Den nya mordbestämmelsen för tredje gången: Säger Högsta domstolen egentligen något nytt?

I det tredje avgörandet rörande 2020 års mordbestämmelse handlar kärnfrågan om under vilka förutsättningar som livstids fängelse bör kunna dömas ut, särskilt när det handlar om ett mord på en närstående. JP Infonets expert Dennis Martinsson menar att bedömningen i det enskilda fallet var förhållandevis given och att Högsta domstolen i och med avgörandet – för tillfället – har stängt eventuella dörrar för att på nytt förändra mordbestämmelsen.

BAKGRUNDEN TILL MÅLET OCH KÄRNFRÅGAN I HÖGSTA DOMSTOLEN

Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade (X) begått mord enligt 3 kap. 1 § brottsbalken (BrB) genom att tilldela sin hustru ett kraftigt slag i huvudet med handen och en hantel samt strypt henne. Av domen framgår att strypvåldet – som bedöms ha pågått i ett par minuter – var den direkta dödsorsaken, men att slaget med hanteln kan ha påskyndad dödsförloppet (punkt 29). Det framgår också att hustrun uttalat att hon ville skilja sig. X hade svårt att känslomässigt hantera detta och det var vad som drev honom att döda sin hustru (punkt 30). Även om det var något oklart var familjens tre barn befann sig i den gemensamma bostaden vid tidpunkten för mordet, så var det i vart fall klart att barnen befann sig i bostaden (punkt 31).

Tingsrätten (Lunds tingsrätt, 2020-10-15, mål nr B 1579-20) dömde X för mord till fängelse i 18 år, medan hovrätten (Hovrätten över Skåne och Blekinge, 2020-12-18, mål nr B 3441-20) dömde X till livstid. Kärnfrågan som Högsta domstolen hade att ta ställning till var vilket straff som skulle utdömas för gärningen.

HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE

Kort översikt av domens innehåll

Domen inleds med att Högsta domstolen rent allmänt går igenom de bestämmelser som aktualiseras i fallet (punkterna 4–12), varefter frågan om valet mellan livstids fängelse och tidsbestämt straff vid tillämpningen av 2020 års mordbestämmelse behandlas (punkterna 13–17), som följs av en genomgång av vad som menas med ”annars varit särskilt hänsynslös” (punkterna 18–23). Därefter behandlas billighetsskäl vid mord (punkterna 26–28). Slutligen berörs bedömningen av det aktuella fallet (punkterna 29–41).

Några reflektioner kring varför avgörandet togs upp

Med tanke på att Högsta domstolens två tidigare domar utförligt behandlar 2020 års mordbestämmelse och att jag tidigare ingående behandlat exempelvis innebörden av 2020 års reform – inklusive vad som ledde fram till lagändringen – koncentrerar sig den följande texten endast på bedömningen av det aktuella fallet. På ett övergripande plan kan det redan här uppmärksammas att avgörandet i ”Mordet med hanteln” över huvud taget inte bidrar med någon ny vägledning gällande tillämpningen av 2020 års mordbestämmelse. Snarare får det aktuella avgörandet sägas bekräfta vad Högsta domstolen redan har uttalat i de två fallen som avgjorts tidigare i år.

Det går förstås att fundera över varför Högsta domstolen har valt att ta upp ett tredje avgörande rörande 2020 års mordbestämmelse. Lite förenklat kan sägas att ”Mordet med brödkniven” handlade om att ge vägledning rörande 2020 års mordbestämmelse och när livstid respektive tidsbestämt fängelsestraff bör dömas ut. I det efterföljande avgörandet ”Mordet med kökskniven” var den centrala frågan att ge vägledning för fall där det tidsbestämda straffet aktualiserades. I det nu aktuella avgörandet var frågan återigen valet av straff: livstids fängelse eller tidsbestämt fängelsestraff.

