Fastighetstaxeringen inte längre avgörande för bedömningen av brukningsvärd jordbruksmark
Fastighetstaxeringen ska inte vara avgörande vid bedömningen av om mark är brukningsvärd jordbruksmark eller inte. Det har MÖD slagit fast i tre avgöranden och ändrar därmed tidigare praxis. Det är i stället markens läge, dess beskaffenhet och övriga omständigheter, varav fastighetstaxeringen är en sådan omständighet, som avgör om mark ska ses som brukningsvärd jordbruksmark. JP Infonets jurist Sara Löfqvist diskuterar avgörandena.
INLEDNING
Att avgöra om mark är brukningsvärd jordbruksmark eller inte är en erkänt svår uppgift. Bedömningen innebär svåra juridiska avvägningar och kan dessutom få stora konsekvenser för den enskilde eftersom brukningsvärd jordbruksmark som huvudregel inte får bebyggas.
Skyddet för jordbruksmark hittas i 3 kap. 4 § miljöbalken (MB). Där anges att jord- och skogsbruk är av nationell betydelse och att brukningsvärd jordbruksmark endast får bebyggas om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses, på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt, genom att annan mark tas i anspråk. Det här innebär att om den mark som ska bebyggas är brukningsvärd jordbruksmark kan bestämmelsen i 3 kap. 4 § MB hindra att byggnationen uppförs.
Aspekterna som ska vägas in i bedömningen av brukningsvärd jordbruksmark är många. Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) slog dock år 2018 fast i två mål att en fastighet måste vara taxerad som lantbruksenhet för att den ska omfattas av 3 kap. 4 § MB (se MÖD 2018-11-07, mål nr P 10815-17 och P 11097-17). Med andra ord, om en fastighet inte har varit taxerad som lantbruksenhet har marken på fastigheten per automatik inte heller ansetts vara brukningsvärd jordbruksmark.
MÖD har nu meddelat tre domar som avviker från detta. De tre målen gäller alla förhandsbesked för nybyggnad och i dessa tar MÖD återigen ställning till fastighetstaxeringens inverkan på bedömningen av brukningsvärd jordbruksmark. Omständigheterna i målen skiljer sig något åt men sakfrågan är densamma: vilken vikt ska fastighetens taxering ges vid bedömningen av om marken är brukningsvärd jordbruksmark?
BAKGRUND
Hästgårdarna på Västkusten
Det första målet (MÖD 2020-06-09, mål nr P 7885-19) gällde förhandsbesked för att uppföra två hästgårdar på två olika fastigheter. De båda fastigheterna där hästgårdarna skulle byggas var otaxerade eftersom de nyligen avstyckats från en större fastighet, vilken var taxerad som bebyggd lantbruksenhet. Marken på fastigheterna hade tidigare arrenderats ut för brukning men arrendet hade på arrendatorns initiativ upphört på grund av viltskador.
Byggnadsnämnden meddelade positivt förhandsbesked för hästgårdarna. Beslutet upphävdes dock av länsstyrelsen eftersom den ansåg att marken var brukningsvärd jordbruksmark. Efter överklagande till Mark- och miljödomstolen (MMD) bedömde MMD i stället, tvärtemot länsstyrelsen, att marken inte var brukningsvärd jordbruksmark och ansåg liksom byggnadsnämnden att positivt förhandsbesked kunde meddelas. MMD gjorde sin bedömning med hänvisning till MÖD:s tidigare praxis om att fastigheten måste vara taxerad som jordbruksenhet för att marken ska omfattas av bestämmelsen i 3 kap. 4 § MB.
De två enbostadshusen
Det andra målet (MÖD 2020-06-09, mål nr P 8347-19) gällde en ansökan om förhandsbesked för nybyggnad av två enbostadshus. Fastigheten där de två husen skulle byggas var taxerad som bebyggd småhusenhet men marken hade brukats i närtid. Dessutom hade fastigheten fått jordbruksstöd från år 1995 till år 2018.
Byggnadsnämnden ansåg att marken var brukningsvärd jordbruksmark och avslog ansökan om förhandsbesked. Länsstyrelsen instämde i byggnadsnämndens bedömning. Däremot ansåg MMD även i detta fall att marken, med hänvisning till fastighetens taxering, inte var brukningsvärd jordbruksmark och att bestämmelsen i 3 kap. 4 § MB inte var ett hinder för bygget.
Huset på vallodlingen
Det tredje målet, MÖD 2020-06-09, mål nr P 10437-19, gällde förhandsbesked för nybyggnad av enbostadshus. Fastigheten som skulle bebyggas var taxerad som småhusenhet men användes för vallodling.
Byggnadsnämnden meddelade positivt förhandsbesked. Beslutet överklagades till länsstyrelsen och därefter MMD, vilka båda höll med byggnadsnämnden om att positivt förhandsbesked kunde ges.
Slutsatsen i mark- och miljödomstolen
I samtliga fall kom alltså MMD fram till att 3 kap. 4 § MB inte var tillämplig och att marken på fastigheterna, på grund av fastighetstaxeringen, inte var brukningsvärd jordbruksmark. Alla tre domar överklagades till MÖD.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
MÖD för samma resonemang och gör samma bedömning i alla de tre domarna. Först tar MÖD ställning till om fastighetstaxeringen ska vara avgörande för om 3 kap. 4 § MB är tillämplig. Därefter tar MÖD ställning till om marken på tre fastigheterna är brukningsvärd jordbruksmark.
