Mordet med kökskniven: 16 års fängelse är det nya normala straffet för mord

Straffet för mord är en politiskt het fråga som i mer än tio års tid har bollats mellan lagstiftaren och Högsta domstolen, vilket kulminerade i en ny ordalydelse av mordbestämmelsen som gäller från och med den 1 januari 2020. I det rykande färska avgörandet ”Mordet med kökskniven” tar Högsta domstolen för första gången ställning till hur 2020 års mordbestämmelse ska förstås: Vad är numera normalstraffet för mord? I korthet besvarar Högsta domstolen den frågan med: 16 års fängelse. Men trots att Högsta domstolen klargör vad som gäller, menar JP Infonets expert Dennis Martinsson att dragkampen mellan lagstiftaren och Högsta domstolen om straffet för mord långt ifrån är över i och med detta avgörande.

BAKGRUNDEN TILL MÅLET OCH KÄRNFRÅGAN I HÖGSTA DOMSTOLEN

Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade (X) begått mord enligt 3 kap. 1 § brottsbalken (BrB) genom att skära brottsoffret med en kökskniv över halsen, vilket resulterade i att brottsoffret avled. I samtliga instanser var det ostridigt att X hade begått den aktuella gärningen, men med hänsyn till att det fanns såväl försvårande som förmildrande omständigheter, gjorde tingsrätten och hovrätten olika bedömningar när det gällde straffet för mord.

I tingsrätten dömdes X till livstids fängelse (Västmanlands tingsrätt, 2020-06-12, mål nr B 1083-20), medan hovrätten dömde ut ett tidsbestämt straff om 18 års fängelse (Svea hovrätt, 2020-08-26, mål nr B 7715-20). Med hänsyn till underrätternas skilda bedömningar, hade Högsta domstolen därför att ta ställning till om X skulle dömas till ett tidsbestämt fängelsestraff eller till livstid. För att kunna besvara denna fråga, behövde Högsta domstolen – för första gången – ge vägledning om hur 2020 års ordalydelse ska förstås generellt: Vad är numera normalstraffet för mord?

EN DECENNIELÅNG DRAGKAMP MELLAN LAGSTIFTAREN OCH HÖGSTA DOMSTOLEN

Inledning: en tidslinje över lagstiftning och Högsta domstolens avgöranden

För att förstå det senaste avgörandet från Högsta domstolen om straffet för mord, är det nödvändigt att göra en tillbakablick över händelseutvecklingen i den här frågan. Inledningsvis riktar jag här upp en tidslinje, som i nästa avsnitt följs upp med detaljer kring de punkter som noteras i tidslinjen.

Om man ska göra en tidslinje över viktiga hållpunkter rörande straffet för mord, ser den ut på följande vis:

1965 –> NJA 2007 s. 194 –> lagändring 2009 –> NJA 2013 s. 376 –> lagändring 2014 –> NJA 2016 s. 3 –> lagändring 2020 –> ”Mordet med kökskniven”

Vad var tanken med straffet för mord i samband med brottsbalkens ikraftträdande?

När brottsbalken trädde i kraft år 1965 var straffskalan för mord utformad så att brottet kunde straffas med tio års fängelse eller livstid. Straffrättskommittén uttalade att livstid bör vara det straff som i regel aktualiseras för mord (SOU 1953:14, s. 123). Kommittén föreslog därför att livstid borde anges före det tidsbestämda fängelsestraffet i bestämmelsen om mord. Detta förslag fick inte gehör i den efterföljande propositionen. Där uttalades bland annat att uppsåtligt dödande normalt skulle rubriceras som mord – och inte som Straffrättskommittén föreslog att mord skulle komma ifråga om brottet vid en samlad bedömning framstod som grovt – och att det tidsbestämda straffet skulle anges före livstid (prop. 1962:10, 3 kap, s. 75). Om något ska sägas i korthet om vad Högsta domstolen med denna straffskala uttalade, kan sägas att domstolen har betonat att påföljden vid mord får utdömas mot bakgrund av en samlad bedömning i det enskilda fallet (NJA 1999 s. 531) och att domstolarna borde ha något större frihet vid valet av påföljd än vad som framgår av Straffrättskommitténs uttalande (NJA 1985 s. 510).