En tänkbar förklaring till varför just detta avgörande beviljades prövningstillstånd ligger nog i den specifika omständigheten att mordet i det här fallet hade genomförts mot en närstående. Den som har hängt med i den rättspolitiska diskussionen rörande mordbestämmelsen känner till att det finns politiska partier i riksdagen som – efter 2020 års mordbestämmelse – gärna hade sett att fler exempel på när livstidsstraffet bör dömas ut anges i lagtexten. Genom ett så kallat tillkännagivande har flera riksdagspartier stött tanken på att tydliggöra lagtexten på bland annat det här viset (se 2020/21:JuU31). Lagrådet yttrade sig över förslaget och avstyrkte förslaget om att ändra på mordbestämmelsen såsom utskottsinitiativet formulerade den se (Lagrådets yttrande ”Omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse för mord” den 25 augusti 2020). Det ska inflikas att en av de förändringar som flera riksdagspartier i Justitieutskottet ville se var just att det i mordbestämmelsen särskilt skrevs in att ett mord på en nära anhörig är en omständighet som i regel ska medföra att livstidsstraffet aktualiseras. Det är därför svårt att inte se Högsta domstolens beslut att bevilja prövningstillstånd i det aktuella fallet som ett rättspolitiskt inlägg i diskussionen om mordbestämmelsen. Av avgörandet kan det nämligen utläsas att Högsta domstolen menar att ett mord på en närstående (av den här karaktären) i regel bör aktualisera livstids fängelse (se och jämför punkterna 37–39). Den slutsatsen framstår som rimlig och är dessutom i linje med hur domstolarna – även den högsta instansen – har dömt i liknande fall även före 2020 års lagändring. Slutsatsen är också i linje med tankarna bakom 2020 års mordbestämmelse, eftersom förarbetena nämner just mord som sker på en nära anhörig som en situation som kan resultera i att livstids fängelse döms ut (prop. 2018/19:138, s. 28, 33).

Bedömningen av det aktuella fallet

Vid bedömningen av det aktuella fallet konstaterade Högsta domstolen att gärningen skulle rubriceras som mord, vilket främst motiverads av att gärningen förövades med inte obetydlig brutalitet och att X agerade med avsikt att hustrun skulle dö (punkt 36). Gällande frågan om straffvärde och påföljdsval (tidsbestämt straff eller livstids fängelse) ansåg domstolen att det förelåg flera omständigheter som gjorde att gärningen betraktades som särskilt hänsynslös. Här lyfter domstolen fram att det handlade om ett brott mot en närstående – en hustru, som dessutom ville skiljas. Domstolen beaktade också att gärningen begåtts i den gemensamma bostaden där också barnen befann sig vid tidpunkten för mordet (punkt 37). Högsta domstolen noterade att X visserligen uppvisade ett slags stressreaktion, men att det inte ansågs utgöra en förmildrande omständighet enligt 29 kap. 3 § första stycket punkt 2 BrB (punkt 38). Sammantaget drog Högsta domstolen slutsatsen att gärningen var ”så kvalificerat allvarlig” att den motiverade ett livstidsstraff (punkt 39).

AVSLUTANDE REFLEKTIONER

I ”Mordet med hanteln” var kärnfrågan i Högsta domstolen vilket straff som skulle utdömas: Tidsbestämt straff eller livstids fängelse? Framför allt med hänsyn till att det handlade om ett mord på en närstående besvarades frågan så att livstids fängelse dömdes ut. Med hänsyn till bakgrunden av fallet så framstår bedömningen som rimlig. Den är dessutom i linje med hur domstolarna har dömt i fall av mord på närstående även före 2020 års mordbestämmelse. Men slutsatsen är också i linje med vad lagstiftaren angav som exempel på när ett mord kan anses uppfylla rekvisitet ”annars varit särskilt hänsynslös”. I proportionen till 2020 års mordbestämmelse anges just att ett mord på en närstående ofta kan vara en sådan omständighet som gör att livstids fängelse bör komma ifråga.

Däremot uppkommer frågan: Har Högsta domstolen egentligen uttalat något nytt och vägledande i det aktuella fallet? Nej. Detta tredje avgörande rörande 2020 års mordbestämmelse bekräftar egentligen bara vad domstolen uttalat i de två tidigare avgöranden som den hittills har avgjorts och där 2020 års mordbestämmelse har aktualiserats. Det nu aktuella avgörandet kan inte förstås utan att den rättspolitiska kontexten, där flera riksdagspartier framställt krav på att mordbestämmelsen borde förändras så att det framgår av lagtexten att ett mord på en närstående bör aktualisera livstids fängelse. Utifrån det perspektivet är det fullt begripligt att Högsta domstolen tog upp det nu aktuella fallet. Avgörandet får rimligen betydelse för den fortsatta rättspolitiska diskussionen. Avgörandet är tydligt: mord på en närstående kan resultera i livstids fängelse. Men att så sker – också långt innan det nu aktuella fallet – känner förstås både jurister och politiker till. Därför får Högsta domstolens avgörande uppfattas så att det stänger dörren för ytterligare lagändringar av mordbestämmelsen. Åtminstone för tillfället.

Av Dennis Martinsson, universitetslektor i rättsvetenskap och jur. dr i straffrätt vid Stockholms universitet. 
Analysen publicerades ursprungligen i JP Straffrättsnet. 

Det här är del 3 i en serie analyser av Dennis Martinsson. 
Här kan du läsa del 1: Mordet med kökskniven och del 2: Efter 2020 års mordbestämmelse: Ny vägledning för det tidsbestämda straffet. 

Publicerad 14 okt 2021