Konsumentskyddsdirektivet på väg att implementeras i Sverige – får det avsedd effekt?
Enligt kommittédirektiv 2020:13 ska en särskild utredare ta ställning till hur EU:s nya konsumentskyddsdirektiv bör genomföras i svensk rätt. Direktivet tar främst sikte på att skapa verkligt effektiva sanktioner för överträdelse av konsumentskyddslagstiftningen. Därav finns en sanktionsnivå på 4 procent av årsomsättningen, det vill säga samma nivå som överträdelser av dataskyddsförordningen. Direktivet kan därför även kallas för ”konsumentskyddets GDPR”. Allvaret i detta är inget som lyfts fram i kommittédirektivet, vilket gör att man kan befara att det svenska implementeringsarbetet kanske inte kommer att fokusera på den avskräckande effekt som EU har tänkt sig. JP Infonets expert advokat Daniel Tornberg analyserar EU-direktivets viktigaste innehåll i förhållande till kommittédirektivet.
INLEDNING
Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/2161/EU om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU vad gäller bättre tillsyn och modernisering av EU:s konsumentskyddsregler anger de fyra direktiv som ändras för att förnya och förbättra rådande konsumentskyddsregler. Syftet med direktivet är att höja konsumentskyddsnivån inom unionen och på så sätt också bidra till en väl fungerande inre marknad. Genom den så kallade ”Refit-kontrollen” av ändamålsenligheten hos EU:s konsumenträtt och marknadsföringsrätt (kontrollen av ändamålsenligheten) som offentliggjordes den 23 maj 2017, konstaterade EU att denna hade väsentliga brister. För att komma tillrätta med bristerna att säkerställa en sådan bättre tillämpning i form av regelefterlevnad ska den avskräckande effekten och effektiviteten i samordnade tillsynsinsatser inom konsumentskyddssamarbetet förbättras.
Noterbart är att den nya lagstiftningen ger de nationella myndigheterna rätt att ålägga en bot på upp till 4 procent av näringsidkarens omsättning för brott som är utbredda och drabbar konsumenter i flera medlemsstater. Nivån motsvarar alltså vad som gäller inom personuppgiftslagstiftningen GDPR. För marknadsplatser online kräver den nya lagstiftningen öppenhet när det gäller vem konsumenten ingår avtal med. En marknadsplats har därför skyldighet att informera konsumenten om marknadsplatsen är ansvarig för leveransen och retur, och vem konsumenten ska vända sig till om några problem skulle uppstå.
Direktivet ställer även krav på öppenhet avseende individualiserad prissättning. Konsumenterna ska därför bli tydligt informerade när det pris som presenteras baseras på identifiering på grundval av automatiserat beslutsfattande. Det ställs också krav på att marknadsplatser och webbplatser för prisjämförelse ska redovisa för konsumenterna om de viktigaste kriterierna som svar på sökfrågor är baserade på, inklusive om sökresultaten är baserade på betalningar som mottagits från handlare. Direktivet inför även en 14-dagars ångerrätt avseende digitala tjänster även om de är gratis eftersom de personuppgifter som konsumenten måste lämna ifrån sig innebär ett stort värde för plattformen.
För priskampanjer införs ett krav på att avsändaren måste ange det tidigare pris som tillämpats av näringsidkaren under en bestämd tid innan tillämpningen av prisminskningen. Det tidigare priset betyder det lägsta pris som tillämpas av näringsidkaren under en tidsperiod som inte är kortare än 30 dagar före tillämpningen av prisminskningen.
Även bestämmelser om vilseledande marknadsföring av produkter med kvalitetsskillnader förtydligas. Här ändras direktiv 2005/29/EG i fråga om en affärsmetod som innebär att en produkt saluförs som identisk med en produkt som saluförs i andra medlemsstater, medan produkterna i själva verket har betydande skillnader i sammansättning eller egenskaper. Detta om affärsmetoden medför eller kan antas medföra att genomsnittskonsumenten fattar ett köpbeslut som denne normalt sett inte skulle ha fattat. Det klargörs även att affärsmetoden utgör en vilseledande affärsmetod som de behöriga myndigheterna bör bedöma och hantera från fall till fall enligt bestämmelserna i direktivet.