En drygt tioårig tillbakablick på mordbestämmelsen – hur kom vi till dagens rättsläge?

På det stora hela framstår det så att det under en ganska lång period inte hände något uppseendeväckande i frågan om straffet för mord. Nästa intressanta hållpunkt inträffar egentligen först på 2000-talet, då Högsta domstolen i NJA 2007 s. 194 uttalade att livstidsstraffet ska ”förbehållas de allvarligaste fallen” av mord. Förklaringen till domstolens uttalande var framför allt att den noterade att antalet livstidsdomar hade ökat sedan början av 1990-talet, samtidigt som omvandlingen av livstidsstraffet generellt hade ökat förhållandevis påtagligt.

Drygt ett halvår efter att 2007 års dom meddelades, fick Straffnivåutredningen ett tilläggsdirektiv bestående i att ”se över straffskalan för mord i syfte att skapa utrymme för en mer nyanserad straffmätning och därigenom också en höjd straffnivå för detta brott” (dir. 2007:137). Detta resulterade i att mordbestämmelsen fick en ny ordalydelse, där det tidsbestämda straffet nu kunde bestämmas inom skalan 10–18 år (SFS 2009:396). Av propositionen framgår att syftet med förändringen var just att skapa en nyanserad bedömning av straffmätningen och att det skulle ske en straffskärpning för de fall där livstid inte döms ut (prop. 2008/09:118, s. 42).

Det förändrade rättsläget, krävde vägledning från Högsta domstolen om hur domstolarna skulle hantera den nya straffskalan. I NJA 2013 s. 376 uttalade Högsta domstolen att utgångspunkten efter 2009 års lagändring är att mord i regel ska resultera i ett tidsbestämt fängelsestraff om 14 år. Lite förenklat kan sägas att Högsta domstolen också gav viss vägledning för när det finns skäl att döma ut ett längre respektive kortare tidsbestämt fängelsestraff än 14 år. Avseende livstidsstraffet uttalade domstolen att det ska användas i de undantagsfall då ett fängelsestraff om 18 år inte är tillräckligt eller om omständigheterna är synnerligen försvårande.

Högsta domstolens avgörande från 2013 är (nog) en förklaring till varför regeringen förhållandevis kort inpå avgörandet utredde frågan om straffet för mord – den här gången genom en departementspromemoria (se Ds 2013:55). I departementspromemorian uttalas att livstids fängelse ska användas i större utsträckning än tidigare och livstid ska vara normalstraffet på så vis att det ska dömas ut i en majoritet av mordfallen (Ds 2013:55, s. 1, 76, 99). Denna uppfattning framgår också tydligt i den efterföljande propositionen (prop. 2013/14:194, till exempel på s. 14–18, 28). Den lagtekniska lösningen för att utforma mordbestämmelsen så att den återspeglade denna förändring var att formulera ordalydelsen så att den som begått mord ska dömas till ”lägst tio och högst arton år, eller, om omständigheterna är försvårande, på livstid” (SFS 2014:274).

Med hänsyn till att lagstiftaren i förarbetena – och genom lagändringen – markerat att en skärpning skulle ske vad gäller straffet för mord, behövde Högsta domstolen ge vägledning i frågan om vilka utgångspunkter som ska gälla vid tillämpningen av 2014 års mordbestämmelse. I NJA 2016 s. 3 drog Högsta domstolen slutsatsen att 2014 års mordbestämmelse inte mötte legalitetsprincipens krav på en tillräckligt klar och tydlig lagtext. Ytterst förenklat kan man säga att domstolen menade att den ambition som uttalades i propositionen – att livstid ska vara ett slags normalstraff vid mord – inte återspeglades i den språkliga utformningen av 2014 års mordbestämmelse. Högsta domstolen menade att en rent språklig läsning av bestämmelsen snarare gav intrycket att lagtexten signalerade att det nu krävdes mer för att döma ut livstid. Därför konstaterade domstolen att 2014 års lagändring inte förändrat rättsläget och att domstolens uttalanden i NJA 2013 s. 376 alltjämt gäller och är vägledande.

