Våldtäktsdömd fick byta offentlig försvarare – nytt prejudikat
Att en offentlig försvarare låter en kollega bistå en ung misstänkt vid polisförhör och huvudförhandling kan medföra rätt för den misstänkte att byta offentlig försvarare. Det har HD nyligen slagit fast.
BAKGRUNDEN I FALLET
En 18-åring dömdes i tingsrätten mot sitt nekande för våldtäkt till villkorlig dom med samhällstjänst. Om fängelse hade valts som påföljd skulle straffets längd ha uppgått till 10 månader. Den dömde var 17 år vid tidpunkten för den åtalade gärningen.
Den dömde överklagade domen och begärde i hovrätten att få byta offentlig försvarare. Hovrätten avslog begäran. I sin överklagan till HD framförde han att han saknade förtroende för sin försvarare eftersom försvararen hade satt en kollega i sitt ställe vid polisförhör och vid tingsrättens huvudförhandling. Han anförde även att det hade varit svårt att etablera kontakt med försvararen. Den fråga HD hade att ta ställning till var om de anförda skälen var tillräckliga för att bevilja byte av försvarare.
GÄLLANDE RÄTT
Systemet med offentliga försvarare vilar på en balans mellan dels intresset av att tillförsäkra den misstänkte rätt till en försvarare och därmed ytterst rätten till en rättvis rättegång, dels intresset av att hushålla med statens medel. Både rätten att få en offentlig försvarare (21 kap. 3 a § rättegångsbalken (RB)) och rätten att byta offentlig försvarare (21 kap. 6 § RB) innehåller därför vissa begränsande villkor. Rätten att byta offentlig försvarare – som står i fokus i denna artikel – kräver att det föreligger särskilda skäl.
Något kort ska först nämnas om substitution, det vill säga att en offentlig försvarare – utan att bytas ut – sätter en annan i sitt ställe för ett visst arbetsmoment, till exempel huvudförhandlingen. Skälet till att frågan om substitution har betydelse i nu aktuellt avgörande är att den dömde särskilt betonade att han inte hade förtroende för försvararen eftersom denne hade satt en annan i sitt ställe både vid ett polisförhör och vid huvudförhandlingen.
Substitution kräver rättens tillstånd, 21 kap. 6 § RB. Till skillnad från byte av försvarare är det inte kostnadsskäl som ligger bakom beslutsordningen. I stället har denna något rigida ordning den misstänktes bästa för ögonen. Försvararuppdraget är nämligen ett uppdrag av utpräglad personlig natur. Som försvarare förordnas därför en viss utpekad advokat och inte en advokatbyrå. (Detta till skillnad från när ett aktiebolag väljer revisor, då ett revisionsbolag kan utses, 9 kap. 19 § aktiebolagslagen). Det är just uppdragets starka personliga prägel som gör att den misstänkte inte, utan godtagbara skäl, ska behöva acceptera att någon annan utför hans försvar.
Åter till byte av försvarare. Som nämns ovan krävs alltså särskilda skäl för att ett försvararbyte ska tillåtas. De skäl som godtas för ett byte har utvecklats genom HD:s praxis sedan början av 80-talet. Vi tittar igenom HD:s praxis i kronologisk ordning.
NJA 1980 s. 177. Tingsrätten dömde en man mot sitt nekande till sex års fängelse för grovt narkotikabrott och medhjälp till försök till grov varusmuggling. Den dömde överklagade och yrkade dessutom att han skulle få byta försvarare, vilket hovrätten avslog. Han ansågs ha gjort gällande att han saknade förtroende för försvararen. HD biföll begäran. Motiveringen var att den tilltalades förtroende för försvararen bör tillmätas särskild betydelse i fall där den tilltalade riskerar ett långt frihetsberövande och frågan om vilken bevisning som ska förebringas kan vara föremål för delade meningar.
NJA 1981 s. 1080. Både tingsrätten och hovrätten dömde en man mot sitt nekande till livstids fängelse för mord. Sedan HD återförvisat målet till hovrätten för förnyad prövning begärde den dömde att han skulle få byta försvarare. Han ansågs ha gjort gällande att han saknade förtroende för försvararen. Hovrätten ogillade hans begäran. HD biföll den med motiveringen att den tilltalades förtroende för försvararen bör tillmätas särskild betydelse i fall när någon mot sitt nekande dömts till livstids fängelse i två instanser.
NJA 1991 s. 244. Tingsrätten dömde en man för otukt med barn, otukt med avkomling och olaga vapeninnehav till fängelse 1 år 6 månader. Den dömde överklagade otuktsbrotten till hovrätten och begärde dessutom att få byta försvarare. Som skäl anförde han att han saknade förtroende för försvararen. Hovrätten avslog begäran. HD biföll den med motiveringen att i mål rörande den aktuella typen av brottslighet är det särskilt viktigt med ett förtroendefullt samarbete mellan klient och försvarare. Det lämnas obesvarat vilken typ av brottslighet som åsyftas. Är det brott mot barn, sexualbrott eller just sexualbrott mot barn? Hänsyn togs också till den påstådda brottslighetens straffvärde.
