Dike eller bäck? Det är frågan som kan upphäva detaljplanen
Vid framtagandet av detaljplaner är det viktigt att utreda till exempel frågor om strandskydd – det fick en kommun i södra Sverige nyligen erfara när Mark- och miljööverdomstolen upphävde en detaljplan på grund av bristande utredning kring ett vattendrag. Eftersom kommunen inte hade utrett i tillräcklig utsträckning om vattendraget var naturligt eller artificiellt antar domstolen att det omfattas av strandskydd.
Detaljplan upphävs
I det nu aktuella målet hade en kommun antagit en detaljplan för att möjliggöra byggandet av friliggande bostäder och för att bygga ut VA-nätet inom planområdet. Beslutet överklagades till mark- och miljödomstolen som ansåg att detaljplanen skulle stå fast och avslog överklagandet.
Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) har nu upphävt detaljplanen eftersom ett vattendrag inom planområdet bedöms omfattas av strandskydd. I målet hade det inte klarlagts om vattendraget var artificiellt, naturligt eller en blandning av dessa. Med ett artificiellt vattendrag menas till exempel ett grävt markavvattningsdike. Vattendraget hade under planarbetets gång omväxlande benämnts bäck respektive dike innan kommunen slutligen bestämt sig för det senare. Även om vattendraget ingår i ett dikningsföretag är utredningen enligt MÖD inte tillräcklig för att för att vattendraget ska anses som ett grävt markavvattningsdike. I brist på utredning som visar annat bedömer därför MÖD att vattendraget omfattas av strandskydd. Eftersom detaljplanen innebär att nya byggnader får uppföras inom strandskyddat område, vilket inte är tillåtet, upphävs planen.
Bakgrunden till domstolens bedömning
Att strandskydd gäller vid vattendrag är ingen nytt, utan skyddet har gällt sedan 1950-talet. Bedömningen av vad som är ett sådant vattendrag som omfattas av strandskyddet kan dock vara svår. Vad som menas med ordet vattendrag har inte definierats i lag men enligt praxis är till exempel vattenförande bäckar sådana vattendrag som omfattas av strandskydd, även om det tidvis är ont om vatten i dem (se MÖD 2008:36 och MÖD 2012:4).
Något som försvårar bedömningen av strandskyddet vid vattendrag är också den mänskliga påverkan på miljön. Ett naturligt vattendrag kan ofta vara påverkat av mänsklig aktivitet till exempel genom uträtning, fördjupning, breddning och kulvertering. Därför kan det vara svårt att dra gränsen mellan vad som är ett så kallat artificiellt vattendrag och ett naturligt vattendrag.
När det gäller artificiella vattendrag har MÖD uttalat att det inte är möjligt att göra några generella uttalanden i frågan om denna typ av vattendrag ska omfattas av strandskyddet, liksom det inte alltid är möjligt att dra någon skarp gräns mellan naturliga och artificiella vattendrag. Bedömningen av om det är ett vattendrag som omfattas av strandskydd får i stället göras från fall till fall. Vid sådana bedömningar har till exempel grävda diken som tidvis haft ett mycket litet vattenflöde och som anlagts enbart för att avvattna åkermark inte ansetts omfattats av strandskydd. (Se MÖD 2015-06-11, mål nr M 10756-14.)
Det gäller att utreda
Av MÖD:s senaste dom framgår hur viktigt det är att utreda frågan om strandskydd vid arbetet med till exempel detaljplaner. Det gäller att vara tydlig med vilken typ av vattendrag det handlar om och varför en viss bedömning gjorts – särskilt om vattendraget inte ska ses som strandskyddat. Annars finns en risk att vattendraget, i brist på annan information, anses omfattas av strandskydd och att planarbetet får börja om.
MÖD 2019-05-14, mål nr P 3980-18
Publicerad 12 jun 2019