Direktivet om bättre tillämpning och modernisering av EU:s konsumentskyddsregler är ett av de två direktiv som utgör lagstiftningspaketet ”New deal for Consumers”. Det andra direktivet om representativa åtgärder för att skydda konsumenternas kollektiva intressen syftar till att ge vissa kvalificerade enheter (till exempel konsumentorganisationer) möjlighet att inleda representativa åtgärder för att få förelägganden och kollektiva rättigheter (så som ersättning, ersättning eller reparation) för en grupp av konsumenter.
KOMMITTÉDIREKTIVET
Vid genomläsning av kommittédirektivet 2020:13 om ett moderniserat konsumentskydd framgår att utredaren ska redovisa uppdraget senast den 13 augusti 2021. Utredaren ska analysera hur svensk rätt förhåller sig till direktivet samt förklara och tydliggöra bestämmelserna och begreppen i direktivet, samtidigt som den EU-gemensamma uppfattningen om direktivets innebörd beaktas. Utredaren ska även bedöma om det utrymme som lämnas till medlemsstaterna, vad gäller att utforma regelverket på ett sätt som innebär ett mer långtgående konsumentskydd eller att välja olika alternativa regleringar, bör utnyttjas och i sådant fall på vilket sätt samt föreslå nödvändiga författningsändringar och andra åtgärder. Därutöver ska utredaren redovisa vilka för- och nackdelar som finns med de olika alternativen för att genomföra direktivet.
Det nämns visserligen i kommittédirektivet att medlemsstaterna ska införa sanktionsavgifter vid allvarliga överträdelser av regler om oskäliga villkor i konsumentavtal, otillbörliga affärsmetoder och konsumenträttigheter samt att det lägsta takbeloppet på sådana sanktionsavgifter är fyra procent av det felande företagets omsättning på den relevanta marknaden. Samtidigt uttalas att utredaren särskilt ska se över konsumentskyddet vid telefonförsäljning, att utredaren ska bedöma hur direktivets regler ska genomföras i svensk rätt och då så långt som möjligt och lämpligt ansluta till den systematik och terminologi som används i svensk rätt. Det påpekas också att ett EU-direktiv är bindande för medlemsstaterna när det gäller det resultat som ska uppnås, men att staterna får bestämma de närmare formerna för hur detta ska ske och att Sverige alltså har ett visst utrymme att anpassa reglerna till svensk rätt vid genomförandet av direktivet.
ANALYS
Konsumentskyddsdirektivet gör klart att EU på allvar avser att ta tag i de konsumentskyddsproblem som framförallt växt fram med den digitala utvecklingen online genom att införa kraftfulla, effektiva och avskräckande sanktioner. Som framgår av direktivet är sådana problem till exempel oklara avsändare eller avtalsparter och vilseledande eller utebliven information om grundläggande konsumenträttigheter. Andra problemområden är att det inte alltid går att lita på den information som lämnas och på vilka grunder den presenterats. De ständigt förekommande priskampanjerna online är ytterligare ett sådant exempel. Direktivet bör därför åstadkomma en avsevärd förändring på marknaden i dessa avseenden. För det krävs dock naturligtvis att de avskräckande sanktionerna som EU vill åstadkomma också återspeglas i den svenska lagstiftningen för att det ska få avsedd effekt. Det återstår därför att se vad utredaren kommer fram till och hur direktivet slutligt implementeras.
Medlemsstaterna ska senast den 28 november 2021 anta och offentliggöra de bestämmelser som är nödvändiga för att följa konsumentskyddsdirektivet samt tillämpa bestämmelserna från och med den 28 maj 2022.
Av Daniel Tornberg, advokat/CEO/Partner, Advokatfirman MarLaw.
Ursprungligen publicerad i JP Marknads- och immaterialnet.
Publicerad 16 okt 2020
