lagkommentar till lagen om mark- och miljödomstolar

Kommentar till lagen om mark- och miljödomstolar

Mark- och miljörätten är ett expansivt rättsområde. Miljödomstolarna inrättades 1999 i samband med att miljöbalken trädde i kraft. De etablerades som särskilda domstolar knutna till tingsrätterna i Umeå, Östersund, Nacka, Växjö och Vänersborg. Avgörandena från miljödomstolarna kunde överklagas till Miljööverdomstolen som inrättades vid Svea hovrätt.

Genom mark- och miljödomstolsreformen 2011 utökades miljödomstolarnas verksamhet med mål enligt plan- och bygglagen samt fastighetsmål. De nya domstolarna benämndes mark- och miljödomstolar och överinstansen fick byta namn till Mark- och miljööverdomstolen.

Ytterligare en målkategori har därefter överförts till mark- och miljödomstolarna, nämligen prövning av nätkoncession enligt ellagen. Energimarknadsinspektionens beslut om nätkoncession och därmed sammanhängande frågor överklagas numera till mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt, vars avgöranden kan överklagas till Mark- och miljööverdomstolen i stället för som tidigare till regeringen eller allmän förvaltningsdomstol.  

Lagen om mark- och miljödomstolar består av sex kapitel och i denna lagkommentar behandlas bestämmelserna paragrafvis med fokus på motiven för lagstiftningen och den rättspraxis som belyser den praktiska tillämpningen och tolkningen av bestämmelserna. 

God kännedom om det processrättsliga ramverket för domstolsprövningen är en nödvändig förutsättning för jurister och andra som i sin yrkesutövning hanterar mark- och miljörättsliga frågor.  

Per-Anders Broqvist har varit chef för Mark- och miljööverdomstolen och är numera verksam i mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt.