lagkommentar till försäkringsavtalslagen

Kommentar till försäkringsavtalslagen

Försäkringsavtalslagen (2005:104) (FAL) trädde i kraft den 1 januari 2006 och var resultatet av ett relativt långvarigt och besvärligt lagstiftningsarbete. Lagen ersätter framför allt 1927 års försäkringsavtalslag (1927:77) samt 1980 års konsumentförsäkringslag (1980:38), men den innehåller därutöver avtalsrättsliga bestämmelser om kollektiva försäkringstyper, såsom grupplivförsäkring och gruppskadeförsäkring. Dessa försäkringstyper saknade direkt lagreglering innan FAL:s tillkomst.

FAL reglerar således ett stort antal försäkringstyper, bland annat individuell skadeförsäkring, individuell personförsäkring, företagsförsäkring samt olika typer av gruppförsäkring. Lagen har ett mycket brett tillämpningsområde och berör i princip samtliga fysiska och juridiska personer i samhället. Ett övergripande syfte med lagen är att uppnå en balans mellan parterna till försäkringsavtalet, framför allt mellan försäkringsbolaget och försäkringstagaren.

FAL är delvis av tvingande natur, främst mot försäkringsbolaget i fråga om vilka avtalsvillkor som är tillåtna och om bolagets informationsplikt mot försäkringstagaren. I andra delar består lagen av utfyllande rätt, det vill säga vad som ska gälla om försäkringsavtalet är tyst i en viss fråga. Även tredje mans intressen i anledning av försäkringsavtalet behandlas i lagen. Det gäller bland annat medförsäkrade, förmånstagare och panthavare till försäkringen.

FAL skiljer mellan skadeförsäkring, med vilket förstås försäkring mot ekonomisk förlust genom sakskada, ren förmögenhetsskada eller ersättningsskyldighet (ansvarsförsäkring), och personförsäkring såsom liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring. Lagen innehåller 20 kapitel uppdelade på fyra avdelningar. Den första avdelningen ger generella bestämmelser om lagens tillämpningsområde och dess tvingande reglering. Den andra avdelningen behandlar den individuella skadeförsäkringen, även kallad konsumentförsäkring, samt företagsförsäkring. Den tredje avdelningen avser individuell personförsäkring. Den fjärde avdelningen behandlar olika typer av gruppförsäkringar.

I kommentaren behandlas samtliga FAL:s bestämmelser paragrafvis. Varje kommentar ska kunna läsas separat för den paragraf som behandlas. Aktuell rättspraxis från Högsta domstolen och från hovrätterna redovisas löpande i texten med ett kort referat. Förarbetsuttalanden redovisas löpande genom hänvisning. Detsamma gäller hänvisningar till juridisk litteratur.