Vilseledande efterbildningar

Det marknadsrättsliga skyddet för vilseledande efterbildningar är inte oproblematiskt att tillämpa. Detta tydliggörs än en gång av det i Marknadsdomstolen nyligen avgjorda målet MD 2016:7 som rör vilseledande efterbildning i taxibranschen. I anledning av det senaste avgörandet, och den praxis som utvecklats hos Marknadsdomstolen, analyseras det marknadsrättsliga skyddet mot vilseledande efterbildning i förhållande till skyddsmöjligheterna på immaterialrättsområdet av advokat Alexander Jute.

Regleringen

Efterbildningar som är vilseledande genom att de lätt kan förväxlas med någon annan näringsidkares kända och särpräglade produkter utgör vilseledande marknadsföring (14 § marknadsföringslagen (2008:486), MFL). 

Mot mycket närgångna efterbildningar, så som piratkopior, finns ett eget skydd i den så kallade svarta listan (Bilaga 1 till direktiv 2005/29/EG). Utöver detta skydd kan även den generella regeln mot vilseledande marknadsföring i 10 § MFL tillämpas. Skillnaden mellan vilseledande efterbildningar i 14 § MFL och den generella vilseledande bestämmelsen i 10 § MFL är att den första endast tar sikte på vilseledande efterbildningar och att den redan därför är begränsad i förhållande till den generella bestämmelsen i 10 § MFL. Vidare ska noteras att 14 § MFL utgör lex specialis i förhållande till 10 § MFL och bör således tillämpas om förutsättningar för det föreligger, jfr MD 2013:3.

Efterbildningar kan även innebära intrång i annans immaterialrätt, så som varumärkesrätt, mönsterskydd eller upphovsrätt. Skyddet mot efterbildningar är således omfattande och samt korsvist immaterialrättsligt och marknadsrättsligt.

Fortsätt att läsa analysen genom att ladda ner den.

Publicerad 7 jul 2016