lagkommentar till polislagen

Kommentar till polislagen

Polisen har en viktig roll i den svenska demokratin och är en central del av den verkställande makten i och med de särskilda befogenheter som anförtrotts den enskilde polisen. Med anledning av det så kallade våldsmonopolet har det av naturliga skäl ansetts särskilt nödvändigt att de åtgärder som polisen utför med tvång eller med våld grundar sig på uttryckliga bestämmelser i form av lag. I samband med ikraftträdandet av polislagen (1984:387) fick den svenska polisen en betydligt mer sammanhållen och detaljerad reglering i fråga om uppdraget, organisationen och befogenheterna. I förarbetena poängterades även vikten av att polisens uppgifter och organisation löpande måste anpassas till förändringar i samhällsbilden.

I kommentaren avhandlas polislagens samtliga paragrafer med utgångspunkt i främst lagtexten och i förarbetena. I vissa fall har även betänkandena använts för att ge svar på frågor som uppkommit inom polisverksamheten. Även viktiga avgöranden från såväl de allmänna domstolarna som förvaltningsdomstolarna har använts som referenser och därtill även en rad beslut och uttalanden från Justitieombudsmannen. Inriktningen har vidare varit att ge kommentaren ett polisiärt perspektiv med anledning av att det främst är polisanställda som praktiserar lagens paragrafer.

Polislagen består i dag av totalt 48 paragrafer och har ändrats vid ett ganska stort antal tillfällen. Av de större och mer omfattande ändringarna märks bland annat de som beslutades med anledning av polisrättsutredningens förslag om polisens rättsliga befogenheter och beslag, husrannsakan, kroppsvisitation samt kroppsbesiktning. Men även de förändringar som genomfördes i samband med bildandet av den nya polismyndigheten 2015. I övrigt syns i kommentaren även den påverkan som granskningen av de så kallade Göteborgskravallerna medfört för polisens ordningshållande uppdrag. Ambitionen har varit att kommentaren ska var enkel att använda även för den som ägnar sig åt operativ rättstillämpning.