Sanktionsavgift för ”enpetare”

HD har i tre mål tagit ställning till sanktionsavgift för så kallade enpeterare, det vill säga enstaka köp- eller säljordrar på värdepapper som kan vilseleda marknaden om pris, efterfrågan och tillgång på värdepappren.

INLEDNING

HD har i tre domar, B 586-20B (mål I), 6660-19B (mål II) och 2458-20 (mål III) samtliga avkunnade den 11 november 2020, tagit ställning till sanktionsavgiftens storlek i fråga om så kallade enpetare (mer om begreppet enpetare strax nedan). Sanktionsavgift för enpetare är kanske den reaktion på objektiva beteenden som kan anses utgöra marknadsmanipulation som i första hand kan drabba småsparare, ett exempel är det kommunalråd som i pressen varnar för risken efter att ha drabbats av just en sådan sanktion (Aftonbladet den 25 februari 2020). Bortsett från att det är juridiskt intressant hur sanktionsavgiften ska bestämmas, finns det därför anledning att kommentera HD:s domar också ur ett mer allmänt aktiespararperspektiv.

ENPETERARE

Kursen i en aktie som inte blir föremål för omfattande handel kan lätt påverkas av enskilda köp- eller säljordrar. Sådan påverkan kan uppkomma när någon lägger en serie enskilda ordrar på små aktieposter. Namnet enpetare kommer av handel med endast en aktie som försöker peta upp, eller peta ner, aktiekursen, men i praktiken kan beteendet lika gärna omfatta små aktieposter.

Ett exempel på hur en enpetare kan användas för att påverka aktiekursen är att en aktiehandlare vid ett eller flera återkommande tillfällen köper en aktie eller en småpost av aktier. När köpen genomförs kan det vilseleda marknaden att efterfrågan i aktien stiger, vilket kan öka handeln och ge upphov till en högre aktiekurs. Marknaden får intrycket av en ökande efterfrågan på grund av högre värdering av aktien och den som genomför enpetaren kan öka värdet på sin egen position i aktien. Motsvarande förfarande kan få en aktiekurs att sjunka. Beteendet är manipulativt eftersom det ger marknaden intryck av en annan värdering än den vanliga handeln skulle signalera.

I många fall när småsparare genomför enpetare är nog inte syftet att manipulera aktiekursen, utan endast ett utslag av dålig kunskap hos aktiesparare om hur marknadsmanipulationsreglerna fungerar. Emellertid är redan de objektivt vidtagna handlingarna att lägga vilseledande småordrar – oavsett uppsåtet – tillräckligt för en administrativ sanktion från Finansinspektionen.

MÅLEN I HD

HD gav prövningstillstånd för tre mål beträffande sanktionsavgiftens storlek för så kallade enpetare. I övriga delar kvarstår alltså hovrättens respektive domar (Svea hovrätts domar 20 november 2019 i mål B 2131-19, dom 27 december 2019 i mål B 9539-18 och dom 3 april 2020 i mål B 10177-19).

De tre fallen har likartade omständigheter. I det första hade en aktieköpare lagt köpordrar om en eller ett fåtal aktier vid fyra tillfällen, i det andra hade en aktieköpare lagt köpordrar om en aktie vid tre tillfällen och i det tredje hade en aktieköpare lagt köpordrar vid 43 tillfällen, varav några alldeles efter börshandelns öppnande eller strax före dess avslutande, om en aktie. Hovrättens konstaterade att detta beteende kunde ha vilselett, eller hade vilselett, marknaden var inte föremål för HD:s prövning, eftersom prövningstillstånd endast lämnats beträffande sanktionsavgiftens storlek.

I det första målet förelade Finanssektionen aktiehandlaren en sanktionsavgift om 100 000 kronor; sanktionsavgiften fastställdes efter överklagande av tingsrätten, sattes ner till 70 000 kronor av hovrätten och fastställdes till 100 000 kronor av HD. I det andra målet förelade Finanssektionen aktiehandlaren en sanktionsavgift om 70 000 kronor; sanktionsavgiften fastställdes efter överklagande av tingsrätten, sattes ner till 50 000 kronor av hovrätten och fastställdes till 70 000 kronor av HD. I det tredje målet förelade Finanssektionen aktiehandlaren en sanktionsavgift om 140 000 kronor; sanktionsavgiften sattes efter överklagande ned till 120 000 kronor av tingsrätten, fastställdes till 140 000 kronor av hovrätten och sattes ånyo ned till 120 000 kronor av HD.

