lagkommentar till köplagen

Kommentar till köplagen

Köplagen (1990:931) är den centrala lagen inom obligationsrätten.

Den är tillämplig på köp av lös egendom och kan därför vara tillämplig på såväl köp av en större företagsöverlåtelse som en slips. Lagen är tillämplig på alla partskonstellationer förutom när en konsument köper av en näringsidkare. Parterna kan avtala bort köplagen och skriva ett eget avtal. Det är mycket vanligt vid kommersiella sammanhang, men även i dessa fall kommer lagen att ha betydelse eftersom den så kallade bakgrundsrätten är ett viktigt tolkningsdata. Köplagen används också analogt för många kontraktsrättsliga situationer som ligger utanför dess direkta tillämpningsområde.

Ett köpeavtal handlar i grund och botten om att säljaren ska lämna över något till köparen och köparen ska betala ett pris till säljaren. Därutöver måste man bestämma hur, när och var detta ska ske. Köplagen är uppbyggd efter denna struktur. Tanken är att parterna ska reglera flera av dessa moment själva, men om de inte gör det så fyller köplagen ut deras avtal. Lagen reglerar också vad som ska gälla när en part inte följer sina skyldigheter enligt lagen eller avtalet.

Denna kommentar bygger på förarbeten, domar och den centrala litteraturen. Den är uppbyggd på ett lättfattligt sätt och förklarar den befintliga kunskapen på ett pedagogiskt sätt. I vissa fall lämnar den också förslag på lösningar där frågorna ännu är oklara.