Nytt prejudikat från HD fastslår att edition kan beviljas i elektronisk form

Högsta domstolen fastslår i ett nytt avgörande ”SIE4-filerna” (beslut den 2 april 2020 i Ö 2232-19) att edition – om domstolen så förordnar – kan behöva fullgöras genom att den skriftliga bevisningen lämnas ut i elektronisk form (i motsats till att den lämnas ut som utskrifter). 

BAKGRUND OM TVISTEN I ”SIE4-FILERNA”

Ett bolag yrkade i tingsrätten att en stiftelse skulle betala drygt 40 miljoner kronor i ersättning. Bolaget gjorde som grund gällande att det hade orsakats en förlust på grund av att stiftelsen hade sagt upp ett hyresavtal utan sakliga skäl. Stiftelsen bestred käromålet och gjorde gällande att uppsägningen var lagenlig.

Bolagets förlust kunde alltså bli en central fråga i målet. I linje med det yrkade stiftelsen under handläggningen av målet att tingsrätten skulle förpliktiga bolaget att tillhandahålla sin bokföring de senaste sex räkenskapsåren (ett yrkande om edition enligt 38 kap. 2 § rättegångsbalken (RB)). Det som gör målet intressant är att yrkandet var formulerat på så sätt att det omfattade endast digital information i form av så kallade SIE4-filer och inte sedvanliga pappershandlingar.

Bolaget bestred editionsyrkandet och anförde bland annat att de digitala SIE4-filerna inte var att anse som "skriftliga handlingar". Att edition endast kan avse skriftliga handlingar följer direkt av 38 kap. 2 § RB.

För den vetgirige kan upplysas att SIE (Standard Import och Export) är ett antal standarder i Sverige för överföring av ekonomiska redovisningsdata mellan datorsystem, varav SIE4 är en.

UNDERRÄTTERNAS AVGÖRANDEN

Tingsrätten biföll editionsyrkandet och konstaterade att filerna, med hänvisning till "Loggfilerna"(se NJA 1998 s. 829), var att anse som skriftlig handling. Hovrätten delade tingsrättens bedömning och fastställde beslutet. Ingen av underrätterna berörde dock uttryckligen det som skulle stå i Högsta domstolens fokus, nämligen om elektroniskt lagrad information kan bli föremål för edition i elektronisk form. Men låt oss, innan vi går in på Högsta domstolens prövning, fördjupa oss i vad som är ett skriftligt bevis samt något mer detaljerat bekanta oss med beslag och edition. (Målet i Högsta domstolen var i och för sig ett tvistemål och hade därför mycket lite med beslag att göra, men reglerna om beslag och edition tjänar delvis samma syfte, varför en parallell blick på båda systemen kan vara av visst intresse).

SKRIFTLIGA BEVIS

Låt oss börja med att definiera ett skriftligt bevis, eftersom endast sådana kan bli föremål för edition.

Skriftliga bevis regleras i 38 kap. RB. Ett skriftligt bevis är ett bevis där just själva innehållet i handlingen – uttryckt i till exempel bokstäver eller siffror – är det som åberopas, det vill säga det intellektuella innehållet (Ekelöf, Per Olof m.fl., Rättegång IV, upplaga 7, 2009, s. 256). Om till exempel ett skuldebrev åberopas för att styrka storleken av en skuld så är det just det skriftliga innehållet som åberopas (nämligen det avgivna beloppet i siffror eller bokstäver). Skuldebrevet är i en sådan situation ett skriftligt bevis. Om exakt samma skuldebrev åberopas för att påvisa den påstådda gäldenärens blod på handlingen (kanske för att bevisa ett påstående om att skuldebrevet tillkommit under tvång efter en misshandel) så är det inte skuldebrevets intellektuella innehåll som åberopas. Handlingen är därmed inget skriftligt bevis i den situationen. Däremot kan en sådan handling bli föremål för syn enligt bestämmelserna i 39 kap. RB. Det kan i detta sammanhang konstateras att skillnaden mellan bevis som regleras av 38 respektive 39 kap. RB är tämligen enkel att se när det är fråga om fysiska handlingar. Åtskillnaden behöver dock upprätthållas även i den elektroniska miljön (p. 15 i ”SIE4-filerna”).

BESLAG OCH EDITION

Skriftliga handlingar kan ha betydelse i både brottmål och tvistemål. I brottmålen kan förundersökningsledaren komma åt informationen i en skriftlig handling genom beslag. I tvistemålen kan en part komma åt samma information genom edition. Så länge det är fråga om fysiska handlingar – helt enkelt bläck på ett papper – bjuder inte rättegångsbalken på några större tillämpningsproblem (ur den nu aktuella aspekten!). Rättegångsbalkens fäder hade inte heller någon anledning att överväga tillämpning av reglerna för några andra informationsbärare än papper och liknande. Digitaliseringens intåg har dock tvingat rättsväsendet att tillämpa de ålderdomliga reglerna även i en elektronisk miljö.

När det gäller beslag har rättstillämpningen anpassat sig till digitaliseringen på så sätt att om en förundersökningsledare vill komma åt ett elektroniskt lagrat dokument så tas informationsbäraren, på vilken filen av intresse lagras, i beslag. Det kan till exempel vara fråga om en mobiltelefon, en dator eller ett usb-minne. Rätten att undersöka ett beslagtaget föremål innefattar även en rätt att gå igenom informationsbärarens innehåll (SOU 2017:100 s. 173). Inom ramen för den rätt som finns att undersöka det beslagtagna föremålet, töms den elektroniska informationsbäraren på den information som förundersökningsledaren vill ha och på så sätt kommer man åt även ett elektroniskt lagrat dokument. Det är däremot inte möjligt att fatta beslut om beslag av en viss elektronisk fil, till exempel ”cannabisförsäljning.docx”, i stället måste alltså hela datorn, eller på vilket medium nu filen finns lagrad, tas i beslag. Detta till trots är det i vart fall möjligt för de brottsbekämpande myndigheterna att komma åt filen, även om de måste gå vägen över ett beslag av informationsbäraren. I sammanhanget ska nämnas att reglerna om beslag är föremål för ett omfattande reformarbete. Betänkandet Beslag och husrannsakan – ett regelverk för dagens behov (SOU 2017:100) bereds för närvarande i Regeringskansliet (Justitiedepartementet). Tankarna i det reformarbetet är bland annat att anpassa beslagsreglerna till dagens elektroniska verklighet.

Beslag är emellertid ett verktyg som endast har sin tillämpning inom straffprocessen, varför det saknas möjligheter till beslag i ett renodlat tvistemål. För att en part i ett tvistemål ska få tillgång till skriftliga bevis finns i stället bestämmelser om edition. Edition innebär att den som innehar en skriftlig handling som kan antas ha betydelse som bevis är skyldig att förete den (38 kap. 2 § RB). Att någon ”innehar” en handling innebär att personen på ett fysiskt eller jämförbart sätt har tillgång till den. Om någon på ett jämförbart sätt har tillgång till elektroniska handlingar eller uppgifter anses det som ett innehav i bestämmelsens mening. Det spelar – för bedömningen av innehavet – ingen roll vem som äger handlingen eller om handlingens innehåll är av konfidentiell eller privat natur. ("Mötesanteckningarna" HD:s beslut den 10 juli 2020 i mål Ö 4643-19 p. 10 och 12). Som ovan konstaterats bjuder inte editionsinstitutet på några större tillämpningsproblem så länge det är fråga om en helt vanlig fysisk handling. Bekymret i dag är att en inte obetydlig del av alla handlingar lagras elektroniskt. Det har dock i över 20 år varit klart att det inte hindrar edition, se "Loggfilerna" NJA 1998 s. 829. Vad som närmare bestämt klarlades i "Loggfilerna" var dock endast att utskrifter avseende elektroniska uppgifter kan göras föremål för edition. "Loggfilerna" innefattade inget ställningstagande i frågan om det också är möjligt att besluta ett editionsföreläggande som går ut på att information ska tillhandahållas i elektronisk form, till skillnad från utskrifter av informationen ("SIE4-filerna" p. 12). Skälet till att en part kan vilja ha ut filerna i elektronisk form kan vara att det underlättar sökning och bearbetning av materialet.

HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE

Trots att det har förflutit över 20 år sedan "Loggfilerna" har det alltså varit oklart om ett editionsyrkande avseende utfående av handlingarna i elektronisk form skulle kunna vinna bifall.

I "SIE4-filerna" konstaterar Högsta domstolen att den redan i "Loggfilerna" hade utgått ifrån att bestämmelserna om edition omfattar även elektroniskt lagrade handlingar och uppgifter. I det nu aktuella avgörandet går Högsta domstolen ett steg längre och slår fast att ett yrkande om edition som innebär ett krav på tillhandahållande i elektronisk form kan bifallas. De egentliga domskälen för detta ställningstagande är befriande korta. Domstolen konstaterar i princip endast att skriftliga handlingar i traditionell mening numera har ersatts av elektroniskt lagrade handlingar samt att det numera finns uppgifter som är lagrade i annan form än vad som i allmänhet uppfattas som en handling.

ETT PROBLEM MED BESLAG OCH EDITION AV ELEKTRONISKA HANDLINGAR

Som Högsta domstolen konstaterar kan material som lämnas ut vid edition av elektroniska handlingar innehålla skyddsvärd information vid sidan av det som är av intresse för editionssökanden. Sådana uppgifter kan till exempel vara metadata om vem som har upprättat eller ändrat ett dokument eller vem som har tagit del av det. I ett sådant fall ankommer det på domstolen att göra en avvägning mellan bevisningens relevans för editionssökanden och motpartens intresse av att uppgifterna inte kommer till någon utomståendes kännedom. Utfallet av en sådan prövning kan vara att editionen inte ska bifallas eller att det som efterfrågas ska tillhandahållas i pappersform (p. 16 "SIE4-filerna"). Det ligger också inom ramen för rättens prövning att – om editionen bifalls i elektronisk form – bedöma i vilken elektronisk form informationen ska lämnas, det vill säga på vilket medium och i vilket format. Högsta domstolen konstaterar i detta avseende att en utgångspunkt är att ett tillhandahållande ska göras i det format som innehavaren själv lagrar informationen i. Om det finns ett format som är vedertaget för lagring, användning eller överföring bör tillhandahållandet kunna göras även i det formatet, även om det skulle kräva visst merarbete av editionssvaranden (p. 17 "SIE4-filerna”).

Även vid ett beslag finns motsvarande problemställning, men ofta ännu mer betonat eftersom beslagsreglernas tillämpning i den elektroniska miljön gör att hela informationsbäraren tas i beslag. Beslaget kommer därför omfatta en hel del information som över huvud taget inte är av intresse i förundersökningen. Det finns dock även vid beslag ett skydd mot att alltför mycket perifer information kommer att omfattas av beslaget. Vid beslag ska det nämligen göras en proportionalitetsbedömning. En sådan bedömning innefattar att pröva om skälen för beslaget uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse, 27 kap. 1 § RB. En komponent i en sådan prövning är att bedöma om alltför mycket sidoinformation kommer att omfattas av beslaget. Utfallet av en sådan proportionalitetsbedömning kan leda till att beslaget inte tillåts.

AVSLUTANDE ORD

Det är således numera klarlagt att edition av elektroniska handlingar kan beviljas i elektronisk form (”SIE4-filerna”) och att editionsyrkandet ska riktas mot den som fysiskt eller på annat sätt har tillgång till handlingen (”Mötesanteckningarna”). Genom avgörandena har Högsta domstolen tagit ett nödvändigt steg för att modernisera ett åldrat regelverk. Utgången i de båda målen ter sig rimliga och det är svårt att tänka sig att någon kan resa några principiella invändningar mot avgörandena.

Av Mikael Kullberg, kanslichef på Statsrådsberedningens granskningskansli. 

Ursprungligen publicerad i JP Juridiskt bibliotek. 

Publicerad 21 sep 2020