Den rättsliga regleringen av marknadsmanipulation som domstolarna tillämpat finns dels i marknadsmissbruksförordningen (förordning nr 596/2014, ”MAR”) och marknadsmissbruksdirektivet (direktiv nr 2014/57, ”MAD II”). De unionsrättsliga reglerna om sanktioner för marknadsmanipulation finns i direktivet, som implementerats i svensk rätt genom marknadsmissbrukslagen (”MmL”) och kompletteringslagen (”KompL”). Straffrättsliga sanktioner för de allvarligaste fallen av marknadsmissbruk finns i MmL, medan administrativa sanktioner för mindre allvarliga fall av marknadsmissbruk finns i KompL. Den mest ingripande administrativa sanktionen är ett sanktionsföreläggande, varom här är fråga, som Finansinspektionen kan besluta enligt 5 kap. 1–3 §§ KompL. Sanktionsavgift ska enligt 5 kap. 6 § KompL för en fysisk person fastställas till det ”[…] högsta av a) ett belopp som per den 2 juli 2014 i svenska kronor motsvarade 5 miljoner euro, eller b) tre gånger den vinst som den fysiska personen, eller någon annan, gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.”

OMSTÄNDIGHETER AV BETYDELSE FÖR SANKTIONSAVGIFTSBEDÖMNINGEN

Sanktionsbedömningen ska utgå från omständigheter som redovisas i 5 kap. KompL. Redovisningen av omständigheter i 5 kap. är generell och tar alltså inte bara sikte på enpetare, så den är inte relevant i sin helhet. Den kan därför i detta sammanhang behandlas relativt kortfattat (det finns anledning att återkomma till denna bedömning i Sandra Broneus och Daniel Stattin, Marknadsinformation och marknadsmissbruk, utges 2021 på Norstedts Juridik). 
 
Den första omständighet som ska beaktas är överträdelsens allvarlighet och graden av ansvar hos den felande och risken för skada för annan. Beträffande allvarligheten ska hur länge överträdelsen pågått och vilken betydelse den skulle kunna ha fått för det finansiella systemet vägas in. Av betydelse är vidare om överträdelsen ”haft en tydligt påvisbar effekt på det pris som har betalats för det ifrågavarande finansiella instrumentet. I förekommande fall bör också antalet transaktioner som överträdelsen har innefattat beaktas och om transaktionerna har utförts vid en tidpunkt då det finansiella systemet är särskilt påverkbart” (mål I punkt 13).
 
En typisk försvårande omständighet är om den felande begått tidigare överträdelser, särskilt likartade sådana. Förmildrande omständigheter kan vara att den felande genom uppgiftslämnande, som torde behöva vara mer omfattande än vad som typiskt sett kan förväntas, och som underlättar Finansinspektionens utredning. Även omständigheter hänförliga till den felande, såsom att denne kan antas förlora sitt arbete, kan vägas in.
 
Avslutningsvis ska den felandes finansiella ställning vägas in i sanktionsavgiftsbedömningen. Med det avses den felandes inkomst, förmögenhet, skulder, underhållsskyldighet och liknande omständigheter som väsentligt påverkar den felandes ekonomi. 
 
Avslutningsvis framhåller HD att ”[d]e omständigheter som anges i lagen är endast exemplifierande. Det ska alltid göras en sammanvägd bedömning av samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet” samt att ”[v]id denna bedömning ska utgångspunkten vara sådana objektiva omständigheter som är hänförliga till själva överträdelsen” (mål I punkt 19).

DOMSTOLENS RESONEMANG

I de aktuella fallen inledde HD sin bedömning med att ta ställning till hur sanktionsavgiftsreglerna ska tillämpas beträffande handel med små volymer av värdepapper, vilket per definition är fallet med enpetare. 
 
