lagkommentar till ärvdabalken

Kommentar till ärvdabalken

Ärvdabalken (1958:637) trädde i kraft för över 60 år sedan. Flertalet av balkens bestämmelser är dock betydligt äldre än så. Ärvdabalken ersatte bland annat 1928 års arvslag samt 1930 års testamenteslag, vilka i delar byggde på arvsregler från 1734 års lag. Balken har sedan dess tillkomst genomgått flera reformer, bland annat när det gäller efterlevande makes rätt till arv och särkullbarns arvsrättsliga ställning. Arvsskattens avskaffande år 2004 ledde också till förändringar av hur människor ordnar med sina tillgångar inför döden.

Reglerna i ärvdabalken berör alla människor i vårt samhälle. Det handlar om svåra frågor, som oftast avgörs direkt av de närmast efterlevande. Trots sin ålder fungerar ärvdabalken än så länge väl, och det uppstår förhållandevis få tvister vid domstol. Språket i balken är dock i många delar föråldrat, och de mångtaliga kapitlen och paragraferna blir ibland svåröverskådliga.

Mycket har dessutom förändrats sedan ärvdabalken infördes. Många människor blir betydligt äldre idag och lever i andra familjekonstellationer än den traditionella kärnfamiljen. Den snabba samhällsutvecklingen med digitalisering och fastighetsprisernas utveckling innebär också att nya frågor om arv och testamente kan uppstå. Grundtankarna bakom ärvdabalken förblir dock intakta, nämligen att säkra de efterlevandes försörjning, att skapa rättvisa mellan arvingarna samt att i övrigt tillse att arvlåtarens vilja får genomslag på ett snabbt och rättssäkert sätt.

I kommentaren behandlas samtliga ärvdabalkens bestämmelser paragrafvis. Varje kommentar ska kunna läsas separat för den paragraf som behandlas. Aktuell rättspraxis från Högsta domstolen och från hovrätterna redovisas löpande i texten. Förarbetsuttalanden redovisas löpande genom hänvisning till framför allt NJA II-serien.

Ärvdabalken består av 22 kap. (3 har upphävts). De mest centrala bestämmelserna finns i 1–2 kap. (vem ärver) och 3 kap. (efterlevande makes arvsrätt). I 5 kap. finns bestämmelser om allmänna arvsfonden. 6–7 kap. behandlar förskott å arv och laglottskyddet. I 9–14 kap. finns åtskilliga bestämmelser om testamente. 15–16 kap. behandlar olika fall av förlust av arvsrätt, till exempel till följd av preskription. 17 kap. handlar om så kallade arvsavtal. 18–20 kap. behandlar dödsboförvaltningen, boutredningsmannainstitutet och bouppteckningen. Kap. 21–24 behandlar den dödes skulder, arvskiftet och andra angränsande frågor. Tillsammans bildar ärvdabalken ett regelkomplex som är tänkt att täcka in de allra flesta arvs- och civilrättsliga frågor som uppstår när en person avlider.