En försvarsadvokats betraktelse
Johan Eriksson vill tillföra ett mer humant perspektiv till den kriminalpolitiska debatten. Här reflekterar han om sin nya bok I rättvisans tjänst, fake news och hur Joe Bidens segertal kan influera den svenska debatten.
Den här är en argumenterande text med syfte att påverka. De åsikter som uttrycks är författarens egna.
Fotograf: Fredrik Hjerling
När jag idag på farsdagsmorgon klickar fram ett tomt dokument för att skriva en krönika om min bok ”I rättvisans tjänst” ser jag samtidigt en stolt Joe Biden utropa sig som segrare i det amerikanska valet. Hör honom tacka för förtroendet. Helt rimligt eftersom det står klart att folket givit honom de magiska 270 elektorsplatserna. Det som får mig att reagera, utöver min personliga glädje över att slippa se en mallig Donald Trump i talarstolen, är sättet han uttrycker sig på. Ungefär såhär, låt oss sänka temperaturen i debatten, gräva ned stridsyxan, bortse från den politiska färgen och lyssna på varandras argument med den tydliga ambitionen att göra det som är bäst för landet.
Vad har nu Joe Bidens segertal med min bok att göra? Jo, när jag förra sommaren på samma sätt som idag klickade fram en tom första sida för att börja skriva, hade jag nämligen liknade tankar som Biden. Att tillföra den kriminalpolitiska debatten ett mer humant perspektiv. Att sänka tonfallet och informera, att beskriva samhället ur en försvarsadvokats ögon.
Förklara hur en ung man som brutit mot den i kriminella kretsar absoluta tystnadsregeln resonerar när han, likt en soldat och med vapen i hand, bestämmer sig att bekämpa sin fiende. Inte för att försvara själva handlingen utan för att berätta vilka tankar som kan ligga bakom.
Berätta om resan från ett Svenssonhem till prostitution i heroinets obarmhärtiga grepp. Om bristen på fungerande psykiatrisk vård och utanförskap, men också om det helt vanliga livet i rättvisans tjänst.
Allt detta med ambitionen att ge även de på livets skuggsida en röst. Ett försök att skapa underlag för ett förändrat samhälle. Ett samhälle där unga inte har guldbeprydda gangsters som förebilder. Där psykiskt sjuka får vård istället för att hänvisas till utanförskap. Ett samhälle där fakta går före fake news.
Sedan kan jag inte heller låta bli att notera ytterligare en likhet mellan den svenska juridiska ankdammen och det amerikanska valet. Under en tid har en inflammerad debatt pågått mellan åklagare och försvarsadvokater. Tonfallet har emellanåt varit på Trump-nivå. Advokaterna är gangsters och åklagarna fuskar är en förenklad beskrivningen av de olika sidornas ståndpunkter. Allt till det goda rättssamhällets förfång såklart. På båda sidor används svavelosande argument. Gärna med så många uppräknade skriftställare som möjligt. Att det här och där förekommer helt rimliga synpunkter bleknar i det oresonliga tonfallet. För att uppnår ordning och reda har det sedan en tid, på initiativ från högsta nivå i respektive läger, kallats till fredsförhandlingar för att om möjligt hitta ett sätt att uttrycka en gemensam uppförandekod.
Kanske räcker det att lyssna på Joe Biden. Alla i debatten inblandade jurister, har i någon mening fått sitt uppdrag från samhället. Nu slutar vi tjafsa. Gräver ned stridsyxan. Respekterar varandras olika utgångspunkter. Inser att det ligger i uppdragets natur att försvarare och åklagare i rätten kan tycka på olika sätt. Vi går helt enkelt vidare och låter Trump och hans gelikar sitta ensamma och gnälla.
Av Johan Eriksson, advokat och delägare på Försvarsadvokaterna
Publicerad 11 nov 2020