NJA 1992 not C 50. Tingsrätten dömde en man mot sitt nekande för grovt sexuellt utnyttjande av underårig och sexuellt ofredande till fängelse 2 år 4 månader. Den tilltalade överklagade till hovrätten och begärde även att få byta försvarare. Han anförde bristande förtroende som skäl för sin begäran. Hovrätten avslog begäran. HD biföll den med motiveringen att i mål rörande den aktuella typen av brottslighet är det särskilt viktigt med ett förtroendefullt samarbete mellan klient och försvarare. Det lämnas även här obesvarat exakt vilken typ av brottslighet som åsyftas. Hänsyn togs också till den påstådda brottslighetens straffvärde.
NJA 1994 Not C 3. Tingsrätten dömde en man mot sitt nekande för sexuellt umgänge med barn till fängelse 1 år 9 månader. Han överklagade domen till hovrätten och begärde att få byta försvarare. Som skäl för sin begäran anfördes bristande förtroende. Hovrätten lämnade begäran utan bifall. HD biföll den med motiveringen att i mål rörande den aktuella typen av brottslighet är det särskilt viktigt med ett förtroendefullt samarbete mellan klient och försvarare. Det lämnas även här obesvarat vilken typ av brottslighet som åsyftas. Hänsyn togs också till den påstådda brottslighetens straffvärde.
NJA 2004 s. 639. En sjuksköterska dömdes av tingsrätten mot sitt nekande för vållande till annans död till villkorlig dom. Hon överklagade till hovrätten och begärde även att få byta försvarare. Hovrätten avslog begäran. HD biföll den och anförde att målet var av mycket speciell karaktär och inrymde åtskilliga frågeställningar av bland annat medicinskt slag. Den dömde riskerade även enligt ett ingivet läkarintyg att hennes psykiska tillstånd skulle försämras om hon inte skulle få byta försvarare. Med hänsyn till målets karaktär och med hänsyn till läkarintyget bifölls begäran.
NJA 2007 s. 984. En advokat förordnades för en 16-årig yngling under en förundersökning avseende misstänkt misshandel. Tingsrätten dömde ynglingen för misshandel till ungdomstjänst 30 timmar. Ynglingen överklagade domen och begärde samtidigt att få byta försvarare. Som skäl angav han bland annat att vårdnadshavarna aldrig hade tillfrågats om valet av försvarare och att han inte hade något förtroende för den förordnade försvararen. Hovrätten avslog begäran. Även HD avslog begäran. Tre intressanta klargöranden går att utläsa ur HD:s beslut. För det första, när HD sammanfattar betydelsen av förtroendebrist anges att en sådan har betydelse dels i mål när den tilltalade riskerar ett långt frihetsberövande, dels i mål rörande brottslighet av sådant slag där det är särskilt viktigt med ett förtroendefullt samarbete (det senare syftar uppenbarligen på de ovan nämnda avgörandena med sexualbrott mot barn och det speciella fallet från 2004 med vållande till annans död). För det andra klargörs att riktlinjerna för bedömning av om en begäran om försvararbyte ska bifallas även tillämpas på omyndiga tilltalade (med beaktande av det skyndsamhetskrav som åvilar handläggningen). För det tredje slås fast att underlåtenhet att bereda vårdnadshavare möjlighet att lämna synpunkter på valet av offentlig försvarare kan utgöra tillräckliga skäl för att tillåta ett byte av försvarare om begäran framställs i ett tidigt skede av processen. När – som i det aktuella fallet – begäran har framställts först efter en fällande dom är underlåtenheten att inhämta vårdnadshavarens synpunkter inte ensamt giltigt skäl för att bevilja en begäran om byte.
HD:S AVGÖRANDE I DET NU AKTUELLA FALLET
HD inleder domskälen i det nu aktuella fallet med ett juridiskt-tekniskt konstaterande med innebörd att även äldre praxis har betydelse för den aktuella prövningen trots en lagändring. HD övergår därefter till att konstatera att bristande förtroende bör tillmätas särskild betydelse när den tilltalade riskerar ett långt frihetsberövande (1980 och 1981 års fall). HD redogör sedan för den andra huvudgruppen av fall när förtroendebrist bör tillmätas särskild betydelse (det vill säga mål som rör brottslighet av ett sådant slag att det är särskilt viktigt med ett förtroendefullt samarbete mellan klient och försvarare). HD fastslår här att typexempel på sådan brottslighet är sexualbrott av allvarligare karaktär (och alltså inte enbart sexualbrott mot barn som var fallet i 1991, 1992 och 1994 års fall). Även det faktum att hänsyn ska tas till brottets straffvärde lyfts fram. Härefter konstaterar HD att även andra måltyper kan anses röra brottslighet av sådant slag att förtroendefrågan blir extra viktig. Här syftar HD på målet med den för vållande till annan död åtalade sjuksköterskan (2004 års fall). Intressant är att vid denna måltyp tillmäts inte straffvärdet samma uttryckliga betydelse för att bedöma frågan om byte av försvarare.