HD konstaterade att handel med små volymer av värdepapper, kanske särskilt aktier, är ett typiskt förfarande som används för att manipulera marknadspriset. För mig framstår domstolens resonemang som att eftersom det är ett typiskt förfarande kan det kanske sägas ha artbrottskaraktär, utan att domstolen använder denna terminologi. Domstolen konstaterar att sådana förfaranden hotar det finansiella systemets integritet och är allvarligare än så kallad egenhandel, där den handlande handlar mellan till exempel egna värdepappersdepåer. Samtidigt konstateras att handel med små volymer i sig inte tillhör de allvarligare formerna av marknadsmanipulation. HD konstaterar avslutningsvis att i såväl Finansinspektionens beslut som underrätternas domar har utvecklats en sanktionsavgiftspraxis som innebär att sanktionsavgift för potentiellt manipulativ handel med små volymer av värdepapper utgår med mellan 40 000 kronor och 140 000 kronor, med 70 000 kronor som någon form av median för förseelser av normalgraden.
 
I mål I hade den felande genomfört fyra transaktioner med en tillfällig prispåverkan på 4,22 procent, men ingen bestående prispåverkan och ingen påverkan på referenspriset. Den felande hade tidigare fått en varning och hans konto spärrats för likartat beteende. Det fanns inte bevisning om att den felande eller någon annan gjort någon vinst till följd av det ifrågasatta beteendet. HD fastställde sanktionsavgiften till 100 000 kronor.
 
I mål II hade den felande genomfört tre transaktioner med en tillfällig prispåverkan på 13,79 procent, men ingen bestående prispåverkan och ingen påverkan på referenspriset. Den felande hade tidigare inte fått någon varning eller på annat sätt sanktionerats. Det fanns inte bevisning om att den felande eller någon annan gjort någon vinst till följd av det ifrågasatta beteendet. HD fastställde sanktionsavgiften till 70 000 kronor.
 
I mål III hade den felande genomfört 43 sanktioner under sex månader med en tillfällig prispåverkan på 6.51 procent. Till följd av att vissa transaktioner genomförts i anslutning till börsens öppnande eller stängande hade dessutom referenspriset påverkats. Den felande hade tidigare inte fått någon varning eller på annat sätt sanktionerats. Det fanns inte bevisning om att den felande eller någon annan gjort någon vinst till följd av det ifrågasatta beteendet. HD fastställde sanktionsavgiften till 120 000 kronor.
 
HD motiverar inte sanktionsavgiftens storlek på något utförligare sätt i sina domar, så en analys får göras utifrån vad som skiljer de tre målen. Det första och det andra målet är relativt liknande sett till de genomförda transaktionerna och deras effekter. Mycket talar för att HD sett dem som någon form av normalgrad av felande beteende. Skillnaden i sanktionsavgift kan antas vara hänförlig till att den felande i mål I hade fått en tidigare varning och hans konto spärrats under en period. Det tredje målet skiljer sig från de två tidigare genom att den felande genomfört betydligt fler transaktioner under en längre tidsperiod och också i anslutning till börsens öppnande och stängande. Förfarandet tycks därmed vara mer förslaget. Det är lätt att se att förfarandet är allvarligare än förfarandet i de tidigare målen.

AVSLUTNING

Sammantaget kan det sägas att HD synes slå fast den praxis som utvecklas i Finansinspektionen och underrätterna med en ”normalsanktion” om 70 000 kronor för den som genomför enpetare, men att domstolen helt i linje med vad som sägs om sanktionsprövningen i direktivet och KompL väger in tidigare klandervärt beteende, förfarandets förslagenhet och effekter.

Man kan möjligen diskutera om inte en sanktionsavgift om 70 000 kronor för den som vid ett enstaka tillfälle gjort ett par transaktioner som kan uppfattas som enpetare, men där det inte finns några andra kvalificerande omständigheter, är en hög sanktionsavgift. Jag kan för egen del tycka att sanktionsavgiften kunde sättas betydligt lägre i ett sådant fall. Detta motsägs egentligen inte av HD:s domar och i övrigt har jag inga invändningar mot det resultat till vilket domstolen kommit.

Publicerad 10 mar 2021