Okej att enbart utländska leverantörer behövde lämna in myndighetsintyg

Migrationsverket inhämtade självt uppgifter om svenska leverantörer genom att använda befintliga register, men krävde att utländska leverantörer skulle lämna in intyg från behöriga myndigheter i det egna landet. Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) anser att det inte strider mot de allmänna principerna för offentlig upphandling. 

Bakgrund

Migrationsverket upphandlade under våren 2016 tillfälligt boende för asylsökande enligt lagen (2007:10919) om offentlig upphandling, LOU. I förfrågningsunderlaget angavs att Migrationsverket skulle kontrollera att leverantören hade betalat sociala avgifter och skatter och att leverantören var registrerad i aktiebolagsregister, handelsregister eller liknande register. Migrationsverket skulle kontrollera detta genom att inhämta uppgifter från Skatteverket. Av förfrågningsunderlaget framgick också att Migrationsverket skulle kontrollera om leverantören var registrerad för skulder för indrivning hos Kronofogdemyndigheten. För utländska leverantörer ställdes motsvarande krav, men de utländska leverantörerna skulle till sina anbud bifoga intyg från behöriga myndigheter i det egna landet.  

Ett bolag, som hade en norsk underleverantör, uteslöts från upphandlingen eftersom bolaget inte hade uppfyllt kraven på att bifoga intyg från utländsk myndighet. Bolaget menade att kraven i förfrågningsunderlaget på att utländska leverantörer skulle lämna in intyg stred mot likabehandlingsprincipen. 

Förvaltningsrätten ansåg att kraven stred mot principerna om likabehandling och icke-diskriminering. Kammarrätten bedömde att Migrationsverket haft fog för att i förfrågningsunderlaget bestämma att utländska leverantörer skulle bifoga intyg från det egna landet som visade att skatter och sociala avgifter var betalda. Däremot kom kammarrätten fram till att motsvarande krav avseende registrering i yrkes- eller handelsregister och om indrivningsbara skulder saknade stöd i lag och stred mot likabehandlingsprincipen. 

Högsta förvaltningsdomstolen 

HFD konstaterar att den kontroll som görs är densamma för alla leverantörer, men att metoderna för inhämtande av underlaget skiljer sig åt beroende på om uppgifterna finns i svenska register eller inte. 

Den upphandlande myndigheten kan enkelt och effektivt använda befintliga och allmänna register avseende svenska förhållanden. När det gäller inhämtande av underlag om utländska leverantörer avseende deras förhållanden i det egna landet kan det däremot, enligt HFD, inte förutsättas att upphandlande myndigheter har möjlighet att inhämta uppgifter eller ens kan antas känna till varifrån en viss uppgift kan inhämtas. För att kontrollen ska kunna genomföras är det därför nödvändigt att leverantörerna själva lämna uppgifterna.  

HFD framhåller att de skilda metoderna visserligen innebär att leverantörer behandlas olika men att det är sakligt motiverat. Utformningen av förfrågningsunderlaget strider därför inte mot de allmänna principerna i LOU.

Publicerad 23 apr 2018