud.

Karin Otterheim

Redaktör och jurist, JP Arbetsrättsnet 
Läs mer om Karin här

Publicerad 12 okt 2018