lagkommentar till färdtjänstlagen

Kommentar till färdtjänstlagen

Färdtjänstlagen innehåller regleringarna kring färdtjänst, vilket i sak är en form av transporter av personer som avser de närmare 300 000 personer i Sverige som bedöms behöva denna möjlighet till transport, utifrån funktionsnedsättning, för att få det dagliga livet att fungera. Färdtjänst ska vara ett komplement till ordinarie kollektivtrafik och målsättningen från lagstiftaren är dessutom att förbättringar ska kunna ske av ordinarie kollektivtrafik så att fler personer med funktionsnedsättning kan nyttja kollektivtrafiken och därmed inte behöver använda färdtjänst för att transportera sig till arbete, på sin fritid eller av andra skäl. Vid prövning av tillstånd till färdtjänst behöver en rimlig bedömning göras om den enskilde har förmåga att förflytta sig själv med allmänna kommunikationer eller om färdtjänst är nödvändig.

Vid den praktiska tillämpningen får man inte glömma att en stor del av de personer som innehar tillstånd till färdtjänst också har en relativt hög ålder. Närmare 8 av 10 personer som innehar tillstånd till färdtjänst är över 65 år. Vidare ställs det krav på att färdtjänsten är tillgänglig då målgruppen per definition har funktionsnedsättning.

I lagkommentaren görs en genomgång av lagens definitioner och bestämmelser samt de övriga delar som avser mer praktisk tillämpning kring ansvar, tillstånd med mera. Även om föregångaren till dagens färdtjänstlag var en del av dåtidens socialtjänstlag, är nuvarande färdtjänstlag inte att ses som en form av bistånd från det allmänna utan snarare som en mer renodlad del av persontransporter. Kommentaren är därför mestadels inriktade på dagens praktiska tillämpning där aktuell praxis har vävts in. Kommentaren uppdateras regelbundet med eventuella lagändringar och ny praxis.

Lagkommentaren vänder sig till såväl handläggare, jurister och andra yrkesverksamma.