lagkommentar till kamerabevakningslagen

Kommentar till kamerabevakningslagen

Det är lätt att tro att kamerabevakning är ett nytt fenomen och något som främst hör framtiden till. Vem minns inte George Orwell och bästsäljaren ”1984” med slagordet ”Storebror ser dig”? Men inspirationen till boken fick han inte från en avlägsen framtid utan från den bevakning som redan under andra världskriget etablerades för att övervaka uppskjutningen av långdistansrobotar. Sedan dess har utvecklingen exploderat och kamerabevakning sker på så många platser att ingen längre kan undvika att fångas på film. 

Kamerabevakningen har ställt rättssystemet inför ett behov av att väga främst två intressen mot varandra. Det ena handlar om att skapa trygghet, förhindra och beivra brott, det andra om att skydda var och ens behov av integritet – rätten att inte bli bevakad. Innan dagens utvecklade regler inom området togs fram fick man förlita sig på mer allmänna bestämmelser såsom den om ofredande. Först den 1 januari 1977 fick Sverige sin första lag om kamerabevakning i form av lagen om TV-övervakning.

I takt med att tekniken utvecklats och blivit en alltmer naturlig del av våra liv har kamerabevakning i det offentliga rummet också blivit mer accepterad. Parallellt med detta har även brottsligheten blivit allt grövre och brutalare med skjutningar och sprängningar på öppen gata som följd. Kameror har i samband med detta blivit en viktig del i kampen mot brottsligheten.

I den här kommentaren till kamerabevakningslagen (2018:1200) har viss möda lagts på att ge en så allsidig och mångfacetterad bild som möjligt av problemområdet. De viktigaste begreppen avhandlas under respektive bestämmelse och aktuella avgöranden presenteras med korta referat för att skapa en snabb inblick i hur praxis har utvecklats. De konkreta exemplen är valda och formulerade för att underlätta för den som har att handlägga och besluta i ärenden om kamerabevakning.