Regeringen initierade på nytt en departementspromemoria, där utformningen av straffbestämmelsen om mord skulle utredas (Ju 2016:I). I denna promemoria framhålls att livstid ska dömas ut i fler fall än tidigare och att livstids fängelse ska betraktas som normalstraffet för mord (Ds 2017:38, till exempel på s. 7, 72–73, 93–95). Där framhålls särskilt att livstidsstraffet framöver är tänkt att dömas ut i de fall som enligt dåvarande rättsläge resulterade i mer än 14 års fängelse (Ds 2017:38, s. 7). Angående det tidsbestämda straffet, uttalades att utgångspunkten bör vara 16 års fängelse (Ds 2017:38, s. 95). I den efterföljande propositionen uttalades att syftet med lagändringen är att livstid ska dömas ut i betydligt större utsträckning än tidigare samt att de fall som tidigare skulle ha motsvarat ett fängelsestraff i spannet 15–18 år, nu ska resultera i livstid (prop. 2018/19:138, till exempel på s. 1, 16, 20). För att markera i lagtexten när livstid bör komma ifråga, har 2020 års mordbestämmelse utformats så att den anger vissa omständigheter som utgör skäl för domstolen att döma ut livstid.

Var blev det så att säga ”fel” i tidslinjen?

Innan jag går närmare in på avgörandet i ”Mordet med kökskniven”, finns det anledning att reflektera något över hur frågan om straffet för mord har behandlats under de senaste drygt tio åren. Mest intressant är kanske att fundera över var någonstans i den ovan skisserade tidslinjen som det så att säga blev ”fel”. Det går säkert att identifiera flera tillfällen på tidslinjen som går att diskutera närmare. Men för egen del ser jag det som ganska rimligt att betrakta den felande länken i tidslinjen som 2014 års lagändring. Nedan förklarar jag varför det är en rimlig hållning.

Först ska sägas att jag här inte direkt tänker på att den språkliga ordalydelsen av 2014 års mordbestämmelse fick en utformning som gjorde att den kunde förstås som en begränsning av när livstid kunde dömas ut. Denna tankegång utvecklas tydligt i NJA 2016 s. 3 och i Lagrådets yttrande (prop. 2013/14:194, s. 34, bilaga 4). Samma uppfattning har också uttryckts i artiklar, se framför allt Asp, Petter, Straffet för mord – en text om rollfördelning, styrning, legalitet och kvalitet, Juridisk Publikation, 2016, nr. 1, s. 147–170 och Sunnqvist, Martin, Mord, prejudikattolkning och lagtolkning, Svensk juristtidning, 2016, häfte 7, s. 541–553.

Det som motiverar att problematisera 2014 års lagändring beror i första hand på att den kan sägas vara en reaktion på NJA 2013 s. 376. Här kan exempelvis ifrågasättas varför lagstiftaren gick förhållandevis långt i att – utifrån lagstiftarens perspektiv – försöka ”rätta till” den vägledning som Högsta domstolen gav genom 2013 års avgörande. Det avgörandet kan, menar jag, till stor del förklaras så att Högsta domstolen tog fasta på vad som uttalades i samband med 2009 års lagändring, det vill säga att möjliggöra en nyanserad bedömning av straffmätningen och en skärpning av tillämpningen av det tidsbestämda straffet.

Konsekvensen av 2013 års avgörande blev till stora delar just detta – i praktiken uttalades riktlinjer för hur en nyanserad bedömning skulle kunna göras och utgångspunkten om 14 års fängelse som det normala straffet för mord innebar (i jämförelse med tidigare) en skärpning. Därför går det mycket väl att hävda att Högsta domstolen gjorde precis som lagstiftaren ville åstadkomma. Av den anledningen framstår det inte fullt ut övertygande att genomföra en lagändring på grundval av en vägledande dom som gick i linje med förarbetena till 2009 års lagändring.

HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE

Kort översikt av domens innehåll

Efter denna översiktliga – men nödvändiga – exposé av hur straffet för mord har bollats mellan lagstiftaren och Högsta domstolen de senaste tio åren, har det blivit dags att återvända till avgörandet ”Mordet med kökskniven” och hur domstolen resonerade om 2020 års mordbestämmelse. Det ska sägas att Högsta domstolen går igenom de bestämmelser som aktualiseras i fallet (punkterna 4–8), ger en bakgrund till viss lagstiftningshistorik och viktigare avgöranden gällande straffet för mord (punkterna 9–13) och behandlar olika aspekter rörande 2020 års lagändring (punkterna 14–36). Det följande avsnittet fokuserar enbart på det sistnämnda och koncentrerar sig till just 2020 års lagändring.

Hur ska 2020 års ordalydelse av mordbestämmelsen förstås?

En förändring med 2020 års mordbestämmelse är att den – till skillnad från tidigare – anger vissa omständigheter som domstolen särskilt ska beakta som skäl för att döma ut livstid. Högsta domstolen noterade att dessa omständigheter dels är ett slags kodifiering av tidigare praxis, dels är en vidareutveckling av de försvårande omständigheter som anges i 29 kap. 2 § BrB. Angående omständigheterna i 3 kap. 1 § BrB, uttalade domstolen att de kan föreligga i olika grad och för att omständigheterna ska kunna leda till livstids fängelse, ska de vara sådana att de framstår som allvarligare än vad omständigheterna vid mord alltid är. Därför påpekade domstolen att en helhetsbedömning alltid behöver göras och att det inte är tillräckligt att en omständighet som anges i mordbestämmelsen föreligger för att livstid ska dömas ut (punkt 17).

Mot bakgrund av detta, konstaterade Högsta domstolen att 2020 års lagändring innebär att livstid ska dömas ut när omständigheterna framstår som försvårande, vilket betyder att utgångspunkten för straffet för mord är ett tidsbestämt straff. Högsta domstolen betonade att lagändringen innebär att omständigheterna ”inte måste i lika hög grad som tidigare tala i skärpande riktning för att de ska motivera ett livstidsstraff” (punkt 18). Därefter påpekade domstolen i generella ordalag att det i varje enskilt fall måste göras en avvägning om livstid ska dömas ut eller inte, och att domstolen alltid – och oavsett om det föreligger förmildrande omständigheter – behöver överväga om ett livstidsstraff framstår som befogat (punkt 19).

Domstolen berörde även de omständigheter som enligt lagtexten och förarbetena ska beaktas som skäl för att döma ut livstids fängelse. I denna del framhöll domstolen att flera av de exempel som anges kan förekomma i större eller mindre utsträckning och att vissa exempel har en sådan karaktär att de kan ges större eller mindre betydelse i det enskilda fallet. Generellt framhöll domstolen att det ytterst handlar om att göra en samlad bedömning av i vilken grad som olika omständigheter aktualiserats. Mordbestämmelsen kan därför inte tolkas så att varje omständighet som anges i förarbetena i sig är ett tillräckligt skäl för att livstids fängelse ska aktualiseras (punk 22). Därefter behandlas några omständigheter mer detaljerat (punkterna 23–28).

Slutligen uttalade Högsta domstolen att 2020 års lagändring ska förstås så att omständigheterna numera inte måste vara i lika hög grad försvårande som tidigare för att motivera ett livstidsstraff, vilket i sin tur innebär att livstidsstraffet kommer att dömas ut i fler fall än tidigare. De fall som tillkommer är sådana som tidigare hade resulterat i ett tidsbestämt fängelsestraff i den övre delen av straffskalan. Vidare underströk domstolen att det fortsättningsvis måste vara möjligt att göra nyanserade bedömningar på så vis att även om det föreligger försvårande omständigheter, betyder det inte alltid att straffet ska bli livstid (punkt 35). Därför konstaterade Högsta domstolen att utgångspunkten för straffvärdet vid mord, efter 2020 års lagändring, är fängelse i 16 år (punkt 36).