Slutligen lyfter HD fram att även andra omständigheter kan påverka bedömningen, till exempel att frågan om vilken bevisning som ska läggas fram kan vara föremål för delade meningar (1980 års fall) eller att målet inrymmer komplicerade sakförhållanden (2004 års fall).
Efter HD:s redogörelse för gällande rätt kan konstateras följande regel: byte av offentlig försvarare tillåts vid förtroendebrist om den bör tillmätas särskild betydelse. Förtroendebrist bör tillmätas sådan betydelse vid mål där den tilltalade riskerar ett långt frihetsberövande eller där målets karaktär gör förtroendefrågan särskilt viktig (exempelvis allvarliga sexualbrott eller komplicerade mål). Så långt innefattar HD:s beslut enbart ett klargörande av gällande rätt. Nu till det nya.
DET NYA I HD:S AVGÖRANDE
HD har som en utgångspunkt att ett blankt påstående om brist i förtroende för den offentliga försvararen inte kan godtas. Det krävs att ett sådant påstående har viss konkretion samtidigt som de åberopade omständigheterna ska vara ägnade att utgöra grund för en förtroendebrist (p. 10).
Riktlinjerna och typen av bedömning skiljer sig inte åt i fråga om vuxna eller barn. Det nya i avgörandet är i stället tillämpningen på barn av den praxis som har utformats för vuxna tilltalade. När det gäller tillämpningen av rekvisitet "tilltalad riskerar långt frihetsberövande" måste beaktas att unga inte döms till långa fängelsestraff eftersom brottets straffvärde reduceras för unga – mer ju yngre den tilltalade är. Om särskild hänsyn inte skulle tas till den tilltalades ungdom skulle i princip inga unga få byta försvarare med hänsyn till risken för ett långt frihetsberövande (p. 12). Enligt HD ska därför, när det gäller tilltalade som är under 21 år, i stället brottets straffvärde ges betydelse vid bedömning av om byte ska tillåtas. För den andra gruppen av mål där byte av offentlig försvarare tillåts (mål av den karaktären att ett förtroendefullt samarbete är särskilt viktigt) ska enligt den praxis som har utbildats straffvärdet – och inte fängelsestraffets längd – beaktas. Vid prövning av frågan om byte av offentlig försvarare i dessa fall blir tillämpningen av riktlinjerna alltså desamma för unga och vuxna lagöverträdare.
Slutligen slår HD fast att vissa omständigheter som för en vuxen tilltalad inte skulle anses vara ägnade att påverka förtroendet kan vara det för en ung tilltalad. Skälet till det är att en ung tilltalad ofta behöver mer stöd från den offentlige försvararen än vad en vuxen behöver, särskilt om det är första gången som den unge lagförs. Det förhållandet att en försvarare har satt någon annan i sitt ställe vid förhör under förundersökningen eller under huvudförhandlingen kan därför vara sådant som kan få betydelse vid bedömning av om byte ska tillåtas. I det aktuella fallet tillät HD bytet. HD pekade på att målet rörde ett förnekat våldtäktsåtal som inte var av enkel beskaffenhet och med ett av tingsrätten bedömt straffvärde på drygt två år.
AVSLUTANDE KOMMENTAR OCH EN BLICK FRAMÅT
Avgörandet passar fint in i den bild som HD har målat upp genom sina tidigare avgöranden om försvararbyte. Det kan särskilt noteras att HD i det nu aktuella avgörandet tillåter en individuell prövning av omständigheterna som åberopas till stöd för bytet (vid bedömningen av bytesyrkandet kan till exempel beaktas om det är första gången den unge är föremål för lagföring). Att en individuell bedömning ska göras framgår redan genom 2004 års avgörande där den tilltalades hälsotillstånd enligt ett åberopat läkarintyg beaktades vid prövningen av om försvararbytet skulle tillåtas.
Den praxis som HD nu har vidareutvecklat kommer rimligen att fortsätta utvecklas; prejudikat föder prejudikat. HD har beaktat straffvärdet på den åtalade gärningen när det gäller unga lagöverträdare (till skillnad från fängelsestraffets längd när det gäller vuxna lagöverträdare). En intressant fråga är om samma bedömning ska göras när en vuxen tilltalas, på grund av förmildrande omständigheter enligt 29 kap. 5 § brottsbalken (till exempel att den tilltalade till följd av brottet drabbats av en allvarlig kroppsskada), inte riskerar ett långt fängelsestraff trots att straffvärdet för den aktuella brottsligheten är högt. Det ter sig som en sannolik utveckling, men den framtida rättsbildningen får utvisa den saken.
Av Mikael Kullberg, kanslichef på Statsrådsberedningens granskningskansli.
Ursprungligen publicerad i JP Juridiskt bibliotek.
Publicerad 15 dec 2020
