Kommuner vann över Konkurrensverket i avfallsfråga

Konkurrensverkets beslut får inte innehålla formuleringar som kan uppfattas som ett förbud. Detta slog Högsta förvaltningsdomstolen nyligen fast i ett mål gällande ett antal skånska kommuners köp av avfallshanteringstjänster, skriver JP Miljönets Karin Forsman.

Under 2014 inledde Konkurrensverket en granskning av ett antal skånska kommuners köp av avfallshanteringstjänster. Kommunerna köpte tjänster från ett kommunalt bolag utan upphandling eftersom kommunerna ansåg att köpen omfattades av in house-undantaget enligt 2 kap. 10 a § i 2007 års lag om offentlig upphandling. Undantaget innebär att en upphandlande myndighet inte behöver upphandla tjänster från en leverantör som myndigheten utövar en kontroll över motsvarande den kontrollen som myndigheten utövar över sin egen förvaltning (kontrollkriteriet). Ett annat kriterium är att leverantören ska bedriva huvuddelen av sin verksamhet tillsammans med myndigheten (verksamhetskriteriet).

I ett beslut meddelade Konkurrensverket att kommunerna inte fick köpa tjänsterna med stöd av in house-undantaget eftersom verksamhetskriteriet inte var uppfyllt och att kommunerna därför borde vidta rättelse.

Kommunens avfallshanteringsansvar innebär att varje kommun ansvarar för att det hushållsavfall som uppkommer inom kommunen återvinns eller bortskaffas. Det framgår uttryckligen av 15 kap. 20 § miljöbalken. Avfallshanteringen kan skötas av kommunen, ett kommunalt bolag eller en fristående entreprenör. Kommuner är upphandlande myndigheter och ska därför tillämpa upphandlingsreglerna vid köp av varor och tjänster externt.

Målet i Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) gällde frågan om Konkurrensverkets tillsynsbeslut var överklagbart och om beslutet i sådana fall hade inneburit ett kompetensöverskridande. I målet konstaterade HFD inledningsvis att beslutet var överklagbart. Frågan HFD då hade att pröva var om beslutet hade inneburit ett kompetensöverskridande. Eftersom beslutet innehöll formuleringar som ”får inte” och ”bör vidta rättelse” fann HFD att beslutet inte kunde uppfattas på något annat sätt än som ett förbud. Att meddela förbud är utanför Konkurrensverket befogenhet och beslutet innebar därför ett kompetensöverskridande.

Om ett verks val av formuleringar i ett beslut ska avgöra om det är fråga om ett förbud eller inte finns det skiljaktiga meningar om. I målet ansåg två ledamöter att Konkurrensverkets formulering var olycklig eftersom den kunde leda tanken till ett förbud men att det inte innebar att Konkurrensverket hade agerat utanför sin kompetens. Ledamöterna ansåg vidare att kommunerna borde ha förstått att det inte var fråga om ett förbud eftersom det var utanför verkets befogenheter.

Karin Forsman 
Jurist och redaktör för JP Miljönet, JP Räddningsnet och JP Kemikalienet.

Publicerad 12 feb 2019