Smittspridning inom äldreomsorg – svårigheter och framgångsfaktorer
Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har de senaste veckorna gjort en nationell tillsyn i olika delar av äldreomsorgen och LSS-boenden. Målet har varit att fånga upp svårigheter och utmaningar som verksamheterna står inför. Men också exempel på lösningar och strategier som har varit goda för att minska risken för smittspridning. 
Närvarande chefer och upprepad utbildning om basala hygienrutiner är faktorer som lyfts fram som viktiga för att minska smittspridning av covid-19. Det visar IVO:s tillsyn av drygt tusen särskilda boenden, hemtjänstverksamheter och LSS-boenden. IVO:s inspektörer har fört samtal med första linjens chef i drygt tusen olika verksamheter spridda över landet.
Många verksamheter arbetar aktivt
I den första analys som IVO gjort av den insamlade informationen ser vi att många åtgärder genomförts för att minska risk för smittspridning.
– Många verksamheter arbetar aktivt och medvetet med basala hygienrutiner och skyddsutrustning. Många jobbar också strukturerat för att hantera sjukfrånvaro och oro hos personalen. Vår bild är att mycket kraft läggs ner på att säkerställa att personal får tillgång till rätt information, utbildningar och annat praktiskt stöd, för att kunna ge omsorg eller andra insatser på ett säkert sätt, säger Anette Nilsson, enhetschef på IVO.
Nära och tydligt ledarskap viktigt
Något som flera verksamheter lyfter är ledarskapets betydelse för minskad smittspridning. Det handlar bland annat om att chefer ska finnas tillgängliga för frågor och för att prioritera i arbetet. Vissa verksamheter har inrättat krisledningsgrupper med dagliga avstämningar och kommunicerar riktlinjer och rutiner på ett enhetligt sätt till alla medarbetare.
Utmaningar med bemanning och information
Tillsynen har också visat på utmaningar hos verksamheterna. Exempelvis har många personer med demenssjukdom och funktionsnedsättningar svårt att förstå och förhålla sig till situationen.
En annan stor utmaning för verksamheterna är att kunna planera bemanning och skapa en uthållighet i bemanningen på längre sikt.
– Det är tydligt att personalplaneringen är en stor utmaning för verksamheterna. Man behöver snabbt kunna planera om när förutsättningar förändras. Det behövs också ett kontinuerligt arbete exempelvis för att avdela personal för vissa brukare, säger Anette Nilsson.
Det stora informationsflödet till såväl personal som brukare är en annan utmaning. Många verksamheter hanterar det genom att göra information tillgänglig på många olika språk, ha täta avstämningar och arbeta med medarbetarnas oro.
Publicerad 13 maj 2020
