Inte diskriminering att neka döv person receptionistjobb
En arbetssökande som var döv fick inte ett jobb som receptionist eftersom han inte kunde ta emot telefonsamtal. Arbetsdomstolen bedömer att det inte var diskriminering.
En döv person sökte ett vikariat som receptionist på en tolkcentral. I annonsen ställdes krav på att de sökande skulle behärska samtliga telefontekniker, inklusive taltelefoni. Personen kallades inte till intervju och fick inte jobbet eftersom arbetsgivaren visste att han var döv och därmed inte kunde använda taltelefon. Personens fackförbund stämde arbetsgivaren för diskriminering.
Arbetsdomstolen bedömer att arbetet med taltelefoni var en av de väsentligaste arbetsuppgifterna för anställningen. Domstolen beaktar då bland annat att receptionen var underbemannad och att receptionisternas mest betungande arbetsuppgift var att ta emot samtal. Det var därmed inte diskriminerande att kräva att sökanden kan arbeta med taltelefon och att inte anställa en döv person som inte kan det.
Arbetsdomstolen anser att arbetsgivaren inte heller diskriminerat personen genom bristande tillgänglighet. Det skulle enligt domstolen inte vara skäligt att kräva att arbetsgivaren exempelvis omorganiserar verksamheten eller anställer en extra person. På grund av samtalens mängd och ofta brådskande karaktär kunde inte heller tekniska hjälpmedel ersätta besvarandet av samtal.
Publicerad 28 jan 2020