Bedömningen av det aktuella fallet

I det aktuella fallet kan sägas att det fanns både försvårande och förmildrande omständigheter. Bland de förstnämnda hörde exempelvis att brottsoffret hade dödsångest och svåra smärtor samt att förloppet innebar ett svårt lidande (punkt 43). Till de förmildrande omständigheterna hörde att gärningen skedde som en impulshandling utan några egentliga motiv och att X visade ånger efter händelsen (punkt 44). Vidare konstaterades att gärningen begicks med likgiltighetsuppsåt. Vid en samlad bedömning kom Högsta domstolen fram till att gärningen inte framstod som så kvalificerat allvarlig att livstid skulle dömas ut (punkt 49). Därför dömdes X till ett tidsbestämt fängelsestraff om 18 år (punkt 50).

REFLEKTIONER

Är avgörandet förenligt med syftet med 2020 års mordbestämmelse?

Det korta svaret på den frågan är: ja. Anledningen till det beror förstås på att det i prop. 2018/19:138 framhålls att syftet med lagändringen är att betydligt fler fall av mord än tidigare ska resultera i livstids fängelse. I ”Mordet med kökskniven” bekräftar Högsta domstolen att livstidsstraffet kommer att användas i högre utsträckning än tidigare. I så måtto får man nog säga att lagstiftarens tanke med lagändringen har fått avsedd effekt.

Givetvis går det att fundera över Högsta domstolens slutsats att utgångspunkten för straffvärdet vid mord ska vara ett tidsbestämt straff om 16 år – är det förenligt med lagändringen? Även i denna del blir svaret jakande. Det beror framför allt på att propositionen visserligen betonar att betydligt fler fall av mord ska resultera i livstid, men samtidigt framhålls bland annat att domstolarna alltjämt ska göra ett slags helhetsbedömning och då exempelvis beakta om det föreligger förmildrande omständigheter. I propositionen uttalas följande:

”Att det ska göras en samlad bedömning innebär att straffmätningen kan resultera i ett tidsbestämt straff, trots att det finns omständigheter som talar för ett livstidsstraff … Om det saknas omständigheter som talar för livstids fängelse, ska ett tidsbestämt straff dömas ut, oavsett om det föreligger några förmildrande omständigheter eller inte.” (prop. 2018/19:138, s. 34)

Om jag förstår både uttalandet i propositionen och resonemanget i ”Mordet med kökskniven” korrekt, så harmoniserar Högsta domstolens domskäl också med vad som uttalas i propositionen.

Kort reflektion kring omständigheterna i mordbestämmelsen

Ett intressant påpekande som Högsta domstolen gör är att den, som sagt, framhåller att de omständigheter som främst nämns i 3 kap. 1 § brottsbalken (men också i förarbetena) sedan den 1 januari 2020 ”inte måste vara i lika hög grad försvårande som enligt hittillsvarande rättspraxis för att motivera ett livstidsstraff (punkt 35, se också punkt 18). Det bör inflikas att detta är förenligt med lagstiftarens intensioner med den nya mordbestämmelsen (prop. 2018/19:138, s. 16).

Ett sätt att förklara denna skrivning är att göra en liknelse med glas. Liknelsen är förstås (!) bildlig – inte bokstavlig. Om man tänker sig att de olika omständigheterna som särskilt ska beaktas för att döma ut livstids fängelse och att de olika omständigheterna kan symboliseras med olika glas, kan man tänka på följande vis. I ett enskilt fall kan man då tänka sig att domstolen behöver ”fylla på” glaset med mer eller mindre vätska – beroende på i vilken grad som de är närvarande i det aktuella fallet.

