Bevissäkring av handling lagrade i en molntjänst?

Högsta förvaltningsdomstolen har nyligen lämnat vägledning i frågan om bestämmelserna om bevissäkring är tillämpliga på handlingar som är lagrade i en molntjänst. Det saknas enligt Högsta förvaltningsdomstolen bestämmelser om bevissäkring i form av eftersökande och omhändertagande av handlingar som är lagrade i molntjänster och vars fysiska lagringsplats inte är möjlig att lokalisera. Bevissäkring av handlingar i molntjänster kan således inte ske enligt gällande lag varför Skatteverkets ansökan om bevissäkring av sådana handlingar skulle avslås. Beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen är i enlighet med den så kallade legalitetsprincipen och därför förväntat skriver JP Infonets expert Börje Leidhammar och jur. dr Hanna Grylin.

INLEDNING

Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) gäller om bestämmelserna om bevissäkring i 45 kap. skatteförfarandelagen (SFL) som gäller eftersökande och omhändertagande av handlingar i lokaler och andra fysiska utrymmen, även gäller handlingar lagrade i molntjänster. Med molntjänst avses att handlingarna är fysiskt lagrade på servrar som drivs av en tjänsteleverantör och att den som använder tjänsten får tillgång till handlingarna via internet. Målet i HFD gäller således om bestämmelserna om bevissäkring, som är en tvångsåtgärd, är tillämpliga på handlingar som är lagrade i en sådan molntjänst. Bevissäkring är en åtgärd som kan vidtas för att eftersöka och omhänderta handlingar som behövs för en revision av skattskyldiga som genomförs av Skatteverket. Beslut om bevissäkring fattas av en förvaltningsrätt efter ansökan av Skatteverket. Förvaltningsrätten biföll Skatteverkets ansökan om bevissäkring av handlingar lagrade i molntjänster under förutsättning bland annat att åtgärderna höll sig inom svensk jurisdiktion. Skatteverket överklagade till kammarrätten och yrkade att bevissäkring skulle få ske utan den begränsning som förvaltningsrätten angett.

Kammarrätten ansåg att det saknades förutsättningar att med stöd av bestämmelserna om bevissäkring över huvud taget lämna medgivande till eftersökande och omhändertagande av elektroniska handlingar på det sätt som förvaltningsrätten hade gjort och avslog därför Skatteverkets överklagande. Såväl förvaltningsrätten som kammarrätten hade förordnat att den reviderade skulle underrättas om domarna först i samband med verkställigheten av bevissäkringen. Skatteverket överklagade till HFD som beviljade prövningstillstånd och prövade frågan om bevissäkring av handlingar i molntjänster är tillåten.

RÄTTSLIG BAKGRUND

HFD redovisade följande rättslig bakgrund till sitt avgörande. Enligt 45 kap. 2 § första stycket SFL aves med bevissäkring bland annat eftersökande och omhändertagande av handlingar enligt 45 kap. 4-11 §§ SFL. Av 3 kap. 9 § SFL framgår att med handling avses framställning i skrift eller bild och upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas bara med tekniskt hjälpmedel. Av 45 kap. 3-5 §§ SFL följer att när en revision genomförs i den reviderades verksamhetslokaler så får handlingar som behövs för revisionen eftersökas i verksamhetslokalerna och tas om hand för granskning. Med verksamhetslokal avses enligt 3 kap. 18 § första stycket SFL utrymme som huvudsakligen används i verksamhet som medför eller kan antas medföra bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen eller som bedrivs av en annan juridisk person än ett dödsbo. Av andra stycket framgår att med verksamhetslokal avses även markområden, transportmedel, förvaringsplatser och andra utrymmen som disponeras eller kan antas disponeras i verksamheten. En handling som behövs för en revision får enligt 45 kap. 7 § SFL vidare under vissa förutsättningar eftersökas i en lokal, på en förvaringsplats eller i ett annat utrymme som inte utgör den reviderads verksamhetslokaler och tas om hand för granskning. I 69 kap. 2 § SFL anges att ett beslut om bevissäkring upphör att gälla om verkställigheten inte påbörjas inom en månad från dagen för beslutet. Bevissäkring är vidare en åtgärd av sådant slag som enligt 2 kap. 6 och 20 §§ regeringsformen (RF) kräver lagstöd.

OMSTÄNDIGHETER

Beträffande den del av ansökan om bevissäkring av handlingar i en molntjänst uttalade förvaltningsrätten att ett strikt krav på geografisk placering inte gäller. Det bör enligt förvaltningsrätten kunna bortses ifrån när det inte behövs för att syftet med preciseringen, vilket är att avgöra om åtgärden står i proportion till det intrång den innebär för den enskilde, ska kunna uppfyllas. I en situation med molnlagring är exempelvis enligt förvaltningsrätten den närmare geografiska belägenheten av begränsad betydelse, då det inte är fråga om ett fysiskt intrång utan en fjärråtkomst när handlingar hämtas. Det är enligt förvaltningsrätten tillräckligt med en viss konkretion för att en meningsfull bedömning kring om intrånget är motiverat ska kunna göras. Enligt förvaltningsrätten kan till exempel bevissäkringen knytas till en viss e-postadress eller till filer kopplade till en viss handelsplats. Förvaltningsrättens medgivande av bevissäkring av handlingar i molntjänster gällde under förutsättning att åtgärderna håller sig inom svensk jurisdiktion och att användarnamn och lösenord blir tillgängliga.

Kammarrätten prövade, efter överklagande av Skatteverket, först om det över huvud taget är möjligt att lämna medgivande till eftersökande och omhändertagande av elektroniska handlingar under de i målet aktuell förutsättningarna. Fråga är inte om omhändertagande i den ordinarie verksamhetslokalen utan avser elektroniska handlingar som är externt lagrade i ett utrymme som Skatteverket benämner som verksamhetsutrymme. Frågan enligt kammarrätten blir då om detta angivna verksamhetsutrymme kan utgöra verksamhetslokal i lagens mening. Kammarrätten gjorde bedömningen efter en analys av aktuella lagrum och rättspraxis, NJA 2015 s. 631. I det rättsfallet betonade HD att när det gäller tvångsåtgärder mot enskilda finns starka legalitets- och integritetsaspekter som talar emot att tolka lagstiftningen som går utöver vad som framgår av ordalydelsen. Detta även om under vissa omständigheter, enligt vad som följer av HD:s dom, grund för att utvidga eller göra en analog tillämpning av äldre lagstiftning så att den kan tillämpas i en digital kontext kan förekomma. I det nu aktuella fallet finns inget stöd enligt vad som följer av kammarrättens avgörande, för en sådan tolkning som förvaltningsrätten gjort i vare sig förarbeten eller något avgörande från HFD. Kammarrätten avslog Skatteverkets överklagande.

HFD:s bedömning

HFD erinrade om att bestämmelserna om bevissäkring i 45 kap. SFL gäller eftersökande och omhändertagande av handlingar i lokaler och andra fysiska utrymmen. Bestämmelserna omfattar även elektroniska handlingar som förvaras i till exempel datorer och minnesmedier av olika slag. HFD hänvisade till prop. 1993/94:151 s. 153 och SOU 1992:110 s. 353. Detta förutsätter dock enligt HFD att förvaringsplatsen är känd och kan preciseras i beslutet om bevissäkring. Det saknas däremot enligt HFD bestämmelser om bevissäkring i form av eftersökande och omhändertagande av handlingar om är lagrade i molntjänster och vars fysiska lagringsplats inte är möjlig att lokalisera. Något lagstöd för att bifalla Skatteverkets ansökan om bevissäkring i den del som gäller handlingar lagrade i de aktuella molntjänsterna finns således enligt HFD inte och förvaltningsrätten borde därmed ha avslagit ansökan i den delen. Eftersom beslutet om bevissäkring enligt 69 kap. 2 § SFL upphört att gälla avskrev HFD målet.

ANALYS

Relevant lagrum framgår av HFD:s beslut. HFD har enligt vår mening gjort en objektiv lagtolkning, det vill säga tillämpat lagstiftningen med beaktande av dess ordalydelse. En sådan tillämpning har stöd i legalitetsprincipen inom skatterätten, det vill säga krav på uttryckligt lagstöd för åtgärder som avser åligganden mot enskild (1 kap. 1 § RF). Förvaltningsrättens dom ger, till skillnad mot kammarrättens och HFD:s beslut, intryck av en mer extensiv lagtolkning utöver vad som får anses rymmas inom legalitetsprincipen.

HFD:s domskäl är linje med en praxis inom domstolen att inte redovisa specifikt vilken lagtolkningsmetod som använts och hur den tillämpats. Det är numera således fastställt att bevissäkring av handlingar i molntjänster inte får förekomma på det sätt som Skatteverket ansökte om.

Vi hade gärna sett att HFD redovisat, som ett obiter dictum, sin principiella uppfattning i andra fall av molntjänster och som kan gälla tvångsåtgärder mot enskilda där det kan finnas starka legalitets- och integritetsaspekter, till exempel fråga om betalningssäkring. Fråga är således om lagstiftning som talar emot att tolka denna utöver vad som framgår av ordalydelsen, men där det kan finnas situationer och grund för att utvidga eller göra en analog tillämpning av äldre lagstiftning så att den kan tillämpas i en digital kontext, jämför NJA 2015 s. 631.

Publicerad 14 jun 2021