Svensk domstol kan inte besluta om omedelbart omhändertagande när barnet har hemvist i Rumänien

I december omhändertogs en pojke vars rumänska föräldrar inte ansåg sig kunna ta hand om honom. I ett avgörande från förra veckan konstaterar dock kammarrätten i Stockholm att domstolar inte har de förutsättningar som behövs för att kunna ta den här typen av beslut.

Inget beslut om omedelbart omhändertagande när barnet har hemvist i annat land

I december 2015 föddes en pojke till rumänska föräldrar i Sverige. Pojkens föräldrar uppgav redan på sjukhuset att det inte hade möjlighet att ta han om honom eftersom de försörjde sig som tiggare. Socialtjänsten tog därför hand om pojken enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Samtidigt informerades föräldrarna att socialtjänsten skulle kontakta myndigheter i Rumänien för att lämna över ärendet till dem.

Förvaltningsrätten gjorde nu bedömningen att den var behörig att pröva fallet. Rätten ansåg då att vården inte kunde vänta eftersom pojkens hälsa och utveckling kunde skadas.

Kammarrätten tog sedan upp målet och frågan om pojkens hemvist blev där avgörande. Enligt Bryssel Il-förordningen har domstolar rätt att ta beslut i mål om föräldraansvar för ett barn som har hemvist i landet där talan väcks. Kammarrätten menar dock att familjen har en för svag koppling till Sverige för att Sverige ska anses vara pojkens hemvist och att domstolen därför inte har rätt att besluta om barnet ska omhändertas. 

Av 6 § i lagstiftningen framgår det att ett omedelbart omhändertagande förutsätter att det är sannolikt att den unge behöver beredas vård, vilken kammarrätten inte är behörig att besluta om. Domstolen konstaterar därför att förutsättningar för att omedelbart kunna omhänderta barnet saknas i detta fall. 

Vill du bevaka det socialrättsliga området? Ansök om ett kostandsfritt testkonto för JP Socialnet. 

Publicerad 26 apr 2016