Vilken betydelse har fastighetstaxeringen för bedömningen av brukningsvärd jordbruksmark?
MÖD konstaterar inledningsvis att ingen av fastigheterna i de tre målen är taxerad som lantbruksenhet. De är antingen otaxerade eller taxerade som småhusenhet. Enligt MÖD:s tidigare praxis skulle därmed bestämmelsen i 3 kap. 4 § MB inte vara tillämplig i dessa fall. Marken på fastigheterna skulle per automatik inte anses vara brukningsvärd jordbruksmark.
Det är dock huvudsakligen tre skäl som MÖD nu motiverar sitt nya ställningstagande med. Till att börja med konstaterar MÖD att det varken i lagtexten i 3 kap. 4 § MB eller dess förarbeten, har tagits in någon uttrycklig skrivning om att fastighetstaxeringen ska vara en förutsättning för att bestämmelsen ska kunna tillämpas.
Vidare är syftet med bestämmelsen i 3 kap. 4 § MB att säkerställa en långsiktig hushållning med brukningsvärd jordbruksmark. En ordning som innebär att en taxering som lantbruksfastighet skulle vara en förutsättning för att tillämpa bestämmelsen, utan beaktande av andra omständigheter, är enligt MÖD inte förenlig med detta syfte.
Slutligen konstaterar MÖD att den tolkning som MÖD gjort i sina tidigare avgöranden till stor del bygger på hänvisningar till numera upphävd lagstiftning vilken, via mellankommande lagstiftning, har förts in i olika kapitel i miljöbalken. Den tidigare bedömningen gjordes utifrån en tolkning av lagtexten i och förarbetena till lagen om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen) och lagen om skötsel av jordbruksmark (skötsellagen). Enligt MÖD har det inte varit uppenbart att lagstiftaren, med de uttalanden som gjordes i de hänvisade förarbetena, verkligen avsåg att begreppet brukningsvärd jordbruksmark skulle förutsätta att marken ingick i en fastighet som var taxerad som jordbruksfastighet. Dessutom innebär fastighetstaxeringen i sig inte någon mer ingående prövning av markens lämplighet för jordbruksproduktion.
Mot denna bakgrund slår MÖD fast att fastighetstaxeringen inte ska vara avgörande för om 3 kap. 4 § MB är tillämplig. Frågan om vad som utgör brukningsvärd jordbruksmark i bestämmelsens mening ska i stället bedömas med utgångspunkt i markens läge, dess beskaffenhet och övriga omständigheter, varav fastighetstaxeringen är en omständighet som ska beaktas.
Att fastigheterna i de tre målen är taxerade som annat än lantbruksenheter är alltså inte avgörande för om marken på dessa är brukningsvärd jordbruksmark eller inte.
Är fastigheterna i de tre målen brukningsvärd jordbruksmark?
I samtliga tre fall konstaterar MÖD att fastigheterna använts för jordbruksproduktion i närtid. I det första fallet hade marken som skulle bebyggas tidigare arrenderats ut för brukning. I det andra fallet hade fastigheten brukats och också fått jordbruksstöd från år 1995 till år 2018. I det sista fallet hade marken använts för vallodling. I samtliga tre fall ingick vidare marken i ett sammanhängande jordbrukslandskap som var brukat.
Mot bakgrund av detta ansåg MÖD att det i alla de tre målen var utrett att markens läge och beskaffenhet var sådan att den var väl lämpad för jordbruksproduktion och därmed även var brukningsvärd. I det första målet, avseende de två hästgårdarna, i vilket marken tidigare arrenderats ut för brukning, kom MÖD till denna slutsats trots att arrendet hade upphört på arrendators initiativ på grund av viltskador.
MÖD bedömde vidare att ingen av de byggnader som ansökningarna avsåg är sådana väsentliga samhällsintressen som kan medföra att brukningsvärd jordbruksmark får bebyggas. Marken fick därmed inte i något fall tas i anspråk för den sökta bebyggelsen.
KOMMENTAR
MÖD:s tidigare ställningstagande, att en fastighets taxering är avgörande för om den omfattas av 3 kap. 4 § MB, erbjöd ett förhållandevis enkelt sätt att bedöma fastigheter som inte är taxerade som lantbruksenheter. Var fastigheten inte taxerad lantbruksenhet var den inte heller brukningsvärd jordbruksmark och 3 kap. 4 § MB hindrade därför inte byggnation. MÖD nyanserar nu detta – möjligen för att den ansett att tidigare praxis lett till alltför hårdragna slutsatser – och konstaterar att fastighetstaxeringen endast är en av många omständigheter som kan vägas in i bedömningen av om mark är brukningsvärd jordbruksmark.
I de nu aktuella fallen är huvudsakligen två punkter avgörande:
- Har marken brukats i närtid?
- Vilket läge har marken och hur ser dess omgivning ut – ingår den i ett sammanhängande jordbrukslandskap som är brukat?
Uppfylls dessa punkter framstår fastighetstaxeringen enligt MÖD:s nya avgöranden inte spela någon roll.
Att konstatera är även att avgörandena inte innebär någon förenkling av bedömningen av brukningsvärd jordbruksmark, utan tillämpningssvårigheterna i det enskilda fallet består.
Av Sara Löfqvist, jurist, redaktör och rådgivare.
Ursprungligen publicerad i JP Fastighetsnet.
Publicerad 7 sep 2020
