Personlig integritet i förhållande till brottsbekämpning

Kan en myndighet beordra teleoperatörer att lämna ut personuppgifter om en innehavare av ett SIM-kort, som har aktiverats med en stulen mobiltelefon? Enligt EU-domstolen är det proportionaliteten mellan ingreppet i den enskildes grundläggande rättigheter och brottets karaktär som ska vara avgörande för om uppgifter ska lämnas ut.

I det så kallade Tele2-målet kom EU-domstolen bland annat fram till att utlämnande av personuppgifter gällande telekommunikation kräver en viss allvarlighet beträffande det aktuella brottet. Åtminstone har det tolkats så eftersom grov brottslighet var i fokus i det målet. I ett nyligen avgjort mål, C-207/16, har EU-domstolen klargjort vad som gäller.

Målet handlar om en man som blev rånad på sin plånbok och mobiltelefon. Polisen begärde att undersökningsdomaren skulle beordra ett antal teleoperatörer att lämna uppgifter om de telefonnummer som aktiverats med den stulna telefonen. Bland annat ville polisen ta del av personernas för- och efternamn och eventuellt även deras adress. Begäran avslogs då undersökningsdomaren ansåg att åtgärden inte var ändamålsenlig för att identifiera förövaren. Utlämnande fick endast göras i ärenden som rörde allvarliga brott.

Frågan hänsköts till EU-domstolen som konstaterar att utlämnande av sådan information utgör ett ingrepp i den enskildes grundläggande rättigheter. Den huvudsakliga frågan är dock om möjligheten att lämna ut information ska begränsas till ”allvarlig brottslighet”. EU-domstolen kommer fram till att det är proportionaliteten mellan ingreppet i den enskildes grundläggande rättigheter och brottets karaktär som ska vara avgörande för om uppgifterna ska lämnas ut.

I det aktuella målet var inte ingreppet så ”allvarligt” för den enskilde och inte heller brottet var av allvarlig karaktär. Därför stod ingreppet i proportion till utlämnandet.

Vill du läsa hela analysen, skriven av vår expert Didrik Värmon?

Läs då mer om informationstjänsten JP ITnet.

Publicerad 23 okt 2018