lagkommentar till lagen om skydd mot olyckor

Kommentar till lagen om skydd mot olyckor

Förhindrandet av olyckor måste ske genom såväl förebyggande arbete som aktiva räddningsinsatser. Lagen (2003:778) om skydd mot olyckor innehåller regler som lägger ansvar på hela samhället, inte bara verksamheten i de kommunala och statliga räddningstjänsterna. Till skillnad från äldre tiders brandlagstiftning är den moderna lagen baserad på ett brett ansvarstagande och fokus ligger på förebyggande arbete som krävs av såväl enskilda som kommuner och stat.

Utgångspunkten för lagen är att skyddet för människors liv och hälsa, skyddet av egendom och miljö och skyddet mot olyckor ska vara likvärdigt och finnas i hela landet. Kommentaren behandlar ingående vad detta innebär för enskilda, såväl privatpersoner som fastighetsägare och verksamhetsutövare. Den beskriver också i detalj de omfattande befogenheter som räddningsledaren har vid en aktiv räddningsinsats. Samhällets förmåga att hantera olyckor bygger på samverkan och det är ett centralt tema i både lagens paragrafer och kommentaren. 

De tio kapitlen i lagen täcker bland annat in enskildas, kommuners och statens skyldigheter att planera, genomföra, utvärdera och samverka kring lagens ändamål. Utöver det behandlas tillsynsfrågor och de särskilda befogenheter som räddningsledare har att beordra enskilda att delta i räddningsinsatser och använda resurser i form av fordon, materiel med mera som krävs för att genomföra en räddningsinsats. Dessutom beskriver kommentaren reglerna om ersättning till kommuner och enskilda, räddningstjänst under höjd beredskap (och kopplingen till bland annat lagen [1992:1403] om totalförsvar och höjd beredskap), möjligheterna för utländskt bistånd inom både det nordiska och europeiska samarbetet, samt möjligheterna att utfärda ytterligare föreskrifter som tilldelats bland annat Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Kommentaren vänder sig till jurister och andra som i sin yrkesutövning har att hantera både det förebyggande arbetet, de aktiva insatserna och de utmanande frågorna om samverkan mellan enskilda, kommuner, regioner och statliga myndigheter. Den är på så sätt ett värdefullt verktyg både i den offentliga, privata och ideella sektorn – kort sagt i hela samhället.