Väldigt förenklat kan man då med denna glasliknelse säga att det tidigare krävdes att domstolen fyllde åtminstone ett glas ända upp till kanten. Om bara ett glas fylldes ända upp till kanten var det nog i sig inte tillräckligt för att döma ut livstids fängelse. Det krävdes då helt enkelt att åtminstone ytterligare ett – men helst flera – glas nästan fylldes ända upp till kanten för att domstolen skulle anse att det fanns tillräckliga skäl att döma någon till livstids fängelse. Men med 2020 års mordbestämmelse kan man säga att andra utgångspunkter nu gäller. Numera behöver domstolen inte fylla ett glas ända upp till kanten för att livstid ska komma ifråga – bildligt kan man kanske säga att det numera räcker om (åtminstone) ett glas fylls till ¾ med vätska för att livstid ska övervägas. Därutöver behöver det finnas tillräckligt mycket vätska i något ytterligare glas – men nu skulle det förmodligen kunna räcka med att något övrigt glas fylls till lite drygt hälften för att domstolen också ska kunna döma ut livstid.

Om man ser Högsta domstolens avgörande – och med propositionen i beaktande – utifrån denna liknelse med glas, synliggörs att 2020 års lagändring innebär en förhållandevis påfallande förändring jämfört med tidigare rättspraxis.

Är dragkampen mellan lagstiftaren och Högsta domstolen över nu?

Efter att ha läst avgörandet och med den decennielånga dragkampen mellan lagstiftaren och Högsta domstolen i bakhuvudet, inställer sig till sist frågan: Innebär avgörandet att denna dragkamp nu är över? Svar: nej! Skälet till det är framför allt två. För det första finns det – redan innan det aktuella avgörandet från Högsta domstolen – en majoritet bland riksdagspartierna som har uttryckt en vilja att gå längre än 2020 års lagändring (se 2020/21:JuU31). Det kan inflikas att Lagrådet yttrade sig om riksdagsmajoritetens förslag och avvisade förslaget på att ändra mordbestämmelsen (Lagrådets yttrande ”Omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse för mord” den 25 augusti 2020).

För det andra finns det från ett rättspolitiskt perspektiv en öppning från de riksdagspartier som vill gå längre än 2020 års lagändring. Här kan kort inflikas att i den rättspolitiska debatten talas ibland om ”normalstraffet” för mord. De partier som vill gå längre än 2020 års lagändring kan nämligen peka på att Högsta domstolens avgörande  inte harmonierar med lagstiftningens ambition, där syftet var att se till att livstid blir normalstraffet. Det är just betydelsen av begreppet ”normalstraff” som det framöver kan tänkas bli politisk strid om. Men här ska påminnas om att det i prop. 2018/19:138 över huvud taget inte talas i termer av ”normalstraff” – i stället uttrycks det så att lagändringen syftar till att – betydligt – öka antalet utdömda livstidsstraff. Det är nödvändigtvis inte samma sak som att livstidsstraff ska utgöra ett ”normalstraff”. Således har de partier som vill gå längre än 2020 års mordbestämmelse egentligen inte särskilt mycket att hämta (till stöd för sin ståndpunkt) i förarbetsuttalandena till lagändringen.

Kort sagt: det är rimligt att förvänta sig att det aktuella avgörandet kan komma att ge upphov till ytterligare rättspolitiska diskussioner och det skulle inte vara särskilt förvånande om det inom en snar framtid dyker upp skarpa förslag om att återigen se över utformningen av mordbestämmelsen. Sista ordet är alltså inte sagt i frågan om straffet för mord.

SLUTSATSER

I ”Mordet med kökskniven” konstaterar Högsta domstolen att straffvärdet för mord som utgångspunkt är ett tidsbestämt straff om 16 års fängelse och att 2020 års ordalydelse av mordbestämmelsen innebär att fler morddömda kommer att kunna dömas till livstid. Därför är det rimligt att dra slutsatsen att den senaste ändringen av mordbestämmelsen har fått den effekt som lagstiftaren eftersträvade – i vart fall i den betydelsen att Högsta domstolen bekräftar det som var tanken med 2020 års lagändring. Men som utvecklats ovan, markerar det här avgörandet nog inte slutet på den drygt decennielånga dragkampen mellan lagstiftaren och Högsta domstolen om straffet för mord. Framtidsspaningen är att den lär fortsätta ett tag till.

Publicerad 24 mar 2021